Detta är jag!

Jag kom med min familj från Irak. Vi bodde i Malmö först och sen flyttade vi till Hässleholm.

Jag kom hit eftersom jag har en sjukdom och behövde vård.
Jag fick åka direkt till sjukhuset i Lund för att jag var väldigt dålig.
Jag är jätte tacksam över att jag fick komma hit, alla svenskar var snälla och personalen på sjukhuset behandlade mig mycket bra.
Jag fick mycket bra medicin och blev bättre.

Jag och min kusin cyklade till Lomma sommaren 2002, vi cyklade mycket och det var jätte skönt.
Jag känner att Sverige är mitt land nu, alla har alltid varit snälla mot oss.
Jag har kontakt med min kusin från Irak över telefon ibland. Det är skönt att kunna prata med honom ibland.
Vi känner oss som svenskar nu hela familjen, vi längtar inte tillbaka.
Allt är bra med Sverige.

År 2005-2007 gick jag på Furuboda folkhögskola. Jag trivdes mycket bra, fick läsa svenska och andra ämnen. Jag tycker mycket om Furuboda och åker gärna dit för att träffa mina gamla lärare.
Jag var även på ungdomscentrum där jag läste svenska, vi bakade även ibland. Jag tycker mycket om att baka och det gör jag gärna på fritiden.


År 2008 hittade läkarna min sjukdom som heter Wolfram syndrom. Det är en sjukdom som sätter sig på nervsystemet vilket gör att jag har sämre syn, nästan blind, har diabetes och har problem med min balans.Det ger även problem med njurarna och urinen.
Detta gör att jag får äta mycket medicin.
I Irak var medicinen mycket dyr.


Att komma till Sverige var mycket bättre än jag trodde.