PRAKTIK I EN CYKELBUTIK


Loa 2011-10-04

Jag gick in i den stora fyrkantiga byggnaden där det var en stor skylt där det stod "Nishiki". När jag kom in så kom det fram en kvinna som hälsade glatt på mig. Hon var i 60-års åldern, hon hade svarta jeans, en vit skjorta och kort mörkbrunt hår. Ingla hette hon. Jag gick in i ett avlångt rum med vita väggar och trägolv. Rakt fram stod det cyklar och det luktade plast i luften. Jag gick vidare till vänster där det fanns ett stort rum och åt höger fanns det mer cyklar. Rakt fram såg det ut som ett stort lager. Jag gick till vänster igen och såg det lilla, men fortfarande fräscha och mysiga lunchrummet. Jag gick förbi rummet och rakt in i omklädningsrummet. Efter jag hade bytt om så gick jag ut och tänkte genast att det skulle bli 2 långa veckor. Genast kom det fram en man i 40 års åldern och presenterade sig.


Sportsonmässan
Det skulle visa sig att mannen hette Nicklas. Han hade bruna kortbyxor och en grön regnjacka på sig. Jag la genast märke till hans starka ben och tänkte direkt att han antagligen cyklade en lång väg till jobbet. Han sa att det var en Sportsonmässa som skulle hållas några dagar senare och att vi skulle lasta in cyklar i en bil. Han klickade på en knapp, sedan åkte en stor dörr upp och där stod det en van med öppen baklucka. Vi började lasta in cyklarna. Det var inte speciellt svårt kan jag säga, och man blev ganska snabbt rastlös. Till slut blev vi klara och där inne satt det en till kille med svart kort hår och företagets svartgråa arbetskläder, Gustav hette han. Jag kände direkt hur kallt det var i bilen och såg att det bara var 16 grader och jag tog genast på mig min jacka som nästan inte hjälpte alls. Senare hade dem en konversation om hur skönt det är när det är kallt som förklarade allt. När vi kom fram till det stora hotellet som såg väldigt lyxigt ut. Så lastade vi ut alla cyklar in till en stor lokal. Det var tejp som bildade en ruta på golvet där cyklarna skulle stå. Så åkte vi tillbaka i den iskalla bilen och gjorde samma sak en gång till. Sedan åkte vi tillbaka och åt lunch och efter det gjorde vi ungefär samma sak igen.


Nya arbetsuppgifter
Jag kom dit nästa dag och trodde att jag skulle spendera ännu en dag att lasta av och på cyklar men så blev det inte. Det kom fram en tjej och hälsade, Klara hette hon. Hon hade blont hår och företagets kläder. Hon visade mig upp till ett ställe de satte ihop alla cyklar. Vi gick upp för trappan och in till ett stort folktomt rum som var fullt av saker. Hon visade mig vidare till en arbetsbänk där hon visade hur jag skulle sätta ihop gafflar, vilket är det som håller ihop hjulet med själva cykeln.


Linjen
Nästa dag så började jag jobba på det som de kallade "linjen", vilket innebar att alla var tvungna att jobba i en viss takt så att när man väl skulle sätta ihop alla delar med varandra skulle allt vara klart. Så man hängde upp 8 cyklar och satte på allt, t.ex. satte man på sadeln, lampan, putsade dem, satte på fram- och bakhjulet, man skulle se så att alla växlar funkar som de ska och sätta på bromsarna. Sedan fick jag lasta ner varor till källaren, det var lite svårt med liften i början men sedan blev det lättare. Jag kan tänka mig hur jobbigt det måste ha varit utan en lift eller en hiss att få ner alla tunga varor ner i källaren.


Hur länge har företaget funnits? Cirka 30 år
Hur många fast anställda har ni? 11st
Hur många timmar jobbar ni per vecka? 11h
Är ni fack anslutna? Ja
Till vilket fackförbund är ni anslutna till?
Vad tjänar cirka en montör? 23.000
Hur många cyklar säljer ni per år? 11.000
Hur mycket omsätter ni? 43 miljoner kr