Min gamle historielärare och kungen

Min historielärare på Vasaskolan hette Erik Brännman. Han hade funnits på Vasaskolan länge då jag träffade honom första gången, en glasögonprydd man med struken kostym och ett korrekt sätt, en tjänsteman som följde statens alla nya pedagogiska påfund med entusiasm och glöd.

Vi slutade samtidigt vid Vasaskolan han som pensionär jag som student men vi hade båda samma stora historiska intresse och vi höll kontakt med varandra ända fram till året innan han dog 2006.
Det var inte helt förvåndnde att han donerade pengar till ett historiskt premium vid skolan men att det skulle vara mer än en halv miljon kronor var minst sagt oväntat.
Han hade också i sitt testamente skrivit att delar av hans personliga ägodelar och hans klippsamling skulle gå till Vasaskolan. Bland dessa papper fanns också han betyg och fullmakter.

Oavsättlig
Då han fick tjänsten som lektor i historia med samhällslära och geografi vid Vasaskolan var fortfarande historia huvudämnet och samhällslära som nu kallas samhällskunskap snarast hjälp- eller kompletteringskurs till historia.
Vid den tid han kom till skolan fanns ett visst begränsat antal fasta tjänster med fullmakt som innebar att man var oavsättlig. Till detta kom ett antal lärartjänster som kunde dras in eller utökas allt eftersom antalet elever vid skolan skiftade.

Erik Brännman fick sin fullmakt (anställning) och på den tiden räckte det inte med en underskrift av en rektor, inte ens en skolchef hade något att säga i frågan eller för den delen utbildningsministern själv som då fortfarande kallades ecklesiastikminister. För att fullmakten skulle gälla skulle den undertecknas av kungen själv. Den 30 juni 1952 undertecknade Gustav VI Adolf fullmakten på Stockholms slott och då hösten kom började Brännman sin lärarbana vid Högre Allmänna Läroverket i Gävle.

Brännman var född i Överluleå 1908 där båda hans föräldrar var lärare. Han tog studenten i Luleå 1927 och flyttade till Uppsala samma år och det var där han avlade sin filosofie kandidatexamen. Så var det Lund som väntade och där blev det en magisterexamen, licenciatexamen och slutligen en doktorsexamen i historia 1950. En avstickare till Stockholm hanns också med för studier i ekonomisk historia för professor Heckscher som kunde komma väl till pass då han skrev sin doktorsavhandling om "Frälseköpen under Gustav II Adolfs regering". Efter en tid som lärare i Strängnäs kom han till Gävle 1952. Hans fru Brita som följde med var också hon lärare.

Gävle
I Gävle fortsatte han sina historiska forskningar och mest känd i den nya hembygden blev han för sina artiklar i Från Gästrikland i skilda ämnen. Han drog snart in i Gästriklands kulturhistoriska förenings arbete och var föreningen trogen resen av sitt liv. Under tiden vid Vasaskolan engagerade han sig i utvecklingen av sina ämnen och då hans biämne samhällslära blev ämnet samhällskunskap genomfördes en mängd tester för att ämnet skulle landa på ett bra sätt.

Från 1959 och några år framåt var Brännman en av de tongivande i arbetet att förbereda ett nytt högstadium för alla som skulle ersätta realskolan. Resultaten redovisades i den sk. Gävlerapporten. Försöken med grupptimmar i språk, samordning mellan ämnen och koncetrationsläsning fungerade bra i gymnasiet. Försöken att differentiera undervisningen i grundskolans sammanhållna klasser misslyckades däremot. "Det kan vara svårt nog att hinna ge alla elever individuell hjälp under en lektionstimme i en homogen normalklass med 30 elever men nästan omöjligt i en klass pojkar och flickor med mycket skiftande begåvningar och intressen" skrev man i Gävlerapporten. Rapporten till SÖ visade att att de antaganden och politiska visioner som fanns inte hade stöd i verkligheten och försöket på högstadiet blev negativt. SÖ fick ett annat undersökningsresultat än de önskat och glömde därför rapporten.
Några år senare kunde Brännman i en dansk utbildningstidskrift konstatera hur utvecklingen blivit: ”nedslående att se vilken obetydlig verkan all lärarmöda hade haft. Kunskaperna var minimala hos alla elever.” Det nya systemet hade i stället för att stärka alla elever sänkt alla!

Efter Vasaskolan 
Efter pensioneringen flyttade Brännman med sin fru söderut till Skåne där de slogs sig mer i Vittsjö. Han miste sin hustri 1993 och de sista åren, han blev nästan 98, bodde han på ett hem för äldre i Vittsjö. Han brukade ringa Vasaskolan minst ett par gånger per år och alltid i samband med att han fick katalogen för att höra hur det stod till. 
Han avled i februari 2006. I sitt testamenten donerade han inte bara pengar till Vasaskolans historieämnen, även Gästriklands kulturhistorieka förening fick en mycket stor donation. Enligt uppgift skall hans tillgångar kommit från mycket gamla aktier som fått ligga till sig i många årtionden.
Bland de papper och klipp som kom till Vasaskolan fanns en lång rad artiklar från studettidskriften Clarté som han skrivit under mellankrigstiden. Om denna man hade varit så mörkröd i sina tankar så syntes det inte på utsidan. Under 60- och 70-talet tillhörde Clarté "tokvänstern" men på Brännmans tid var Clarté en partipolitiskt obunden socialistisk organistation. Den tog stark ställning mot nazismen och under Brännmans tid i Clarté i Lund var en period Tage Erlander ordförande. Så särskilt röd var han kanske inte men han hade hjärtat till vänster.

(Har du bilder, minnen eller andra uppgifter om Erik Brännman skicka gärna till post@gevaliensis.se)