Jul i Universum.

Under denna tusendels sekund i universum firar vi jul. En gång om året samlas människor för att hylla glädje, värme och närhet. I just det ögonblicket. Då delas måltider och julgranar kläs. Man går i kyrkan. En människa läser julevangeliet för många andra i kyrkan eller kanske bara för sig själv. Ljus är tända, böner blir sända. I kyrkan ryms alla där under kyrkotaket. En präst sänder hopp och förtröstan genom sina ord, skänker trygghet i vintermörkret. Upp i himlavalvet genom taket går körens sång och julens musik. Universum tar emot tusentals körers signade toner i julens tid. Människors böner går sin väg genom vindlande vägar, över berg och genom dal, från den bredaste väg till minsta upptrampade skogsstig. Når även den ensammaste människan vid stigens slut, den som sitter där vid bergets fot och fryser, huttrar i sin tunna jacka och drar ihop sin gamla slitna filt kring sig för att få lite mer värme, kryper närmre eldens sista glöd. På kvällshimlen gnistrar och glimmar himmelssfärens skatter, de vackra stjärnorna, stora som små. På landbacken vid bondens gamla lada sitter två katter, tätt tillsammans. Snön ligger tät över nejden och allt är lugnt, i skogsbrynet står de vilda djuren. De som inför natten har gått den sista turen, de söker vila, söker ro. Och människobarnen i stad som land söker en vuxen hand, i föreningen att få tro. Att få hysa förväntan över livet och låta julens glädje och frid sakta gro. Allt medan körers sång förenas i en psalm om jordens härlighet, Guds härliga himmel. Att i kvällningen få en stund med sin Skapare för att stärka sig innan man går genom kyrkans port, ut i livets vimmel. En önskan om att alla och envar får en god jul, från de största och finaste husen, till alla vindpinade skjul. I denna bråkdel av tid i det oändliga universum ©Linda Åberg Luthman – Höga Kusten Poeten F:a Levande Text 2012