Jakten på rekordrockan!


Marino Sanvincenti 2015-04-21


Semester på Gran Canaria blev det över jul i år. Sol och bad, höll jag på att skriva... Badandet blev det inte så mycket med då det var alldeles för kallt i vattnet för min del, 18-20 grader...

Det som skulle etsa sig fast för evigt i mitt minne blev dock fisketuren med BlueMarlin3 (www.bluemarlin3grancanaria.com), tillsammans med Samuel och Fredrik. Vi gav oss ut tillsammans med två finnar, två britter och en italienare med sina två söner från Puerto Rico på öns sydöstra del.


Första anhalt var bara några minuter utanför hamnen för att fiska upp betesfisk, typ stora strömmingar... Här var Samuel snabbast med att få fisk, både jag och Fredrik fick var sin akvariefisk också som dock släpptes tillbaka. Efter en halvtimme drog vi vidare mot öppet vattentrodde vi... Färden blev dock tjugo minute norröver längs kusten och stannade 200 m utanför vågbrytarna till en av många hamnar på ön. Som kuriosa kan nämnas att vi bara befann oss cirka 700 m utanför badstranden Anfi del Mar... :)

På tjugo meters djup började vi bottenfiska med filéer och hel fisk på hyfsat stora cirkelkrokar. Det dröjer en stund innan första "hugget" kommer och då är det en åttaarmad bläckfisk som dyker upp på ena finnens tackel. Efter en väl vald finsk svordomssalva droppar han åter sitt bete i vattnet. Bläckfisk räknas tydligen inte vid denna typ av fiske... Även jag lyckas få upp en bläckis innan Fredrik får den första riktiga fisken i båten, en avlång 40 centimeters mångtandad historia som med några muttrande ord om, antagligen, skitfisk av besättningsmannen raskt kastas överbord till Fredriks förvåning och förtvivlan... Han ville ju åtminstone fota fisken. Det var ju dock hans första, och enda skulle det visa sig...



Plötsligt drar det tag lite lätt i mitt spö och jag drar snabbt upp en liten taggspjutrocka eller roughtail stingray. Strax efter får Samuel på något stort som bara tar lina och inte ger med sig för fem öre. spöt står böjt i "november" och Samuel hade fullt upp med att bara hålla sig kvar i båten och hålla fast spöt. fem minuter in i fighten blir linan slak... den har lossnat. Besvikelsen är stor hos både mig och Samuel.



Vid ett-tiden känner jag återigen nafs på min krok. Jag lyfter sakta och släpper tillbaka igen, då drar det till igen och jag gör mothugg. Direkt börjar linan rinna av spolen och jag låter den gå så folket runt mig kan dra upp sina tackel. När det är klart sätter jag maxbroms på rullen och försöker få kontroll, vilket visar sig helt meningslöst. Fisken i andra änden av linan simmar bara iväg i lugn fart och tar med sig mellan 150 och 200 meter lina utan att jag kan göra någonting. Efter 5 minuter får jag stopp på den och upptäcker då att italienaren på andra sidan båten också fightar en stor fisk. Jag konstaterar snabbt att det måste vara samma fisk eftersom båda linorna går åt samma håll och att vi till en början kan "korspumpa" fisken.


Nu börjar en dragkamp där jag i stort sett gör allt arbete själv, då italienaren (från Milano) inte gör annat än att bara stå och hålla emot. Besättningsmännen drar efter tjugo minuter åt min broms lite, efter att jag jobbat in tre decimeter och förlorat två varje pumpning. Fisken börjar komma närmare båten och jag känner nu att jag har kontrollen. Hoppas kroken sitter bra i munnen och att italienaren felkrokat fisken...!


Efter minst en halvtimmes hårt arbete, delvis ståendes delvis sittandes i fightingstolen får vi vår första titt på monstret. Det är en rocka, och inte vilken rocka som helst utan en hel lagårdsdörr! Ni som provat att pumpa upp en lagårdsdörr på tvären genom vatten vet vad jag gått igenom... Så fort den ser båten, vänder den söderut igen och drar snabbt ut 50 meter lina. Bara att hålla i och sitta still i båten!

Nu är dock rockan trött och jag får snabbt in den till båten. Väl där försöker den köra en under-the-boat, men jag stoppar den. De båda besättningsmännen gaffar den och börjar reda ut trasslet som uppstått när den ena finnen inte tog upp sitt tackel i tid. Först klipper de av kroken i munnen och därefter lossar de kroken i vingen. Efter en nervös minut visar det sig att det var min krok som satt i munnen, YES!!!


In med den i båten, några snabba foton och handskakningar senare puttar vi (fyra man) tillbaka den i sitt rätta element. Vilken majestätisk syn det var att se detta havsmonster landa platt på "mage", frusta till med gälarna och sedan sakta vinka sig nedåt i vattnet med sina vingar. The-catch-of-a-lifetime är ett faktum! HELT FANTASTISKT!!!


120+ kg Taggspjutrocka/Roughtail stingray (Dasyatis centroura)!!!


Hur ska man nu kunna sätta sig på eventuella isar och pilla upp 5 grams abborrar och mörtar på mormyska???

https://youtu.be/nmOzipE0zI4