En lite spretig Vårsalong

Så har Vårsalongen än en gång slagit upp sina dörrar på Liljevalchs konsthall, den anrika utställningen med traditioner sedan 1921. Med 119 olika konstnärer/grupper från hela Sverige i åldrar från 18 till 89 år är det ingen överraskning att också konstverken bjuder på en otrolig variation, med allt ifrån en två meter hög kattskulptur till virkade kondomer i regnbågens alla färger.  Men det är också just variationen i konstverken som tilltalar och gör utställningen så unik och intressant.

Till vårsalongen kan alla över 18 år ansöka med sina konstverk, oavsett teknik eller tidigare erfarenheter. Ofta har dock Vårsalongen setts som en utställning som ger tillfälle för mindre kända konstnärer att visa upp sina verk.  Vilka, av de vanligtvis tusentals anmälda konstverken som kommer med, utses av en jury vilken förnyas till varje års utställning. Årets jury utgjordes av Lena Josefsson, ordförande i Moderna Museets Vänner, Jeanette Bonnier, initiativtagare till Bonniers konsthall, Tom Böttiger, reklamprofil och Mårten Castenfors, Liljevalchs chef.

De 230 verk som de fyra jurymedlemmarna valt ut, och som nu finns att skåda på Liljevalchs konsthall fram till den 31 mars, bjuder på en enorm rikedom vad gäller uttryckssätt. Animationer, textilier, fotografi, installationer och grafik är bara en liten del av allt som ryms i de tolv salarna. Med tanke på att flera av jurymedlemmarna är mycket rutinerade då det gäller att forma utställningar, är nog ingen särskilt förvånad över den fina balans de lyckats skapa teknikerna och materialen emellan.

Trots den enorma variationen beträffande teknik och uttryck syns ändå någon, eller snarare några, röda trådar genom konstverken. En är naturen, som spelar en oerhört stor roll i många av verken. Det ligger dock ofta något melankoliskt över dem, som ett uns av ångest. De för tankarna till miljö- och klimathot, som inte någon tycks förmå ignorera längre, inte heller konstnärerna. Ett annat motiv som gång på gång syns genom utställningen är hus. Det är hus av alla de möjliga slag, allt ifrån Henrik Erikssons fyra akvareller ”California Beach House” till olika miljonprogram. Vad detta kan betyda är svårare att fastslå. Är det den svåra bostadsmarknaden som inspirerat? Eller en längtan efter en fast punkt i vårt ständiga stressande? Kanske skiljer sig de bakomliggande tankarna åt helt.

Årets Vårsalong kanske kan tyckas spretig, men det är också vad jag gillar bäst med den. Det gör den både mer lättillgänglig men också otroligt beaktansvärd. Det finns något för alla, oavsett smak.