En dags väntan!

Hon började rota i sin gröna handväska.
- Här har du en panodil. Hon räckte fram handen med tabletten. Jag tog emot den. Våra händer nuddades vid. Det var en elektrisk stöt. Det kändes väldigt skönt när hennes hand nuddade vid min. Det var något speciellt med henne.
Jag visste det från första gången jag såg henne. Hennes blå ögon med en nyans av grönt, hennes röda läppar som rörde sig så vackert när hon pratade. Jag tittade på henne, hon tittade tillbaka men sen tittade hon bort. Sen hörde jag att hennes kille ropade på henne... Det gick inte att tänka på nåt annat. Jag ville ha henne.

Tåget rullade vidare under mig. Jag satte mig ner i gången igen. Det kändes som om jag var i himlen bland molnen och svävade. Jag vet att hon vill. Måste fråga henne om hon tror på kärlek vid första ögonkastet. Knacka på och be henne komma ut en stund.
Jag gick tillbaka till hennes kupédörr. Knackade på. Hon öppnade.
- Kan jag få prata med dig privat?
- Visst. sa hon.
- Det är nåt jag skulle vilja säga till dig från första stund jag såg dig. Jag vet ju att du är tillsammans med den där killen men…
Jag tvekade..
- Men jag…jag.. jag gillar dig…väldigt mycket.
Jag kände hur kinderna blossade upp till ett par tomater.
Jag försökte le, men det blev mest ett grin.
- Jaså! sa hon. Det kom som en överraskning. Men som du vet så har jag redan en kille. Och det vore lite lyxigt med två samtidigt.
Jag böjde ner mitt huvud och gick iväg. Jag vet hur man fångar upptagna hjärtan. Och detta var ett sätt. Jag visste att så fort jag gått därifrån skulle hon tänka på saken och sen komma springande efter mig som en liten hund.
Jag väntade ett par minuter och sen hörde jag något bakom mig. Jag vände mig om, såg henne springa emot mig.
Jag tänkte, jaa!