Absolutum

Vi står och väntar på att dörrarna till Gävles Teatersalong ska slås upp.
     Så fort portarna öppnas slungas vi in i en värld av kontraster, mellan gott och ont, mellan ljus och mörker. Det här är cirkuslinjens slutproduktion, Absolutum.  
     Först tas vi till ett land där det råder balans mellan mörkt och ljust. ”En perfekt värld”. En liten naiv pojke symboliserar det absolut ljusa. Vi får senare möta hans motsats, som kanske också är en annan sida av honom själv. Arrogans och högmod kontrar naiviteten.
     I den här, ibland lite väl vaga, berättelsen ligger cirkusnumren på rad. Jonglering, lindans och akrobatik i alla dess former byter av varandra och allt har ett tydligt drag av nycirkus. Publiken drar efter andan då luftakrobaterna svingar sig emot oss, vi känner värmen i ansiktet då eldslukarna jonglerar sina brinnande klot och det är hög dramatik tio meter upp i luften.   
     En klassisk scen är de tre som slåss om vem som får stå på ett bord. Fler än jag hade säkert sett den förut men ändå skrattade vi och det såg ut som om killarna som gjorde numret hade riktigt roligt själva, vilket vi i publiken kände.  
     Det gav en extra dimension att få uppleva föreställningen inne på Gävle Teater, omgiven av gulddetaljer och 1800-talsinredning. När luftakrobaterna sträckte sig mot oss bröts tittskåpsteaterns fjärde vägg. De starkt närvarande artisterna gav liv åt den annars högtidliga salongen. 
     I vissa stunder var det svårt att koppla händelserna till berättelsens tema. Utan berättarroll hade det varit svårt att förstå vissa scener. Föreställningen slutade med att de två motsatserna förenades i ett gemensamt nummer där samarbete var budskapet. Och det var precis det man också såg under föreställningen där många krafter jobbade i kulisserna. Det var samarbetet som fick denna föreställning att leva.

Li Oskarson Kindstrand

Absolutum, cirkuslinjen på Gävle Teater
Lördag 2/3 och Söndag 3/3