Skådespelerskan Nina Zanjani fick stående ovationer i bamba

Berätta om din uppväxt?

--Jag flyttade till Sverige när jag var 6-7 år från Iran. Sedan växte jag upp i Gråbo med mina föräldrar och min bror. Därifrån flyttade jag när mina föräldrar skiljde sig när jag var 18 år. Då flyttade jag hemifrån och in till Göteborg. Här bodde jag några år, sedan flyttade jag till Stockholm. Jag har både vuxit upp här och var också ganska ung när jag flyttade till Stockholm, från 19-20 typ, när man ändå börjar blir vuxen. Då var jag ju redan i Stockholm så det har ju präglat mig. Sedan flyttade jag hit igen för två år sen.

Varför valde du Angeredsgymnasiet?

--Jag valde Angeredsgymnasiet därför att jag ville gå teater och det fanns i Lerum där jag egentligen skulle gå, men så valde jag Angeredsgymnasiet. Jag hade faktiskt tre jävligt roliga år där, jag gillade den där blandningen av människor som var där. Men främst så var det ju för att jag ville gå teater, så det var det som gjorde att jag hamnade där.

Vilka filmer har du varit med i?

--Jag har varit med i tolv Wallander-filmer, där har jag spelat en polis, Isabelle. Sen har jag varit med i en film som heter Farsan. Och i Se upp för dårarna. Jag har också varit med i en norsk film som heter Hem till jul. Sedan har jag varit med i en dansk novellfilm och en del andra kortare filmer.

Vad var din dröm när du var yngre?

--Jag har inga klara minnen av att jag hade en klar bild av vad jag ville bli. Jag ville bli allt när jag var liten så jag kunde inte bestämma mig. Jag ville åka till månen också, jag ville nog bli allt. Jag har aldrig kunnat bestämma mig för vad jag skulle bli. Och det är därför jag blev skådespelerska för där får man göra allt.

Har du något pågående projekt just nu?

--Just nu jobbar jag för fullt, jag spelar just nu med i en pjäs som heter Bibeln. Samtidigt förbereder jag till nästa pjäs som spelas på Dramaten i Stockholm. Så till hösten flyttar jag till Stockholm igen för ett år.

Blir det någon mer Wallander film då?

--Ja det blir det men jag vet inte om jag kommer vara med. Jag har fått förfrågan om att vara med, men jag har redan tackat ja till så mycket andra grejer så vi får se om jag lyckas hitta en lucka där det passar. Men annars är jag redan kontrakterad.

Har du varit med i alla Wallander filmerna?

--Nej, dom har gjort filmer i omgångar och jag har bara varit med i den senaste serien. Och då gjordes det 13 filmer och jag var med i 12 av dom.

Vad är det bästa med ditt jobb?

--Det är nog att jag får göra så olika saker. Och framför allt lära mig olika saker. Jag blir mer och mer nyfiken ju äldre jag blir, jag vill inte bara bli jätteduktig på människokroppen som en läkare kanske skulle bli. Jag vill veta så mycket mer på olika områden. Man kan ju välja själv hur mycket man läser in sig på ett änme.

Vad gör du på fritiden?

--Jag försöker göra så lite som möjligt faktiskt. Jag umgås med min man och tar det lugnt.

Vad är ditt bästa minne från Angeredsgymnasiet?

--Jag har så jäkla många bra minnen därifrån. Jag ser alla dom tre åren som helt ljuvliga. Bästa minnet är nog det allra första filmjobbet jag gjorde, det var en Bullen-film som var en ungdomsserie i SVT. I varje avsnitt av de programmen så fanns det något som hette Tittarbrevet. Då fick vem som helst skicka in ett brev med ett problem. Och då gjorde de ett manus av det brevet, sen gjorde dem en film. Så de där Bullenbrev-filmerna blev jättekända, alla ungdomar kollade på detta. Då fick jag vara med och spela in ett sånt brev, och dagen efter att den hade vistats på TV, när jag kom till matsalen i skolan så ställde sig hela min klass upp och klappade händerna och började sjunga ”Movie star, Movie star”! När man gick i 3an så fick man göra en slutpjäs, och då gjorde vi en barnpjäs som var jättebra och rolig. Jag hade skitkul när jag spelade upp den. Så det är några av de starkaste minnena jag har från Angeredsgymnasiet.

Saknar du gymnasiet?

--Ne,j haha. Man går ju vidare med nya saker i livet hela tiden. Men jag tänker på det ibland för att det var en rolig tid. Jag gillade aldrig högstadiet, jag kände mig missförstådd och utanför, det kändes som jag inte hade några kompisar. Jag var arg och ledsen hela tiden. Sen blev jag mycket gladare när jag började på gymnasiet. Jag fick en sån rolig klass och skolan var bra.

Umgås du med någon från gymnasiet?

--Det gör jag faktiskt, en av mina bästa vänner är från den tiden. Vi sökte dit samtidigt och så kom vi in, men hon tyckte inte att det var lika roligt med testerna så hon hoppade av eller bytte efter ett år. Henne har jag känt sen jag var liten så vi umgås fortfarande.

Reser du mycket nu? Vad är ditt favorit ställe i så fall?

--Jag reser så mycket jag kan för det är det roligaste sättet att lära sig saker på. Man får komma ut i världen och se och känna själv hur det är, så jag älskar att resa och gör det jättemycket. Jag har bland annat varit i Tanzania och New York. NY är en helt fantastisk stad, men den är inte USA utan det är för att hela världen är i New York. Alla nationaliteter är i en stad och alla som bor där säger att så här är det inte i resten av USA. Så New York är ganska unikt. Indien har nog annars de mest spännande platserna jag har varit på, det är så vackert och så mycket människor där, avslutar Nina Zanjani och rusar vidare in på teatern för att förbereda kvällens föreställning.  Från och med i höst arbetar Nina ett år på Dramaten i Stockholm, men fortsätter att vara fast anställd hos Göteborgs Stadsteater.

Redan nästa vecka fortsätter Nega Zands och Vanessa Carbins reportageserie om gamla angeredselever med friidrottscoachen Yannick Tregaro, som just nu laddar sina atleter inför OS i London i sommar.