Kaffe på Santo Domingo
Lukten från nybryggt kaffe blandas med lukten från dammiga gamla skivor. Två män står och bläddrar bland skivorna medan ett yngre par beställer varsin kopp Domenicano. På café Santo Domingo/Dirty Records kan du köpa gott ekologiskt kaffe och hitta den skivan du letat efter i flera år.
Första dagen på Dirty Records
Det var först när jag gått på spårvagnen, satt mig och stämplat som jag förstod att jag skulle komma väldigt mycket för tidigt. Klockan var väl runt kvart över nio, solen var uppe för länge sedan men ändå såg jag från fönstret gråa moln som närmade sig. Det var två hållplatser kvar, Men att komma ut i det kalla, blåsiga regnet var inget jag såg fram emot. Tjugo över tio stod jag vid hemköp, redo att gå 25 minuter för tidigt, som tur var kom Frida bara någon minut efter mig. Vi gick långsamt för att slösa tid, bort mot Dirty Records. Så fort vi kom in kände jag värme och lukten av nybakat. Jag såg mig om i affären, hade bara varit där några få gånger innan. Till vänster om dörren var disken kaffemaskinerna och kassan. På andra sidan rummet fanns det bord, stolar, cd-skivor och massor av tavlor på väggen. Det fanns två kassor, en till cafét och en till skivavdelningen. vi gick fram till cd-skivs kassan, där stod en äldre man. Mickey Norrby som han hette var 58 år och hade jobbat där i 30 år, innan dess, på 70-talet jobbade han på en bank. vi fick en rundtur bakom disken till cafét, han berättade att hygienen var väldigt viktig här och vi skulle ha med oss inneskor, en extra tröja och tvätta händerna väldigt ofta. Han berättade hur man gjorde kaffe och té, och Så småningom lärde vi oss också att skumma mjölk och göra varm choklad.
Bakom disken
På onsdagen, den tredje praodagen, var det första vår handledare sa att vi skulle göra bullar. Så vi gick upp till köket och såklart var det ännu viktigare att ha bra hygien där så därför fick vi tvätta händerna och sätta på oss förkläden och mössor. På caféet gjordes bullarna lite annorlunda men vi lärde oss snabbt och de blev som vi förutsett väldigt fina och vi fick lägga upp de på ett fat och sälja dem. De mesta vi gjorde under vår praktik var att stå i kassan och ta folks beställningar. Kom det inte in några människor, satt jag och Frida bakom disken och spelade schack. De flesta människorna som kom in i cafét var över tjugo, de i vår ålder hade antagligen inte slutat skolan vid fyra, och därför kom det bara in tre eller fyra stycken under veckorna vi praoade.
Fredagen
Varje fredag klockan sju till åtta bygger de anställda upp en liten scen längst bort i cafét, där har vem som helst chans att uppträda, bara man har bokat. Istället för att jobba från tio till fyra fick vi börja två och sluta åtta för att få vara med och kolla på framträdandet. När klockan var runt sju började ett större antal personer titta in i butiken, de blev fullt runt borden och det var roligt men lite stressande när så många ville beställa kaffe, kakor, mackor och mera. Men när musiken börjat var det bara några få som emellanåt ville ha lite mer kaffe eller påfyllning till sitt té, och vi fick tid att titta på uppträdandet.
Andra veckan
Efter en skön helg var både jag och Frida utvilade för ännu en jobbvecka. Den började lugnt och vi fick reda på mer om de anställda som var två som jobbade där nästan varje dag, två som jobbade några gånger i veckan och en som hoppade in när det behövdes. "Det som är bra med att jobba här på cafét "säger Mickey Norrby "är att jag inte har någon chef så jag kan göra lite vad jag känner för, det negativa är att man inte tjänar så bra."
På fredagen blev stämningen trist, vi skulle ju tillbaka till skolan och det ville varken jag eller Frida men vi fick göra det bästa av situationen. När dagen var slut fick vi varsitt presentkort på the body shop, vi tackade så hemskt mycket och gick nöjda hemåt.
Det var först när jag gått på spårvagnen, satt mig och stämplat som jag förstod att jag skulle komma väldigt mycket för tidigt. Klockan var väl runt kvart över nio, solen var uppe för länge sedan men ändå såg jag från fönstret gråa moln som närmade sig. Det var två hållplatser kvar, Men att komma ut i det kalla, blåsiga regnet var inget jag såg fram emot. Tjugo över tio stod jag vid hemköp, redo att gå 25 minuter för tidigt, som tur var kom Frida bara någon minut efter mig. Vi gick långsamt för att slösa tid, bort mot Dirty Records. Så fort vi kom in kände jag värme och lukten av nybakat. Jag såg mig om i affären, hade bara varit där några få gånger innan. Till vänster om dörren var disken kaffemaskinerna och kassan. På andra sidan rummet fanns det bord, stolar, cd-skivor och massor av tavlor på väggen. Det fanns två kassor, en till cafét och en till skivavdelningen. vi gick fram till cd-skivs kassan, där stod en äldre man. Mickey Norrby som han hette var 58 år och hade jobbat där i 30 år, innan dess, på 70-talet jobbade han på en bank. vi fick en rundtur bakom disken till cafét, han berättade att hygienen var väldigt viktig här och vi skulle ha med oss inneskor, en extra tröja och tvätta händerna väldigt ofta. Han berättade hur man gjorde kaffe och té, och Så småningom lärde vi oss också att skumma mjölk och göra varm choklad.
Bakom disken
På onsdagen, den tredje praodagen, var det första vår handledare sa att vi skulle göra bullar. Så vi gick upp till köket och såklart var det ännu viktigare att ha bra hygien där så därför fick vi tvätta händerna och sätta på oss förkläden och mössor. På caféet gjordes bullarna lite annorlunda men vi lärde oss snabbt och de blev som vi förutsett väldigt fina och vi fick lägga upp de på ett fat och sälja dem. De mesta vi gjorde under vår praktik var att stå i kassan och ta folks beställningar. Kom det inte in några människor, satt jag och Frida bakom disken och spelade schack. De flesta människorna som kom in i cafét var över tjugo, de i vår ålder hade antagligen inte slutat skolan vid fyra, och därför kom det bara in tre eller fyra stycken under veckorna vi praoade.
Fredagen
Varje fredag klockan sju till åtta bygger de anställda upp en liten scen längst bort i cafét, där har vem som helst chans att uppträda, bara man har bokat. Istället för att jobba från tio till fyra fick vi börja två och sluta åtta för att få vara med och kolla på framträdandet. När klockan var runt sju började ett större antal personer titta in i butiken, de blev fullt runt borden och det var roligt men lite stressande när så många ville beställa kaffe, kakor, mackor och mera. Men när musiken börjat var det bara några få som emellanåt ville ha lite mer kaffe eller påfyllning till sitt té, och vi fick tid att titta på uppträdandet.
Andra veckan
Efter en skön helg var både jag och Frida utvilade för ännu en jobbvecka. Den började lugnt och vi fick reda på mer om de anställda som var två som jobbade där nästan varje dag, två som jobbade några gånger i veckan och en som hoppade in när det behövdes. "Det som är bra med att jobba här på cafét "säger Mickey Norrby "är att jag inte har någon chef så jag kan göra lite vad jag känner för, det negativa är att man inte tjänar så bra."
På fredagen blev stämningen trist, vi skulle ju tillbaka till skolan och det ville varken jag eller Frida men vi fick göra det bästa av situationen. När dagen var slut fick vi varsitt presentkort på the body shop, vi tackade så hemskt mycket och gick nöjda hemåt.