Upp och ner för backarna i Bogota
Så blev det vartannat år igen och det bar iväg på en ny turné. Två nya saker på denna resa, nytt land, Colombia och nytt ressällskap. För första gången sedan resan 1996 reste vi BF, vilket uttyds barnfritt.
Efter att vi på sedvanligt sätt avfärdat alla vänners varningar om farorna i Colombia vad det gäller att bli mördad och kidnappad, så landade vi i Bogota. Colombia har en geografi som sträcker sig i nord-sydlig riktning. Bergskedjorna delar effektivt landet och försvårar kommunikation i öst-västlig riktning. Tåg är till exempel mycket ovanligt i Colombia. Och i Bogota mötte vi en annan aspekt av trafik i Colombia, trafikkaos. Det känns som om colombianerna är världsmästare på att åstadkomma trafikkaos.
På frågan om vilka kläder man skall ha med sig till Colombia i december och januari, fick vi svaret, som svensk högsommar. Det vill säga temperatur från 10 till 30 grader, solsken och regn. Bogota mötte oss med solsken.
Taxin tog oss snabbt in till staden tills det var 500 meter kvar till hotellet, något som vi just då inte visste. Den sista biten tog en halvtimme! Colombianernas förmåga att väva ihop trafikstockningar skulle bli ett återkommande tema. Det fina lilla hotellet Casa de la Vega tog emot oss med öppna armar, även om tjänstgörande personal inte pratade engelska, så var det inga problem att göra sig förstådd eller att förstå. Även detta skulle bli ett ständigt återkommande tema under vår resa runt i Colombia.
Efter att vi slösat bort ett par timmar på att leta efter rätt bankomat för vårt ICA-kort, valde vi fel automat och använde vårt Eurocard istället. Catharina insisterade på lunch i en liten lokal fiskrestaurang, helt utan turistprägel. Lite läskigt tyckte jag, men hon stod på sig och det hela avlöpte utan komplikationer.
Vår första turistpromenad lärde oss att Bogota ligger på 2600 meters höjd och gatorna går mycket upp och ner. Detta förklarade varför vi blev så andfådda till synes utan anledning. Det blev en sväng till kulturmuseet och vår första närkontakt med Boteros konst (googla Fernando Botero). Vi gjorde även ett stopp på polismuseet där det förnämsta föremålet är Pablo Escobars HD. En ung man som gjorde sin värnplikt som polis visade oss runt och kunde lite engelska. Kvällen avslutades med en magnifik ljus- och ljudshow på Placa de Boliviar.
Julens ljud- och ljusshow på Placa de Boliviar
Vår utflykt kring Bogota blev lite rumphuggen då turen till Laguna Guatavita blev inställd och vi fick nöja oss med turen till saltgruvan i Zipaquirá och den berömda katedralen, som gruvarbetarna formade efter det att driften lagts ner. Jag var mer intresserad av hur tekniken att utvinna saltet hade utvecklats genom seklerna, än av de religiösa rummen i berget. Men visst var det imponerande. Imponerande var dock inte vår chaufför som tog oss till en svindyr fiskrestaurang och bjöd sig själv att sitta vid vårt bord för att låta sig väl smaka och överlåta betalningen av notan till oss..
På kvällen fann vi en riktigt bra restaurang precis bredvid vårt hotell. De hade bra burgare, bra pilsner och fotboll på skärmarna. Sedan letade vi reda på en stor livsmedelsaffär där Catharina hittade färdigblandade Gin&Tonic på burk. På gatan köpte hon sedan en äcklig friterad ostboll och tvingade mig att smaka på känt manér.