Världens första hjärttransplantation

Minnesutställningen är definitivt värd ett besök, framförallt om man har med vården att göra. Det är också intressant om man har minnesbilder från den tiden i slutet av 1960-talet.

Christiaan Barnard fick sin vidareutbildning i USA och när han åkte hem till Sydafrika fick han köpa med sig en fungerande hjärtlungmaskin till ett förmånligt pris. Denna maskin, Sydafrikansk lagstiftning om dödsbegreppet och Barnaards entusiasms ledde fram till transplantationen i december 1967.

Patienten var den 53-årige Louis Washkansky som led av en allvarlig hjärtåkomma och hade ett kraftigt förstorat hjärta och bedömdes bara leva cirka tre månader till. Den 25-åriga Denise Darvall var donatorn och hon hade blivit allvarligt skadad i en trafikolycka. Hennes far gick med på att hennes organ fick doneras.

Louis Washkansky levde i 18 dagar och avled av dubbelsidig lunginflammation. Sjukdomsförloppet förvärrades av medicineringen mot avstötningsprocessen i kroppen.

En hjärttransplantation är i sig ingen komplicerad operation, men problematiken med avstötning och passning mellan donator och patient är besvärlig. Barnards andra patient levde i 19 månader.

Som en följd av Barnards lyckade transplantation skedde ett stort antal liknande transplantation under åren efter, de flesta med katastrofalt resultat. Vid några kliniker med Stanford i spetsen utvecklades mediciner för att motverka avstötningen och procedurer för att matcha donator och patient. Numer är därför en hjärttransplantation en vardaglig operation vid specialistkliniker runt om i världen.

Det är dock ytterst spännande att följa den första transplantationen av ett mänskligt hjärta på minnesutställningen vid Groote Schuur-sjukhuset i Kapstaden.