Ingemar Fredriksson
– en levande uppslagsbok om hembygden
Drömmen för hembygdsintresserade Bollebygdsbor vore att koppla upp Ingemar Fredriksson till en dator och därefter föra över den kunskap han har till en stor hårddisk.
– Det kanske vore det bästa sättet att bevara mina kunskaper, skrattar Ingemar när jag blir bjuden på förmiddagskaffe i köket hos Ingemar och Lill-Ann
Vem är då denna man som under åren har skaffat sig så oerhört mycket kunskap om sitt eget och andras ursprung i Bollebygds med omnejd.
Ingemar är född på Stenaskjum Lillegården men bor idag på Andersa i Stenaskjum, granngården.
– Mina föräldrar var aldrig gifta så jag växte upp hos mina morföräldrar och min mamma. Mina morbröder blev som bröder för mig, berättar Ingemar.
– Mina morföräldrar kom från Hedared och Töllsjö. Eftersom min morfar var slöjdhandlare vars vardag handlade om att ta sig runt om i västra och södra Sverige på försäljningsresor till olika marknader hamnade de här i Bollebygd. En av anledningarna var järnvägen, berättar Ingemar på sitt eget engagerade sätt.
Rörmokare och lantbrukare
När Ingmars morfar blev för gammal för ”knallelivet” tog morbror Arne över. En bit upp i tonåren reste Ingemar med sin morbror på hans försäljningsresor men när Ingemar var på väg att lämna tonåren blev det arbete som rörmokare hos Andin Erikssons Efterträdare i Rävlanda. Ett företag som senare blev välkända Johansson & Gunverth.
– Ett arbete som innebar väldigt mycket kontakter med människor runt om i vår bygd. När det senare blev populärt att värma villor och lägenheter med olja jobbade jag med installationer under många år. Då blev det många kaffekoppar ute i stugorna och jag fick tillfälle att lära känna människorna lite mer på djupet.
I mitten av 90-talet lämnade Ingemar jobbet vid Johansson & Gunverth och blev skogsbonde på heltid.
– Det var lite bistra tider just då så jag valde att gå hem något år innan den verkliga pensionsåldern och jag hade en del att göra här hemma på gården.
Medfött…
Minnet och intresset för det gamla tror Ingemar är medfött.
– Min morfar och även på min pappas sida hade de ett otroligt minne. De kunde berätta och de hade som sagt lätt för att minnas. Så där finns nog grunden för mitt eget goda minne och då även intresset för historia och kanske främst den lokala historien.
Aktiv
Idag är Ingemar Fredriksson medlem i tre föreningar som har hembygden på sin meny. Bollebygds Hembygdsförening, Björketorps Hembygdsförening i Rävlanda och Hultafors Bygdegårdsförening.
– Jag har också regelbundna kontakter med Sture Magnusson som driver museum i Viared och även hembygdsforskare i Borås. Så veckoschemat brukar vara mer eller mindre fulltecknat, myser Ingemar som trivs när det är något spännande på gång.
Forssa och Hulta
Under senare år har Ingemar Fredriksson jobbat tillsammans med Ingemar Johansson, hembygdsforskare från Töllsjö men som numera bor i Borås.
– Vi kompletterar varandra på ett bra sätt. Jag har mina kunskaper i huvudet och Ingemar är en hejare på att leta fram uppgifter via sin dator. Vi har kartlagt torpen på Forssa skogar här i Bollebygd och nu är vi en bra bit in i arbetet med att kartlägga torpen som fanns på egendomen Hulta, även den här i Bollebygd.
Berättar gärna
Intresset för ”det gamla” går i vågor.
– Jag tycker nog att vi nu är inne i en period då allt fler intresserar sig för gamla tider, hur folk levde förr. För mig och Ingemar Johansson har det inneburit att vi fått berätta om vår forskning i en del olika sammanhang. Det är naturligtvis roligt, menar Ingemar Fredriksson.
Jaktlagen på Hulta
Är man född på landet och i hela sitt liv bott på en lantgård så är väl jakten en del i livet. Så även för Ingemar.
– Jag har varit med i jaktlagen på Hulta Gård i 60 år. Jag har alltid haft bra älghundar och har därför varit drevkarl för det mesta. På Hulta jagade det fina folket och då var det viktigt att driva fram älgarna i fina träfflägen, småler Ingemar.
En skatt att föra vidare
Idag är Ingemar aktiv i flera hembygdsföreningar men mest arbete lägger han ändå hos Bollebygds Hembygdsförening.
– Jag har varit med och kartlagt alla de bruksföremål som vi nu visar i vårt nya museum. Ett digert arbete men både roligt och lärorikt. Jag kunde sätta namn och användningsområde på de allra flesta tingen, men i några fall fick vi forska lite innan vi hittade rätt, säger Ingemar och fortsätter.
– Det har varit roligt att få vara med om att hembygdsföreningen här i Bollebygd fått ett nytt och fint museum. Nu hoppas jag att nästa generation och givetvis de unga ska ta vara på den skatt som nu finns här. Det är viktigt att föra vår gamla historia vidare…
Artikeln har varit publicerad i AnnonsMarknan som kom ut den 16 december 2015.