GGF Verdandis Spex 2014
Själva Vasa och allt vad det innebär
Man har hört så många exalterat prata om Verdandis årliga spex så man kan inte låta bli att känna spänning när teaterns entré blir synlig. Vilka föreningar kommer de driva med? Vilken lärarimitation kommer bli allra bäst? Vem kommer behöva genomlida ettadansen? Men snart ska allra frågor besvaras och 2014 års spex dra igång.
Årets spexskrivare är Jim Dahlberg, Emil Nilsson och Martin Jäderberg och berättelsen går under namnet ”Wasa Wars, mörkrets hämnd” eller ”Sagan om de två rektorerna” eller ”De tre Wasatörerna”. Handlingen utspelar sig, som man kanske redan anat, i Vasas korridorer. Skolan ska privatiseras och ”Republikan Demokratin” som ”är känd för sina moderiktiga, grå kavajer” blir sagans antagonist. Vår protagonist, ”Erfarne-man Tämligensolid” med ”förkärlek för vin och sprit”, får uppdraget att en gång för alla rädda skolan. Spänningen leder till att lärarkåren splittras och det blir en avgörande strid.
Vi stöter på karaktärer som ”Bitterärallter Profitkvist” som ”njuter när han får säga nej till en viss herrförening”, ”Trombonkvicke Chillson”, ”jazzlinjens mesta lärare som gillar swing och trombon” och ”Tappadeiana Seminarium” som är finsmakare när det kommer till ”rysk kaviar och matteekvationer”. Dessutom föreställer ikväll Verdandis välkända, djupa kulisser kända miljöer från Vasaskolan. Skratt från elever som känner igen lärare blandades med skrattsalvor från lärarlogen som känner igen välbekanta kollegor. Tre timmar känns som en.
Som många vet är Verdandis spex helt på rim och man förstår snabbt vilket slit det måste ligga bakom denna föreställning. Samtidigt vet man att det är mycket man inte ser, alla repetitioner som genomlidits, alla timmar av kulissmålning, kostymer som valts och rim som skrivits. Ja, Verdandi har all rätt att vara stolta över årets spex.
Någonstans är det fantastiskt att en show kan innefatta så mycket för en person med anknytning till Vasa och samtidigt vara helt oförståelig för en utomstående. Omedvetet skapas en gemenskap mellan oss i publiken. Även om vi alla är olika, någon har kanske en son i föreningen, någon kanske undervisar, någon kanske jobbar på skolan och någon annan kanske går på skolan just nu, så har vi alla något gemensamt; nämligen själva Vasa och allt vad det innebär. Och när föreställningen är klar kan man inte låta bli att se fram emot nästa års spex – om det blir något vill säga.
Li Oskarson Kindstrand
Årets spexskrivare är Jim Dahlberg, Emil Nilsson och Martin Jäderberg och berättelsen går under namnet ”Wasa Wars, mörkrets hämnd” eller ”Sagan om de två rektorerna” eller ”De tre Wasatörerna”. Handlingen utspelar sig, som man kanske redan anat, i Vasas korridorer. Skolan ska privatiseras och ”Republikan Demokratin” som ”är känd för sina moderiktiga, grå kavajer” blir sagans antagonist. Vår protagonist, ”Erfarne-man Tämligensolid” med ”förkärlek för vin och sprit”, får uppdraget att en gång för alla rädda skolan. Spänningen leder till att lärarkåren splittras och det blir en avgörande strid.
Vi stöter på karaktärer som ”Bitterärallter Profitkvist” som ”njuter när han får säga nej till en viss herrförening”, ”Trombonkvicke Chillson”, ”jazzlinjens mesta lärare som gillar swing och trombon” och ”Tappadeiana Seminarium” som är finsmakare när det kommer till ”rysk kaviar och matteekvationer”. Dessutom föreställer ikväll Verdandis välkända, djupa kulisser kända miljöer från Vasaskolan. Skratt från elever som känner igen lärare blandades med skrattsalvor från lärarlogen som känner igen välbekanta kollegor. Tre timmar känns som en.
Som många vet är Verdandis spex helt på rim och man förstår snabbt vilket slit det måste ligga bakom denna föreställning. Samtidigt vet man att det är mycket man inte ser, alla repetitioner som genomlidits, alla timmar av kulissmålning, kostymer som valts och rim som skrivits. Ja, Verdandi har all rätt att vara stolta över årets spex.
Någonstans är det fantastiskt att en show kan innefatta så mycket för en person med anknytning till Vasa och samtidigt vara helt oförståelig för en utomstående. Omedvetet skapas en gemenskap mellan oss i publiken. Även om vi alla är olika, någon har kanske en son i föreningen, någon kanske undervisar, någon kanske jobbar på skolan och någon annan kanske går på skolan just nu, så har vi alla något gemensamt; nämligen själva Vasa och allt vad det innebär. Och när föreställningen är klar kan man inte låta bli att se fram emot nästa års spex – om det blir något vill säga.
Li Oskarson Kindstrand
