Auschwitz-Birkenau

Ett oförglömligt besök

En varm vind svepte genom mitt hår och solen värmde min rygg. ”Nu är vi äntligen i Auschwitz-Birkenau, efter så många timmars resa” tänkte jag. En oro spred sig i min kropp och jag började må lite illa. Jag hörde vår guide i bakgrunden av mina tankar och då och då kunde jag höra ord som koncentrationsläger, arbetade och död. Jag tittade mig omkring och försökte identifiera platsen med vad jag sett på så många bilder och visst var det sig likt. Jag kunde fortfarande inte greppa tanken om att vi var där. Att jag stod i shorts och solglasögon en solig septemberdag på den mark där jag visste att så många blivit avrättade pga. deras religion. Det kändes så konstigt och hemskt att människorna som kom hit trodde på en frihet efter arbetet, att de verkligen trodde på vad som stod på huvudentréns grind ”Arbete ger frihet” Att man verkligen kan lura 6 miljoner människor är så ofattbart.

Det starkaste mötet

Vår guide, som var en polsk man, gick runt och visade alla byggnader som fanns. Först fick vi besöka de byggnader som var lite mer som ett museum, där det fanns saker som samlats ihop under Förintelsen. Det var alltifrån mängder av hår till köksredskap. Vi fick senare gå in i ett av de mest bevarade husen och se hur sovrummen och badrummen såg ut, där stod allt precis som förr. Det jag reagerade starkast på var när vi till slut fick komma in i en gaskammare. Allt var så mörkt och kallt där inne och jag kände hur jag blev yr och skyndade mig ut så fort som möjligt, eftersom det var så svårt att ta in allt på en gång.

Känslor kring besöket

Jag tyckte under hela resan att det var svårt att ta in allt som vi fick höra och se, eftersom det var så många intryck på samma gång. Men nu efter resan, när det gått några dagar kan jag se tillbaka på det och faktiskt känna obehag över att jag varit där. Det är svårt att förstå varför det är svårt att ta in när man är på plats, men jag tror att jag på något sätt blev för chockad och att man försvarar sig automatiskt när man är så nära.

Det har varit så intressant att ha åkt dit och fått lära sig så mycket genom att se och lära känna alla platser. Jag har inte bara lärt mig mycket om platsen och människorna som vistades där under Förintelsen, utan också ökat min förståelse för det som hänt. Jag känner nu att jag faktiskt är en del av den platsen och att det var viktigt att vi fick åka till Auschwitz-Birkenau och lära sig på ett sådant sätt. Jag vet att detta är ett minne jag kommer ha med mig under hela livet och det känns bra att jag nu också kan föra vidare historien.