Mannen utan Riktning

 Moomsteaterns uppsättning ”Mannen utan riktigt” är baserad på Dantes ”Den gudomliga komedin” och det var länge sen Gävle Teater visade en pjäs med sådan fantastisk känsla och närvaro.

”Den gudomliga komedin” handlar om Dantes väg genom helvetet, skärselden och paradiset och betraktas idag som ett av världshistoriens största verk. Det är en krävande berättelse att ge sig på men Moomsteatern gör det galant. Det utmärkande för den här uppsättningen är avsaknaden av den röda tråden men samtidigt skapas då ett kreativt kaos. Det är ingen idé att försöka hitta någon ordning. Man får helt enkelt bara följa med.

Den senaste tiden har teater med funktionshindrade stått i fokus i och med rubrikerna om Glada Hudik Teatern men det här verkar vara annorlunda. ”Vi hoppas att ni ska känna historien istället för att få den berättad för er” står det i programmet. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig.

Flera av skådespelarna i Moomsteaterns ensemble är funktionshindrade men det är inget som står i fokus. De strävar alltid efter att lyfta fram det essentiella och det är något de verkligen lyckas med.  Inte för en sekund handlar pjäsen om skådespelarnas enskilda förutsättningar. 

Förutom ensemblen är det den briljanta scenografin som lyckas skapa sådana intryck och känslor hos publiken. Redan från första stund märker man hur väl integrerad scenbilden är med själva agerandet. Moomsteatern jobbar med skuggor, musik, bilder och tyg. Allt för att skapa det kaos som vi hela tiden ska känna oss omringade av. Detta blev också en intressant kontrast mot Dramatens Streber som spelades någon dagar tidigare. Där fanns en stor potential hos scenografin men den lyckades aldrig samspela med själva historien.

Det är oundvikligt att jämföra den här uppsättningen med Glada Hudik Teaterns föreställningar. Medan Moomsteatern hela tiden försöker sträva mot att inte lägga fokus på funktionshinder, så gör Glada Hudik Teatern precis tvärt om. De individuella funktionshindrena är alltid i centrum hos Glada Hudik Teatern. Moomsteaterns uppsättning, däremot är ett fantastiskt exempel på hur handikapp kan betyda så oerhört lite när det kommer till att uttrycka sig konstnärligt.