"Det som var konservativt på 60-talet kanske är viktigt för barnen idag"
På Freinetmötet i Göteborg fick deltagarna vara med om två återkomster i en och samma person, nämligen Lars-Åke Kernell som arbetar på lärarutbildningen vid Göteborgs universitet. Förutom att han själv deltog i ett KAP-möte för första gången på många år, så lät han Freinet dyka upp i det postmodernistiska århundradet och reflekterade över sakernas tillstånd. Eller rättare sagt skolans tillstånd.
Först intog han rollen som högskolelektorn Kernell och analyserade lärarrollen.
"Detta är yrket som allra mest liknar livet självt -på gott och ont! Det är ett personligt "artistyrke" som kräver hängivenhet, intuition, känsla, improvisation och närvaro, men också ett "ingenjörsyrke" som kräver goda kunskaper, struktur, noggrann planering och stöd i vetenskap. Allt behövs!"
Han fortsatte att tala om dialektik och jämvikt. Det handlar om balanser på gungbrädena:
Frihet - ordning
Individ - grupp
Teori - praktik
Trygghet - utmaning
Ofta vinglar de pedagogiska strömningarna från den ena ytterligheten till den andra. När gruppens roll betonats för hårt kommer idéer som värnar individen, enligt den klassiska dialektiska modellen. Så kommer det alltid att vara menar han. Med professionella lärare hejdas dock de värsta dikeskörningarna.
"Detta är yrket som allra mest liknar livet självt -på gott och ont! Det är ett personligt "artistyrke" som kräver hängivenhet, intuition, känsla, improvisation och närvaro, men också ett "ingenjörsyrke" som kräver goda kunskaper, struktur, noggrann planering och stöd i vetenskap. Allt behövs!"
Han fortsatte att tala om dialektik och jämvikt. Det handlar om balanser på gungbrädena:
Frihet - ordning
Individ - grupp
Teori - praktik
Trygghet - utmaning
Ofta vinglar de pedagogiska strömningarna från den ena ytterligheten till den andra. När gruppens roll betonats för hårt kommer idéer som värnar individen, enligt den klassiska dialektiska modellen. Så kommer det alltid att vara menar han. Med professionella lärare hejdas dock de värsta dikeskörningarna.
"Vad går läraryrket ut på, egentligen?"
På overheadprojektorn kunde vi läsa tre teser:
Vi ska göra eleverna till goda medmänniskor - Samlivet
Vi ska göra eleverna till goda medarbetare - Yrkeslivet
Vi ska göra eleverna till goda medborgare - Samhällslivet
-För samlivet behövs goda medmänniskor, för yrkeslivet behövs goda medarbetare och för samhällslivet goda medborgare. Det är ett gigantiskt samarbete från förskolan till gymnasiet. Och det ena flyter i det andra, vilket gör jobbet både svårt och spännande."
På overheadprojektorn kunde vi läsa tre teser:
Vi ska göra eleverna till goda medmänniskor - Samlivet
Vi ska göra eleverna till goda medarbetare - Yrkeslivet
Vi ska göra eleverna till goda medborgare - Samhällslivet
-För samlivet behövs goda medmänniskor, för yrkeslivet behövs goda medarbetare och för samhällslivet goda medborgare. Det är ett gigantiskt samarbete från förskolan till gymnasiet. Och det ena flyter i det andra, vilket gör jobbet både svårt och spännande."
Lars-Åke Kernell tog ut svängarna i rollen som fiktiv Freinet. Han blandade säkra kort från sina standardföreläsningar på pedagogen till nykomponerade statements i egenskap av Freinets inkarnation.
Varför är det lätt att motivera en tonårskille att göra till synes meningslösa aktviteter i ett gym, när samma kille är omöjlig att motivera på mattelektionerna? Ja det handlar förstås om att eleven ska se nyttan med aktiviteten. Killen på gymmet vet att han får snygga muskler, säger L-Å och imiterar ynglingen framför spegeln.
- Vet man motivet blir man motiverad. Gör målet tydligt! Vilket är syftet med uppgiften? Man kan göra nytta och ha kul samtidigt - bara man känner till målet!
- Varför ska man räkna ut hur stor volymen är ett i ett badkar, när man aldrig i praktiken har någon nytta av att i föväg veta hur många liter det rymmer. Man stänger ju av kranen när det är fullt. Jo, man måste som pedagog visa på att övningen kan vara en nyttig träning av decimalräkning och volymuträkning.
Lars-Åke framhöll vikten av att våga vara ledare i en tid då vuxna ofta är osäkra på hur mycket man ska bestämma över ett barn. Freinet får inte misstolkas som att den vuxne ska ner på barnets nivå i fråga om ansvar. Eller att barnet ska ta lika mycket ansvar som de vuxna.
- "Coachen" är den självklara ledaren och är bäst på att leda arbetet. Han/hon kan
• lyssna
• gå in på andras idéer
• leda verksamheten
• vara tydlig
• ha ett demokratiskt förhållningssätt
Ansvaret ska alltså tränas - inte hamna i knät på eleverna. Han varnar för det senaste decenniets modetrend i skola: eget arbete:
-Vi har sett att flickorna klarar planering och eget arbete bra, men pojkarna oftast inte! Tänk på detta i skolans vardag! Vi får inte hamna i ett evigt betingsarbete, som kanske hälften av eleverna - oftast pojkar - inte klarar av eller ser motivet med.
Han menar att pedagogerna bör lägga mer tid till samlingar där man kollektivt söker kunskaper. Eller prövar värderingar som inte är objektivt sanna eller rätta. Här känner vi igen Ann Pihlgrens mission för de sokratiska samtalen i skolan.
-Varva med lugna sittningar och samlingar. Träna värderingssituationer och empati! Man blir TILL tillsammans med andra!
Lars-Åke Kernell kan få pedagogik att låta som skön musik. För det fick han en "grammis" innan han äntrade scenen på Freinetträffens sista dag. Med slutackordet på föreläsningen visade han att musik och pedagogik tangerar varandra:
- Varje arbetsform ingår som en del i en helhet. Det är harmonin, precis som i musiken, ni ska eftersträva! Fiss låter helt annorlunda C-dur än i D-dur. Men ta gärna ett fiss tillsammans med ett C i en bluesskala. På samma sätt bör vi förhålla oss till Freinets konstanter. Föreläsningar från katedern kan vara helt rätt.
Varför är det lätt att motivera en tonårskille att göra till synes meningslösa aktviteter i ett gym, när samma kille är omöjlig att motivera på mattelektionerna? Ja det handlar förstås om att eleven ska se nyttan med aktiviteten. Killen på gymmet vet att han får snygga muskler, säger L-Å och imiterar ynglingen framför spegeln.
- Vet man motivet blir man motiverad. Gör målet tydligt! Vilket är syftet med uppgiften? Man kan göra nytta och ha kul samtidigt - bara man känner till målet!
- Varför ska man räkna ut hur stor volymen är ett i ett badkar, när man aldrig i praktiken har någon nytta av att i föväg veta hur många liter det rymmer. Man stänger ju av kranen när det är fullt. Jo, man måste som pedagog visa på att övningen kan vara en nyttig träning av decimalräkning och volymuträkning.
Lars-Åke framhöll vikten av att våga vara ledare i en tid då vuxna ofta är osäkra på hur mycket man ska bestämma över ett barn. Freinet får inte misstolkas som att den vuxne ska ner på barnets nivå i fråga om ansvar. Eller att barnet ska ta lika mycket ansvar som de vuxna.
- "Coachen" är den självklara ledaren och är bäst på att leda arbetet. Han/hon kan
• lyssna
• gå in på andras idéer
• leda verksamheten
• vara tydlig
• ha ett demokratiskt förhållningssätt
Ansvaret ska alltså tränas - inte hamna i knät på eleverna. Han varnar för det senaste decenniets modetrend i skola: eget arbete:
-Vi har sett att flickorna klarar planering och eget arbete bra, men pojkarna oftast inte! Tänk på detta i skolans vardag! Vi får inte hamna i ett evigt betingsarbete, som kanske hälften av eleverna - oftast pojkar - inte klarar av eller ser motivet med.
Han menar att pedagogerna bör lägga mer tid till samlingar där man kollektivt söker kunskaper. Eller prövar värderingar som inte är objektivt sanna eller rätta. Här känner vi igen Ann Pihlgrens mission för de sokratiska samtalen i skolan.
-Varva med lugna sittningar och samlingar. Träna värderingssituationer och empati! Man blir TILL tillsammans med andra!
Lars-Åke Kernell kan få pedagogik att låta som skön musik. För det fick han en "grammis" innan han äntrade scenen på Freinetträffens sista dag. Med slutackordet på föreläsningen visade han att musik och pedagogik tangerar varandra:
- Varje arbetsform ingår som en del i en helhet. Det är harmonin, precis som i musiken, ni ska eftersträva! Fiss låter helt annorlunda C-dur än i D-dur. Men ta gärna ett fiss tillsammans med ett C i en bluesskala. På samma sätt bör vi förhålla oss till Freinets konstanter. Föreläsningar från katedern kan vara helt rätt.
Freinet tar till orda
Här kan du läsa ett utdrag ur Lars-Åke Kernells manuskript från föreläsningen, där han bland annat låter Freinet kommentera sina konstanter. Ibland citerar "Freinet" sig själv från skrifter, t ex För folkets skola.
Pedagogiska grundtankar
”Barnen och lärarna är jämlikar. Vi måste lyssna på barnen och ta samma hänsyn till dem som till vuxna.”
Detta tar de för självklart. Så härligt frimodiga de är!
Men några provokatörer har jag sett också. Medaljens baksida, kanske…
”Man ska ha användning för det man lär sig. Man måste känna att kunskapen fungerar. Först då blir den meningsfull.”
Detta verkar de ta för självklart idag! Och ska de lära för livet måste det ju vara liv i klassrummen!
”Genom att vi lyssnar på barnen, lär de sig att själva lyssna, förstå och hysa respekt för andra.”
Men de lyssnar ju inte alltid på varann…
”Barnen skaffar sig egna erfarenheter genom ett undersökande arbetssätt genom experiment och direktstudier av verkligheten. Barnen har rätt att misslyckas och sedan pröva på nytt”
Fast verkligheten är verkligen påträngande idag. Låt dem också få ta det lite lugnt! Läs för dem! Diskutera. Ha samlingar.
Jo, jag vet – det verkar vara ert 60-tal, men idag är det plötsligt betydelsefullt. Det har ett annat värde med de här barnen idag.
Praktiskt
- Skolsalen är mer en ”pedagogisk verkstad” än ett traditionellt klassrum. Experiment och undersökningar begränsas inte av salens väggar eller lektionernas längd. Verkligheten utanför skolan är det bästa läromedlet.
Här är den stora skillnaden mellan era skolor och andra. Härligt att se, men nöj er inte med detta! Detta är bara en arbetsform. Detta måste kopplas till vad ni gör och varför också.
– Inte bara till hur ni gör det!
- Det traditionella arbetet har svårt att hävda sig mot det fria, kommunikativa, kreativa och undersökande arbetssättet. Ofta producerar eleverna själva. Tryckeriet, egna läroböcker och brevväxlingen med andra har ju varit kännetecknande.
Jag bara säger: Digital ljud- och fototeknik. Tänk om jag kunde vara med! IT… wow!
Och jag betonade planeringen! Den individuella planeringen som ett slags arbetskontrakt.
Jo, de ska lära sig planera sitt liv. Herre Gud, så mycket planering ni verkar behöva i det här samhället! Jo, då behöver de träna det.
Tjejerna klarar detta! Men allt färre grabbar. Är det OK? Många bara flyter, vandrar och lär inte känna glädjen av att utmanas. Här måste ni hitta nya förhållningssätt!
Eleven
Bäst utvecklas eleven/människan om hon tillåts vara aktiv och produktiv i meningsfulla sammanhang och i en miljö där hon har ett verkligt inflytande och ett påtagligt ansvar. Där förstår hon sitt värde.
Hon har också förmågan att ta ett växande ansvar för sin egen och andras situation och att anpassa sig till de krav som ställs från de hon respekterar.
Eget arbete i all ära, men inte som beting för att bara hålla alla olika elever sysselsatta. De måste utmanas i diskussioner och samlingar också!
Och så många lärare ni är runt barnen. Och så många olika föräldrar de har. De måste få lugna stunder att reflektera och öva sin empatiska förmåga!
Kunskaperna
De enda kunskaper som påverkar oss är de vi själva upptäckt och tillägnat oss. Kunskaper är redskapet för att nå dit vi vill komma. Trevande försök och ett laborativt arbetssätt ger oss förmågan att förstå samband, se helheter och att tänka kritiskt.
Tack Vetenskapen (Vygotskij, L-O Dahlgren, Roger Säljö, Ference Marton, Inger Nordheden och Ann Pihlgren) som nu gett mig teorierna bakom detta.
Konstanter
1. Jag menar att barnet är av samma natur som den vuxne.
2. Att man är större än de andra behöver inte betyda att man är överlägsen dem.
4. Ingen - varken barn eller vuxna, tycker om att bli kommenderad av auktoriteter
Men ni måste våga visa vad ni tycker och förväntar er även om ni tillåter diskussioner, protester och invändningar! 25 barn måste ha någon som är självklar auktoritet. Annars blir det en anarkistisk kamp om initiativen.
22. En viss disciplin är nödvändig för samlevnaden i grupper.
Detta förstår och accepterar barnen och de sörjer själva för disciplinen om de känner att den behövs. Det är sådan disciplin vi måste sträva efter. Vi bör bannlysa alla ordningsregler som barnen inte upplever som nödvändiga.
Och samtalen om hur vi ska vara mot varann och vilka regler vi ska formulera och justera när vi ser hur praktiken överträffar teorin är viktiga samtal som finns i er nuvarande läroplan. Det fanns inte på min tid i Provence!
9. Vi måste motivera arbetet
Vet de motivet får de motivation. De måste alltid veta vitsen. Säg vad de kommer att kunna då de lämnar er efter lektionen eller dagen.
10. Det är inte leken utan arbetet som är det naturliga för barnet.
Barnen tar hellre emot riktiga verktyg än leksaksverktyg. Konstruerade övningar kan inte uppväga det naturliga, motiverade och fullvärdiga arbetet.
Arbete är minst lika roligt som lek – bara vi vet vitsen! Vi behöver inte ens dela upp livet i plikt och lust som ni så gärna gjort i Norden. Man kan göra nytta och ha roligt samtidigt. Säg det till klentrogna föräldrar!
11. Det normala sättet att förvärva kunskaper är inte genom iakttagelse, förklaring och demonstration, som är det vanliga i skolan, utan genom trevande försök, vilket är ett naturlig och universellt tillvägagångssätt.
Men så många ni är idag! Och så olika barnen är! Och så många aktiviteter de har under en dag… De behöver sitta ner och lyssna idag också. Jag ser dilemmat bättre idag!
Undervisningen måste grunda sig på erfarenheten och livet, inte med korvstoppningsmetoder eller med experiment som bara utgör en kompletterande demonstration.
Man kan inte lära någon något, man kan bara lära sig! Kunskap är en kvalitativ utveckling av en individs tidigare erfarenheter.
16. Jag skrev att Barnet tycker inte om att höra föreläsningar från katedern
Men jag skrev också: Om vi förklarar saker och ting med en auktoritär föreläsning, är det ingen som lyssnar. Att svara på deras frågor ger en fungerande föreläsning.
Och varje arbetsform ingår som en del i en helhet. Det är harmonin, precis som i musiken, ni ska eftersträva!
Fiss låter helt annorlunda C-dur än i D-dur!
Jag ser att ni ser lite slitna ut. Ni måste orka tillsammans med barnen och ungdomarna! De precis som ni behöver ordningen som ger trygghet. Därför (Konstant 22) igen:
22. Ordning och disciplin är nödvändiga i skolan.
En komplicerad skola, där olika metoder skall praktiseras samtidigt och där man försöker undvika brutal auktoritet, har behov av mycket mera ordning och disciplin än en traditionell skola där läroböcker och läxor är de viktigaste redskapen. Men det är inte fråga om den ytliga ordning där läraren under sin närvaro får barnen att sitta som tända ljus, utan en mer djupgående ordning motiverad av barnens egna önskemål.
Och hörni; vad är det för värld ni lever i!
27. Morgondagens demokrati förbereds genom demokrati i skolan, skrev jag ett par år innan jag dog.
Vilket tufft arbete ni har att återerövra demokratin så att de blir goda medborgare, medarbetare och medmänniskor.
Men så fascinerande det arbetet är. Jag skulle velat vara med.
Lycka till!
Pedagogiska grundtankar
”Barnen och lärarna är jämlikar. Vi måste lyssna på barnen och ta samma hänsyn till dem som till vuxna.”
Detta tar de för självklart. Så härligt frimodiga de är!
Men några provokatörer har jag sett också. Medaljens baksida, kanske…
”Man ska ha användning för det man lär sig. Man måste känna att kunskapen fungerar. Först då blir den meningsfull.”
Detta verkar de ta för självklart idag! Och ska de lära för livet måste det ju vara liv i klassrummen!
”Genom att vi lyssnar på barnen, lär de sig att själva lyssna, förstå och hysa respekt för andra.”
Men de lyssnar ju inte alltid på varann…
”Barnen skaffar sig egna erfarenheter genom ett undersökande arbetssätt genom experiment och direktstudier av verkligheten. Barnen har rätt att misslyckas och sedan pröva på nytt”
Fast verkligheten är verkligen påträngande idag. Låt dem också få ta det lite lugnt! Läs för dem! Diskutera. Ha samlingar.
Jo, jag vet – det verkar vara ert 60-tal, men idag är det plötsligt betydelsefullt. Det har ett annat värde med de här barnen idag.
Praktiskt
- Skolsalen är mer en ”pedagogisk verkstad” än ett traditionellt klassrum. Experiment och undersökningar begränsas inte av salens väggar eller lektionernas längd. Verkligheten utanför skolan är det bästa läromedlet.
Här är den stora skillnaden mellan era skolor och andra. Härligt att se, men nöj er inte med detta! Detta är bara en arbetsform. Detta måste kopplas till vad ni gör och varför också.
– Inte bara till hur ni gör det!
- Det traditionella arbetet har svårt att hävda sig mot det fria, kommunikativa, kreativa och undersökande arbetssättet. Ofta producerar eleverna själva. Tryckeriet, egna läroböcker och brevväxlingen med andra har ju varit kännetecknande.
Jag bara säger: Digital ljud- och fototeknik. Tänk om jag kunde vara med! IT… wow!
Och jag betonade planeringen! Den individuella planeringen som ett slags arbetskontrakt.
Jo, de ska lära sig planera sitt liv. Herre Gud, så mycket planering ni verkar behöva i det här samhället! Jo, då behöver de träna det.
Tjejerna klarar detta! Men allt färre grabbar. Är det OK? Många bara flyter, vandrar och lär inte känna glädjen av att utmanas. Här måste ni hitta nya förhållningssätt!
Eleven
Bäst utvecklas eleven/människan om hon tillåts vara aktiv och produktiv i meningsfulla sammanhang och i en miljö där hon har ett verkligt inflytande och ett påtagligt ansvar. Där förstår hon sitt värde.
Hon har också förmågan att ta ett växande ansvar för sin egen och andras situation och att anpassa sig till de krav som ställs från de hon respekterar.
Eget arbete i all ära, men inte som beting för att bara hålla alla olika elever sysselsatta. De måste utmanas i diskussioner och samlingar också!
Och så många lärare ni är runt barnen. Och så många olika föräldrar de har. De måste få lugna stunder att reflektera och öva sin empatiska förmåga!
Kunskaperna
De enda kunskaper som påverkar oss är de vi själva upptäckt och tillägnat oss. Kunskaper är redskapet för att nå dit vi vill komma. Trevande försök och ett laborativt arbetssätt ger oss förmågan att förstå samband, se helheter och att tänka kritiskt.
Tack Vetenskapen (Vygotskij, L-O Dahlgren, Roger Säljö, Ference Marton, Inger Nordheden och Ann Pihlgren) som nu gett mig teorierna bakom detta.
Konstanter
1. Jag menar att barnet är av samma natur som den vuxne.
2. Att man är större än de andra behöver inte betyda att man är överlägsen dem.
4. Ingen - varken barn eller vuxna, tycker om att bli kommenderad av auktoriteter
Men ni måste våga visa vad ni tycker och förväntar er även om ni tillåter diskussioner, protester och invändningar! 25 barn måste ha någon som är självklar auktoritet. Annars blir det en anarkistisk kamp om initiativen.
22. En viss disciplin är nödvändig för samlevnaden i grupper.
Detta förstår och accepterar barnen och de sörjer själva för disciplinen om de känner att den behövs. Det är sådan disciplin vi måste sträva efter. Vi bör bannlysa alla ordningsregler som barnen inte upplever som nödvändiga.
Och samtalen om hur vi ska vara mot varann och vilka regler vi ska formulera och justera när vi ser hur praktiken överträffar teorin är viktiga samtal som finns i er nuvarande läroplan. Det fanns inte på min tid i Provence!
9. Vi måste motivera arbetet
Vet de motivet får de motivation. De måste alltid veta vitsen. Säg vad de kommer att kunna då de lämnar er efter lektionen eller dagen.
10. Det är inte leken utan arbetet som är det naturliga för barnet.
Barnen tar hellre emot riktiga verktyg än leksaksverktyg. Konstruerade övningar kan inte uppväga det naturliga, motiverade och fullvärdiga arbetet.
Arbete är minst lika roligt som lek – bara vi vet vitsen! Vi behöver inte ens dela upp livet i plikt och lust som ni så gärna gjort i Norden. Man kan göra nytta och ha roligt samtidigt. Säg det till klentrogna föräldrar!
11. Det normala sättet att förvärva kunskaper är inte genom iakttagelse, förklaring och demonstration, som är det vanliga i skolan, utan genom trevande försök, vilket är ett naturlig och universellt tillvägagångssätt.
Men så många ni är idag! Och så olika barnen är! Och så många aktiviteter de har under en dag… De behöver sitta ner och lyssna idag också. Jag ser dilemmat bättre idag!
Undervisningen måste grunda sig på erfarenheten och livet, inte med korvstoppningsmetoder eller med experiment som bara utgör en kompletterande demonstration.
Man kan inte lära någon något, man kan bara lära sig! Kunskap är en kvalitativ utveckling av en individs tidigare erfarenheter.
16. Jag skrev att Barnet tycker inte om att höra föreläsningar från katedern
Men jag skrev också: Om vi förklarar saker och ting med en auktoritär föreläsning, är det ingen som lyssnar. Att svara på deras frågor ger en fungerande föreläsning.
Och varje arbetsform ingår som en del i en helhet. Det är harmonin, precis som i musiken, ni ska eftersträva!
Fiss låter helt annorlunda C-dur än i D-dur!
Jag ser att ni ser lite slitna ut. Ni måste orka tillsammans med barnen och ungdomarna! De precis som ni behöver ordningen som ger trygghet. Därför (Konstant 22) igen:
22. Ordning och disciplin är nödvändiga i skolan.
En komplicerad skola, där olika metoder skall praktiseras samtidigt och där man försöker undvika brutal auktoritet, har behov av mycket mera ordning och disciplin än en traditionell skola där läroböcker och läxor är de viktigaste redskapen. Men det är inte fråga om den ytliga ordning där läraren under sin närvaro får barnen att sitta som tända ljus, utan en mer djupgående ordning motiverad av barnens egna önskemål.
Och hörni; vad är det för värld ni lever i!
27. Morgondagens demokrati förbereds genom demokrati i skolan, skrev jag ett par år innan jag dog.
Vilket tufft arbete ni har att återerövra demokratin så att de blir goda medborgare, medarbetare och medmänniskor.
Men så fascinerande det arbetet är. Jag skulle velat vara med.
Lycka till!
