Alla hjärtans dag på Vasaskolan
Arrangeras av gränsöverskridande förening
I år har de traditionella högtiderna jul, nyår och nu alla hjärtans dag manifesterats mycket konkret med något som vi skulle kunna kalla konstinstallationer vid stora ingången. Det började under advent med den mest storslagna och väldekorerade julgran som Vasaskolan någonsin sett, en julkrans över porten och julmusik ur högtalare vid ingången. Nyårsfirandet var lite mer nedtonat men manifesterades med samma installationskoncept.
Idag är det alla hjärtans dag och och koncepet har vuxit. Hjärtan vid ingången och i korridorena, ett ljusaltare med guld, pärlor och glitter under Gustav Vasatavlan och kramrutor lite här och där i byggnaden, allt accompanjerat med en blandning av kärlekssånger, nu med högre volym än tidigare.
Det är den nystartade föreningen Decennium som står bakom utsmyckningen och firandet. I sin presentation under TTF i höstas sades att syftet bland annat var att återskapa historiska perioder och försöka uppleva olika tider genom att vara en del av historien. Ett mycket intressant och lovvärt projekt som vi hoppas få se mer av.
Det finns dock problem i installationerna. De speglar knappast någon historisk bakgrund utan visar mer den amerikaniserade och kommersialiserade bilden av historiska högtider som de firas idag. Julfirandes historiska grund kanske fanns maskerad i några av de musikstycken som framfördes, nyåret blev mer ett konstaterande och även den aktuella installationen saknar någon som helst anknytning till historien bakom S:t Valentins dag.
Även om installationerna kan vara en fröjd för ögat har musikvalet klara inslag av muzak eller det man kallar hissmusik. Gammalt och nytt, blandade stilar och något som en majoritet kan lyssna på med igenkänning utan att behöva minnas. Syftet med musiken är givetvis att bygga upp en stämning kring installationen och därför borde de nästa gång lägga ned lite mer tid på musikvalet om man skall ha kvar musiken.
Att Decenniums utställningar uppskattas av många är det ingen tvekan om och de har på ett banbrytande sätt lyckats bryta igenom gamla ramar och bestämmelser vid skolan. Numera kan man spela hög musik i skolans korridorer, man kan tända levande ljus och låta dem brinna utan uppsikt och man kan klista upp sina installationer på skolan känsliga marmoreringsmålade ytor med tape. Fler kommer säkert att följa i deras spår.
Nästa högtid är påsken, får vi då se kycklingar, fjädrar, videgrenar, ägg av olika slag kanske harar, eller får vi några historiska referenser till varför vi är lediga mer än en vecka just i påsk?
Idag är det alla hjärtans dag och och koncepet har vuxit. Hjärtan vid ingången och i korridorena, ett ljusaltare med guld, pärlor och glitter under Gustav Vasatavlan och kramrutor lite här och där i byggnaden, allt accompanjerat med en blandning av kärlekssånger, nu med högre volym än tidigare.
Det är den nystartade föreningen Decennium som står bakom utsmyckningen och firandet. I sin presentation under TTF i höstas sades att syftet bland annat var att återskapa historiska perioder och försöka uppleva olika tider genom att vara en del av historien. Ett mycket intressant och lovvärt projekt som vi hoppas få se mer av.
Det finns dock problem i installationerna. De speglar knappast någon historisk bakgrund utan visar mer den amerikaniserade och kommersialiserade bilden av historiska högtider som de firas idag. Julfirandes historiska grund kanske fanns maskerad i några av de musikstycken som framfördes, nyåret blev mer ett konstaterande och även den aktuella installationen saknar någon som helst anknytning till historien bakom S:t Valentins dag.
Även om installationerna kan vara en fröjd för ögat har musikvalet klara inslag av muzak eller det man kallar hissmusik. Gammalt och nytt, blandade stilar och något som en majoritet kan lyssna på med igenkänning utan att behöva minnas. Syftet med musiken är givetvis att bygga upp en stämning kring installationen och därför borde de nästa gång lägga ned lite mer tid på musikvalet om man skall ha kvar musiken.
Att Decenniums utställningar uppskattas av många är det ingen tvekan om och de har på ett banbrytande sätt lyckats bryta igenom gamla ramar och bestämmelser vid skolan. Numera kan man spela hög musik i skolans korridorer, man kan tända levande ljus och låta dem brinna utan uppsikt och man kan klista upp sina installationer på skolan känsliga marmoreringsmålade ytor med tape. Fler kommer säkert att följa i deras spår.
Nästa högtid är påsken, får vi då se kycklingar, fjädrar, videgrenar, ägg av olika slag kanske harar, eller får vi några historiska referenser till varför vi är lediga mer än en vecka just i påsk?
