Den förstenade skogen och nationalblomman Welwitschia


Anders Hägglin 2017-12-29


Inför avfärden från Khorixas diskuterade vi om vi skulle besöka den förstenade skogen som vi hoppat över dagen innan. Vi åkte dit. Det var inget misstag.



Så här låg stora och små bitar förstenat trä överallt.
Så här låg stora och små bitar förstenat trä överallt.

Så här ser snittytan ut. OBS, det är ingen som sågat isär bitarna.
Så här ser snittytan ut. OBS, det är ingen som sågat isär bitarna.

Fast man undrar ändå om en förhistorisk såg inte hjälpt till med snitten.
Fast man undrar ändå om en förhistorisk såg inte hjälpt till med snitten.

Vi marscherad runt med vår guide i området.
Vi marscherad runt med vår guide i området.

 Tre intresserade ingenjörer i stenskogen.
 Tre intresserade ingenjörer i stenskogen.

Och tyvärr har jag glömt hur långt det längsta trädet i parken är, men det var långt.
Och tyvärr har jag glömt hur långt det längsta trädet i parken är, men det var långt.

Och det är stentungt!
Och det är stentungt!

Det är inte träet i sig som förstenats utan varje del i trät har bytts ut. De bästa exemplaren har blivit till genom att finkornigt sediment täckt en bit trä snabbt efter att trädet dött. Därefter byts allt i trädet ut genom cirkulerande vatten som medför olika mineraler. Detta gör att allt i trädet kan bevaras. Årsringar, maskhål m.m. Men även andra saker kan tillkomma från mineralet i denna kristaliseringsprosses.

Färgen kommer från olika mineral. Den svarta färgen kommer från kol eller magnesiumoxid. Grön och blå kommer från kobolt, krom eller koppar. Silikat gör en vit eller grå färg. Järnoxid färgar röd, brun eller gult. Och slutligen magnesium färgar rosa eller orange.


Ser ni konturerna av den afrikanska kontineneten?

Vår guides favoritställe för triviala samtal. Lägg märke till bitarna av förstenat trä han lägt runt stenen.
Vår guides favoritställe för triviala samtal. Lägg märke till bitarna av förstenat trä han lägt runt stenen.


Namibias nationalblomma, Welwitschia



Vi fick en bra guide som tog oss genom området och visade på de förstenade träden och den intressanta nationalblomman Welwitschia. Denna sällsynta växt kan bli flera hundra år gammal och har distinkta han- och honväxter som ofta växer i par. De betande djuren äter normalt inte av växtens blad men i den torka som rådde då åt zebror och andra av den.