En stenhård exkursion


2018-05-22


Uppland med utgrävningsbesök

Så var det äntligen dags för den länge emotsedda exkursionen till några av alla de fynd och fyndplatser vi läst om, studerat och analyserat under årets kurs i arkeologi.
Vi startade längst bort från Gävle i Sigtuna, den första huvudstaden åtminstone i Svealand. Stadens historia kan följas tillbaka till forntiden men den hade sin höjdpunkt under tidig medeltid. Staden är lite av en ruinstad med otaliga kyrkoruiner i romansk stil byggda av natursten. Det gamla klostret som nu är stadens kyrka är byggd lite senare i tegel men även detta är lite av en ruin då klostret är rivet.
Det var mycket sten i Sigtuna.

Magnus Gabriels matkällare


På väg till nästa fornlämning kunde vi göra ett stopp på Magnus Gariel de la Gardies slott Venngarn där vi i blåsten fikade i hans matkällare där han förvarade de som behövdes för att föda ett slott. På väg ut till bussen tittade vi också in i slottskappellet från 1660-talet.

Att välja en kung


Strax söder om Uppsala finns numera en rastplats som heter Mora stenar. Namnet har man tagit efter en plats i närheten.
Idag och ända sedan Gustav Vasa drev igenom att kronan skulle ärvas vid riksdagen i Västerås 1544 har kungavärdigheten gått i arv. Men tidigare valde man kung i Sverige och valet skedde vanligtvis just på den plats vi besökte, Mora äng.
Här valdes en kung av svearna eller upplänningarna och sedan måste han resa runt i landet för att bli accepterad i de andra landskapen. Denna resa kallades Eriksgata. Några kungar efterlämnade en sten som bevis för valet och några av dessa stenar finns kvar och skyddas av ett litet gustaviansk hus som restes på Adolf Fredriks order.

Järnåldern öppnar sig


Så besöktes årets utgrävning  i de södra delarna av Uppsala. Arkeologiprofessorn Kjel Knutson mötte oss. Vasaskolan har samarbetat med Arkeologiska instutitonen sedan millenieskiftet och det är Kjel som stått förk ontakten från universitetes sida.
Han berättade om utgrävningen som är inne på sitt tredje år och om fynd och konstruktioner som man gjord. Grävningen är en s.k.seminariegrävning som man gör för att lära sina studenter hur man praktiskt genomför en grävning i fält från avtorvning till färdig rapport.
Över 30 gamla Vasaelever har först läst arkeologi i Gävle och sedan forsatt till Uppsala och är nu professionella arkeologer som åtar sig uppdrag för att bevara kunskapen om vårt kulturarv.

Att läggas i hög eller båt?


Färden fortsatte till Gamla Uppsala den sena forntidens religiösa och kulturella centrum i mellansverige. De imponerande kungahögarna som vi läst om från Snorres kungasagor via utgrävningarna till dagens bild av forminnesområdet var till och med större än vi väntat. Offerlunden, offerkällan och hednatemplet  placerades på rätt plats liksom det gamla  långhuset och senare ärkebiskopens bostad. Här skulle vi kunnat stanna mycket längre men färden gick vidare. Det var bara någon kilometer norrut som det kända gravfältet i Valsgärde finns.
Där begravde man de döda i båtgravar men rikt gravgods för den sista färden. De äldsta begravningen är från 600-talet och man använde omfådet i ungefär 300 år. Vi har tidigare sett originalfynden på Historiska museet i Stockholm.

Sten på sten


Fornborgar är en vanlig fyndtyp från folkvandringstiden (400-550). Det finns hundratals sådana främst i Uppland. Vi valde borgen i Salsta, en imponerande konstruktion. Ett stycke in i skogen ligger den till synes helt övergiven. Det är en flyktborg alltså en plats man flydde till för att kunna försvara sig om någon anföll den by man bodde i. Här har man med stor ansträngning samlat sten för att få detta skydd under en orolig tid.

Byn som gett namn åt en epok


Sista stoppet var Vendel en liten by och en socken med samma namn. När man skulle utvidga kyrkogården 1881 stötte man på en mängd båtgravar som i Valsgärde. De gravgåvor som fanns i båtarna hade mycket hög konstnärlig kvalié och visade av hantverket i Sverige stod på åtminstone samma nivå som resten av Europa. Fynden finns nu i Uppsala och Stockholm. I den rådande nationalromantiska anda som då rådde kände sig svenska arkeologer mycket stolta så de kallade tiden mellan 550-800 för Vendeltid. Det är naturligtvis inga andra länder som har Vendeltid utan de flesta andra kallar denna tid i Nordens forntid för merovingertid efter den franska kungasläkt som dominerade Europa. Även medeltidens byggkonst och vikten att ha rejäla kyrkogårdsmurar studerades i Vendel.  
Efter en dag med sten i alla former var det dags att ta sig hem till Gävle efter en stenhård exkursion.