Fyllde nästan Konserthuset
Treornas avslutningskonsert
Under söndagen var det äntligen dags. Musiktreorna började fylla scenen på Konserthuset. Ljuset dämpades. Konserten kunde köra igång. Det blev en kväll full med talang och glädje.
Under åren har vi sett många musikklasser satsa allt på deras sista, stora konsert. Klasserna må ha sett olika ut, instrumenten har varierat, men något gemensamt har de. Deras starka band till lärare, klasskamrater och musiklinjen de har gått på under de senaste åren. Kanske har de både skrattat och gråtit ihop men kärleken till östra, och allt vad det innebär, lyser genom varje låt som spelas upp för oss.
Här möter vi alla olika sorters röster, scenspråk och musikgenrer. Trumpeter, fioler, trummor, tromboner och mycket mer. För musiktreorna kan leverera allt. Vi får höra egenskrivna låtar, jazz, rock och progg. Bo Kaspers Orkester och Norrbottens Järn. Det blir en salig blandning som får publiken inne på Gävle Konserthus att både skratta och le. Man ser äldre som rycker till av glädje när de känner igen introt på låten som spelas och lite försynt börjar nynna med i melodin. Man ser föräldrar som med stolta ögon filmar uppträdanden och vi ser vänner, syskon och lärare. Ja, här har hela Vasa samlats.
Det är ett massivt arbete, som vi som publik antagligen inte ens kan se hälften av. Månader av planerande, veckor av repetition, nervositet och glädje. För det är precis det som gör Musiktreornas avslutningskonsert till något extra. För varje låt som framförs, oavsett genrer eller takt, så finns det en glädje gentemot varandra och publiken.
För det är kanske precis det som gör Vasaskolans jazzlinje så speciell. Förutom fantastiska lärare, begåvade elever och ett Östra som beskrivs som ett andra hem. Kanske är det precis denna glädje som får en att varje gång undra hur det är där borta, på andra sidan gatan, i huset som alltid sprudlar av musik.
Under åren har vi sett många musikklasser satsa allt på deras sista, stora konsert. Klasserna må ha sett olika ut, instrumenten har varierat, men något gemensamt har de. Deras starka band till lärare, klasskamrater och musiklinjen de har gått på under de senaste åren. Kanske har de både skrattat och gråtit ihop men kärleken till östra, och allt vad det innebär, lyser genom varje låt som spelas upp för oss.
Här möter vi alla olika sorters röster, scenspråk och musikgenrer. Trumpeter, fioler, trummor, tromboner och mycket mer. För musiktreorna kan leverera allt. Vi får höra egenskrivna låtar, jazz, rock och progg. Bo Kaspers Orkester och Norrbottens Järn. Det blir en salig blandning som får publiken inne på Gävle Konserthus att både skratta och le. Man ser äldre som rycker till av glädje när de känner igen introt på låten som spelas och lite försynt börjar nynna med i melodin. Man ser föräldrar som med stolta ögon filmar uppträdanden och vi ser vänner, syskon och lärare. Ja, här har hela Vasa samlats.
Det är ett massivt arbete, som vi som publik antagligen inte ens kan se hälften av. Månader av planerande, veckor av repetition, nervositet och glädje. För det är precis det som gör Musiktreornas avslutningskonsert till något extra. För varje låt som framförs, oavsett genrer eller takt, så finns det en glädje gentemot varandra och publiken.
För det är kanske precis det som gör Vasaskolans jazzlinje så speciell. Förutom fantastiska lärare, begåvade elever och ett Östra som beskrivs som ett andra hem. Kanske är det precis denna glädje som får en att varje gång undra hur det är där borta, på andra sidan gatan, i huset som alltid sprudlar av musik.