Min praotid på Claes Olsson
Ni kommer nu få läsa om min prao på Claes Olsson. En utmattande men lärorik tid,
där jag fick jobba i lager, hjälpa kunder och stå i informationsdisken.
där jag fick jobba i lager, hjälpa kunder och stå i informationsdisken.
Jag väntar vid porten till min prao, Claes Olsson, klockan fem i tio, jag kollar på klockan och noterar tiden och då kommer en man i Claes Olsson-tröja, böjer sig ner och låser upp porten, jag ser mig omkring och ser att det har samlats en imponerande kö av människor som väntar på att gå in.
Jag går igenom avdelning A och kollar mig omkring, de har så mycket av allt! Men jag har inte ens sett hälften av butiken när jag börjar gå ner för trapporna. När jag kommer ner så ser jag bara hyllor överallt med allt från glödlampor till verktyg och jag undrar hur mycket som egentligen måste packas upp här. Väl nere vid kundtjänst kommer en kvinna som presenterar sig som Claudia och öppnar, hon har brunt hår som når ner till axlarna och hon ler och berättar att hon ska visa mig hur man gör här.
De förvirrade första timmarna
”Det kommer 10 till 15 pallar hit varje dag, när ni kör ut varor kommer du att behöva veta vart allt ska, det kommer stå på det ni kör ut t.ex B45 och A, B och C är på övervåningen medan D till V är här nere, X, Z och Å, Ä och Ö är lager.” Säger Claudia och jag blev bara ännu mer förvirrad. Vi kör ut vår första vagn tillsammans och det går ändå väldigt bra och jag tänker att detta inte kommer bli så svårt. Jag tar några vagnar till och sedan är det lunch. Lunchrummet har tre träfärgade bord vid en vägg och tre mikrovågsugnar vid vasken och bredvid står några skåp och jag sitter själv i en soffa och äter min mat, pasta och köttfärssås. Jag kollar på klockan, den är 13:30, jag vänder mobilen mot Claudia och hon nickar nästan omärkligt, dags att jobba! På eftermiddagen visar Claudia mig de gröna lådorna, lådorna innehåller saker som är upphittade på fel plats i butiken, och på eftermiddagen så letade vi upp var de skulle ligga.
De utmattande praodagarna
Jag vandrar genom Nordstan och gäspar till, det blev för sent i går. Nu är det bara hundra meter kvar och jag har gott om tid. Efter ett tag kommer en arbetare och släpper in mig och tycker det är bra att jag kommer i tid. Jag tänker att butiken ser väldigt tom ut utan kunder medan jag går mot personaldörren. Efter praodagen så känner jag mig både fysiskt och psykiskt slut. Det är utmattande att jobba.
Jag tar min vagn och kör till bokstav N och jag träffar på Claudia och vi pratar lite och hon säger att när jag är klar med praon kan jag kanske få ett presentkort på Claes Olsson och då blir jag väldigt glad och tänker på vad jag ska köpa senare.
Jag är väldigt trött när jag kör in den urplockade vagnen när klockan är 15:15, bara en kvart kvar men jag är så trött efter ytterligare en natt av dålig sömn och en lång praodag så att det känns som om jag ska somna. Åsa ser att jag är trött och frågar om jag vill gå lite tidigare och jag säger att det hade varit väldigt skönt så det får jag göra.
Jag fick en god natts sömn inatt, men dagen går trögare än någonsin. Jag känner att det har varit lite för många dagar och för lite omväxling för mig men jag visste inte att jag snart skulle få göra något annat. Jag var så trött på att jobba på Claes Olsson men jag står ändå ut medan jag packar upp det sista headsetet på väggen.
”Ursäkta mig men var kan jag hitta en cykelpump?” Frågar en gammal dam.
Jag berättar att de ligger vid alla väskorna på övervåningen. Det känns skönt att kunna hjälpa en kund.
Jag lastar av det sista av vagnen och går mot ett av arbetsledarrummet och frågar lite blygt Lotta om jag kanske kan få någon annan arbetsuppgift någon gång och hon säger att hon ska fråga Junin som är arbetsledare här. Han säger att han faktiskt redan har lagt mig på schema en timma imorgon i informationsdisken vid ingången. Jag säger glatt att jag gärna provar på det och direkt känner jag att jag får något att se fram emot.
Händelserikt i informationsdisken
När jag går till jobbet nästa dag känns det riktigt roligt. Idag ska jag nämligen stå i informationsdisken. Jag kommer upp till disken fem minuter för tidigt men Andreas har inte kommit än. Däremot står Securitasvakten där så jag går och pratar lite med henne så länge. Jag frågar lite på skoj ”Har du fångat några tjuvar då?” och hon säger ”Jag har faktiskt har tagit en på Systembolaget!”. Jag höjer ögonbrynen i förvåning och säger på skoj ”Det var duktigt” och ler.
Det kom många kunder som undrade var t.ex glödlamporna finns och det var ofta lång kö av förvirrade människor. Claes Olsson är en stor butik och jag kommer ihåg första gången jag var här, jag kunde knappt hitta till kassan!
Efter en halvtimma kom Securitasvakten tillbaka till vår informationsdisk. Med sig hade hon en väska som såg halvfull ut och när hon gick mot oss sa hon att hon hade tagit två killar som hade snattat här, jag blev förvånad och imponerad. Hon frågade om vi kunde kolla vad stöldgodset var värt och de hade stulit en stor kniv, en fickkniv inklusive yxa, en avbitartång (för att knipsa av larmen) och en väska att ha allt i.
Det överraskande presentkortet
Sista dagen tar sakta men säkert slut och det känns väldigt skönt att få lite helg att vila upp sig på. Men det finns en liten sak kvar att göra, intervjun, och jag går och sätter mig i arbetsledarrummet. Jag sträcker lite på mig och tar det lugnt medan jag väntar på att Junin ska komma. Till slut kommer han och räcker mig ett kuvert. Ja! Jag fick ett presentkort i alla fall tänker jag medan Junin säger att inte alla får detta och att jag har jobbat på bra. Jag drar långsamt upp presentkortet till den raden där beloppet står, och jag blir väldigt glatt förvånad, 300 kr!
Då så var det ju det lilla kvar med intervjun, sa jag till Junin och hans ansikte sprack upp i ett leende och sa att vi kan väl ta det nu?
Jag går igenom avdelning A och kollar mig omkring, de har så mycket av allt! Men jag har inte ens sett hälften av butiken när jag börjar gå ner för trapporna. När jag kommer ner så ser jag bara hyllor överallt med allt från glödlampor till verktyg och jag undrar hur mycket som egentligen måste packas upp här. Väl nere vid kundtjänst kommer en kvinna som presenterar sig som Claudia och öppnar, hon har brunt hår som når ner till axlarna och hon ler och berättar att hon ska visa mig hur man gör här.
De förvirrade första timmarna
”Det kommer 10 till 15 pallar hit varje dag, när ni kör ut varor kommer du att behöva veta vart allt ska, det kommer stå på det ni kör ut t.ex B45 och A, B och C är på övervåningen medan D till V är här nere, X, Z och Å, Ä och Ö är lager.” Säger Claudia och jag blev bara ännu mer förvirrad. Vi kör ut vår första vagn tillsammans och det går ändå väldigt bra och jag tänker att detta inte kommer bli så svårt. Jag tar några vagnar till och sedan är det lunch. Lunchrummet har tre träfärgade bord vid en vägg och tre mikrovågsugnar vid vasken och bredvid står några skåp och jag sitter själv i en soffa och äter min mat, pasta och köttfärssås. Jag kollar på klockan, den är 13:30, jag vänder mobilen mot Claudia och hon nickar nästan omärkligt, dags att jobba! På eftermiddagen visar Claudia mig de gröna lådorna, lådorna innehåller saker som är upphittade på fel plats i butiken, och på eftermiddagen så letade vi upp var de skulle ligga.
De utmattande praodagarna
Jag vandrar genom Nordstan och gäspar till, det blev för sent i går. Nu är det bara hundra meter kvar och jag har gott om tid. Efter ett tag kommer en arbetare och släpper in mig och tycker det är bra att jag kommer i tid. Jag tänker att butiken ser väldigt tom ut utan kunder medan jag går mot personaldörren. Efter praodagen så känner jag mig både fysiskt och psykiskt slut. Det är utmattande att jobba.
Jag tar min vagn och kör till bokstav N och jag träffar på Claudia och vi pratar lite och hon säger att när jag är klar med praon kan jag kanske få ett presentkort på Claes Olsson och då blir jag väldigt glad och tänker på vad jag ska köpa senare.
Jag är väldigt trött när jag kör in den urplockade vagnen när klockan är 15:15, bara en kvart kvar men jag är så trött efter ytterligare en natt av dålig sömn och en lång praodag så att det känns som om jag ska somna. Åsa ser att jag är trött och frågar om jag vill gå lite tidigare och jag säger att det hade varit väldigt skönt så det får jag göra.
Jag fick en god natts sömn inatt, men dagen går trögare än någonsin. Jag känner att det har varit lite för många dagar och för lite omväxling för mig men jag visste inte att jag snart skulle få göra något annat. Jag var så trött på att jobba på Claes Olsson men jag står ändå ut medan jag packar upp det sista headsetet på väggen.
”Ursäkta mig men var kan jag hitta en cykelpump?” Frågar en gammal dam.
Jag berättar att de ligger vid alla väskorna på övervåningen. Det känns skönt att kunna hjälpa en kund.
Jag lastar av det sista av vagnen och går mot ett av arbetsledarrummet och frågar lite blygt Lotta om jag kanske kan få någon annan arbetsuppgift någon gång och hon säger att hon ska fråga Junin som är arbetsledare här. Han säger att han faktiskt redan har lagt mig på schema en timma imorgon i informationsdisken vid ingången. Jag säger glatt att jag gärna provar på det och direkt känner jag att jag får något att se fram emot.
Händelserikt i informationsdisken
När jag går till jobbet nästa dag känns det riktigt roligt. Idag ska jag nämligen stå i informationsdisken. Jag kommer upp till disken fem minuter för tidigt men Andreas har inte kommit än. Däremot står Securitasvakten där så jag går och pratar lite med henne så länge. Jag frågar lite på skoj ”Har du fångat några tjuvar då?” och hon säger ”Jag har faktiskt har tagit en på Systembolaget!”. Jag höjer ögonbrynen i förvåning och säger på skoj ”Det var duktigt” och ler.
Det kom många kunder som undrade var t.ex glödlamporna finns och det var ofta lång kö av förvirrade människor. Claes Olsson är en stor butik och jag kommer ihåg första gången jag var här, jag kunde knappt hitta till kassan!
Efter en halvtimma kom Securitasvakten tillbaka till vår informationsdisk. Med sig hade hon en väska som såg halvfull ut och när hon gick mot oss sa hon att hon hade tagit två killar som hade snattat här, jag blev förvånad och imponerad. Hon frågade om vi kunde kolla vad stöldgodset var värt och de hade stulit en stor kniv, en fickkniv inklusive yxa, en avbitartång (för att knipsa av larmen) och en väska att ha allt i.
Det överraskande presentkortet
Sista dagen tar sakta men säkert slut och det känns väldigt skönt att få lite helg att vila upp sig på. Men det finns en liten sak kvar att göra, intervjun, och jag går och sätter mig i arbetsledarrummet. Jag sträcker lite på mig och tar det lugnt medan jag väntar på att Junin ska komma. Till slut kommer han och räcker mig ett kuvert. Ja! Jag fick ett presentkort i alla fall tänker jag medan Junin säger att inte alla får detta och att jag har jobbat på bra. Jag drar långsamt upp presentkortet till den raden där beloppet står, och jag blir väldigt glatt förvånad, 300 kr!
Då så var det ju det lilla kvar med intervjun, sa jag till Junin och hans ansikte sprack upp i ett leende och sa att vi kan väl ta det nu?
- Hej Junin, är det något speciellt du har hand om här? Frågade jag.
- Jag har hand om kassaredovisningar, anställningskontrakt och anställningsintervjuer om vi behöver anställning, delvis lönen, schema - alltså vem som ska vara var, kundservice och It-system. Svarar han medan han kliar sig på kinden.
- Hur många Claes Olsson butiker finns det?
- Det finns 63 svenska butiker, 53 norska butiker, 19 finska butiker och 12 butiker i USA. Svarade han och jag blev förvånad. Tänk att det finns så många butiker!
- Hur många har ni anställda på Claes Olsson? Frågar jag medan jag tar en klunk av min varma choklad.
- 17 heltidsanställda och 15 deltid.
- Hur länge har du jobbat här och startade butiken?
- Butiken startade 1992 och jag har jobbat här sedan 2002.
- Är detta jobbet alltid lika roligt eller kan det bli långtråkigt ibland? Frågade jag eftersom att jag själv inte tyckte det var så omväxlande och undrade hur en som har jobbat så länge upplever det.
- Det kan vara långtråkigt men vi har ju en rotation så att vi får vara på olika ställen varje timme och så får vi hela tiden träffa nya personer.