Bra eller inte?
En traditionell föreställning med djärva grepp
Oj oj oj……
Falsk och otajmat inleddes Verdandis soaré på lördagen då de 15 verdandisterna klädda i traditionella frackar försökte ta ton.
Efter detta kunde det bra bli bättre och det blev det verkligen. Under soarédelen visade herrarna att det verkligen fanns musikalitet och ett frimodigt anslag. Efter denna del som de själva brukar kalla den seriösa avdelningen var det dags för årets spex ”Ett Monsterverk eller Elementärt, käre Bokbesattson! eller Spexception eller Storebror ser er.” Spexet är sedan årtionden upplagt på ungefär samma sätt. Personalen vid Vasaskola, ja alla rollerkaraktärer skall skildra personal och elever vid skolan, delas in i de goda och de onda. Efter många intrikata och blodiga förvecklingar nästan som i ett antikt drama dör alla i slutet av föreställningen för att sedan uppstå innan publiken får gå hem.
I årets spex skulle en del av personalen göra skolan till en diktatur med ordning och reda medan de andra kämpade för en fri och intellektuell skola. Intrigerna var lätta att följa och replikerna hördes tydligt, de skall vara rimmade och som vanligt var det en hel del nödrim som lockade publiken till skratt. Skådespeleriet varvades med en lång rad kupletter vars texter skrivits av sångarna själva och överlag gick sången fram riktigt bra i år.
Många fyndiga ordvitsar uppskattades av publiken däremot finns det också en avdelning som för alla utom ett fåtal, de allra närmast sörjande, blir mycket svårförståelig för att inte säga obegriplig och det är när man spelar upp ett antal nummer som handlar om de andra skolföreningarna NF och Runa.
Ettadansen fanns givetvis med samt en entusiastisk publik bestående av runaiter som fyllde scenen under kupletterna. Även om föreställningen gick i vågor kan verdandisterna vara nöjda med årets spex trots inledningen. Eller, kan det kanske vara så att det skulle låta så i början, för att väcka publiken, man kan aldrig vara säker på något under en Verdandisoaré...
Falsk och otajmat inleddes Verdandis soaré på lördagen då de 15 verdandisterna klädda i traditionella frackar försökte ta ton.
Efter detta kunde det bra bli bättre och det blev det verkligen. Under soarédelen visade herrarna att det verkligen fanns musikalitet och ett frimodigt anslag. Efter denna del som de själva brukar kalla den seriösa avdelningen var det dags för årets spex ”Ett Monsterverk eller Elementärt, käre Bokbesattson! eller Spexception eller Storebror ser er.” Spexet är sedan årtionden upplagt på ungefär samma sätt. Personalen vid Vasaskola, ja alla rollerkaraktärer skall skildra personal och elever vid skolan, delas in i de goda och de onda. Efter många intrikata och blodiga förvecklingar nästan som i ett antikt drama dör alla i slutet av föreställningen för att sedan uppstå innan publiken får gå hem.
I årets spex skulle en del av personalen göra skolan till en diktatur med ordning och reda medan de andra kämpade för en fri och intellektuell skola. Intrigerna var lätta att följa och replikerna hördes tydligt, de skall vara rimmade och som vanligt var det en hel del nödrim som lockade publiken till skratt. Skådespeleriet varvades med en lång rad kupletter vars texter skrivits av sångarna själva och överlag gick sången fram riktigt bra i år.
Många fyndiga ordvitsar uppskattades av publiken däremot finns det också en avdelning som för alla utom ett fåtal, de allra närmast sörjande, blir mycket svårförståelig för att inte säga obegriplig och det är när man spelar upp ett antal nummer som handlar om de andra skolföreningarna NF och Runa.
Ettadansen fanns givetvis med samt en entusiastisk publik bestående av runaiter som fyllde scenen under kupletterna. Även om föreställningen gick i vågor kan verdandisterna vara nöjda med årets spex trots inledningen. Eller, kan det kanske vara så att det skulle låta så i början, för att väcka publiken, man kan aldrig vara säker på något under en Verdandisoaré...