GPS eller papperskarta på promenaden?

Efter en mycket bra frukost på Singharat guest house skulle vi gå på en promenad genom staden. Det fanns en väl beskriven sådan i vår nyinköpta Lonely Planet. Med hjälp av hotellets kartskiss över centrala Luang Prabang skulle detta gå som en dans enligt mig. Men mitt ressällskap ville inte dansa den dansen med mig. Så istället visade det sig att Christoffer inte bara hade en stadskarta i sin telefon, han kunde även ladda ner Lonely Planets City Walk.

Vår första anhalt blev Traditional Arts and Ethnology Centre som visar utställningar om olika minoritetsfolk i Laos. En intressant sak var att traditionella kläder vi sett i Yunnan i Kina var mycket snarlika ett minoritetsfolks kläder i norra Laos. I butiken köpte vi ett par sjalar och kunde betala med kreditkort, något som inte är självklart i Laos.

Sedan klättrade vi ett antal meter upp på kullen Phu Si för att beskåda stupan That Chomsi som syns över hela staden. Hur många av stadens 50000 innevånare som är munkar vet jag inte men det kryllar av buddhistkloster och buddhastatyer, plus att man bör gå upp på morgonen för att titta på munkarna när de vandrar genom staden och får mat av stadsborna. (Vi avstod från det och sov istället.) På toppen tittade vi ut över staden, undersökte resterna av fundamentet till en luftvärnskanon samt förfasades över försäljningen av småfåglar som man köpte för att släppa fria. De flög inget vidare och försäljarna kunde oftast fånga in dem igen och sälja dem en gång till.

Efter en mängd stopp med anknytning till Buddha blev det hamburgare till lunch som motvikt till alla nudlar. Givetvis avåt vi dessa på en restaurang där vi blev omgivna av andra svenska turister. För att bättra på medicineringen mot malaria avvek vi från vår rutt och tog oss till Utopia Bar för en gin&tonic.

Via den vingliga bambubron tog vi oss över floden till en annan sida av Luang Prabang. Vid brofästet ligger restaurangen Dyen Sabai där vi fortsatte medicineringen mot malaria, man kan ju aldrig vara för säker. Denna mindre turistiska del av staden bjöd till exempel på en marknad för tjockteveapparater, en gigantisk kanot, den finska skolan samt en ödetomt som Catharina tyckte vi skulle bjuda på. Istället blev det middag på Dyen Sabai och jag vill minnas att det då beställdes drinkar som var bra mot annat än malaria.

Nattmarkanden fick avsluta våra strapatser denna dag. En nattmarknad som är ett unikum i det att man inte blir antastad varje sekund av olika försäljare. Det var bara att glida runt och då och då fråga efter priset som alltid var genant lågt.