En av de första studentskorna vid Vasaskolan
Det var 1924 som de första flickorna fick plats på Vasaskolan. Tidigare fick de flickor som önskade en högre utbildning vända sig till Flickskolan på andra sidan Esplanaden. Men som man brukar säga, det finns inga regler utan undantag. Ett av dessa undantag gällde flickor som i slutat av sin utbildning kunde komma till Vasaskolan och försöka avlägga studentexamen som privatist. Det var inte alls ovanligt från slutet av 1890-talet och fram till 1926 då Vasaskolan sparkade ut sina första egna studentskor ut i världen.
Den första av dessa kvinnliga pionjärer var, så långt vi vet, fröken Tekla Svedlund. Tekla nästan föddes in i Vasaskolan där hennes far, Per August Svedlund, var religionslärare sedan 1857 och före branden 1869 var han också hospitalspredikant i Hospitalskyrkan på Öster, efter branden verkade han i Sjömanskyrkan.
Skolmannen såg till att hans barn fick studera pojkarna på Läroverket (Vasaskolan) flickorna på Flickskolan.
Den yngste i syskonskaran var Tekla född 1871. Hon hade ett gott läshuvud som man sade och därför anmälde troligen hennes far henne till studentexamen 1889 som privatist. Hon blev en av de tidigaste studentskorna i landet, och kanske den första i Gävle Efter examen utbildade hon sig till gymnastikdirektör på Gymnastiska centralinstitutet och var färdig våren 1893.
Ett par år senare for hon till Amerika för att arbeta som så många andra vid denna tid. Det var där hon kom att uppleva det hon är mest känd för idag men vi låter henne själv berätta: ”Hösten -95 reste jag till Amerika och stannade i åtta månader. Reste i sällskap med Eva Clason, som skulle slå sig ned som självständig gymnast i Filadelfia. -Jag trivdes aldrig där. Kände det som Heidenstam ”jag längtar hem”. – Blef inte gillad av min patient utan fick avsked i Baltimore, där jag träffade Eva Braun. Fick en ny bättre plats i Washington, där jag fann nya vänner för livet. – Att råda: ”far ej till Amerika…jag skulle vilja säga, att den som har ett känsligt sinne och är van vid hemmets trygghet, bör betänka sig väl.” För resten var det intressant att studera den amerikanska gymnastiken. Såg den i skolor och klubbar i Washington och New York. Det föreföll mig som om de blott syftade till det rätta men ej hade kraft att tränga igenom till det högsta målet och tycker vi kommit till Bels ord. Förefaller mig som Bel ej rätt fattat meningen med vår gymnastik., dess fostrande och korrigerande betydelse. Englands sport är ju härlig och jag önskar vi hade mer av den. Var sex veckor i London och såg engelsk sport ute i parker och på landet. Här får vi ej beträda gräsmattorna och måste hålla oss till grusgångarna. Såg dock att sporten ej gav skön kroppshållning och högburet huvud. Man såg för det meste den typiska sportryggen med framskjutet huvud. I Amerrika framfördes gymnastiken för det mesta efter musik: någon av eleverna spelade piano. Det verkade behagligt i all synnerhet för de kvinnliga eleverna. Jag lärde mig den amerikanska leken ”Basket Ball”. Jag önskar att de av er som har skolor ville införa leken. Jag har infört den i Gävle och den har mottagits med stormande bifall av både flickor och gissar, kvinnor och män. Vi leka ”basketboll” varje gång på Kvinnliga gymnastiska föreningen: läderboll, två höga trästolpar med en korg stadigt fäst i toppen av stolpen. Leken sysselsätter så många. I skolan avdelningar på 50 och 67 flickor och leker med två bollar. Sänder gärna en utförlig beskrivning av den amerikanska boken Basket Ball. Tänkte jag gjorde ett gott kap för den svenska ungdomen, när jag lärde den. Den tråkiga gymnastiken skrev Bel. Ja den kan verkligen vara tråkig, men jag tror inte det beror på gymnastiken utan gymnasternas okunnighet. Vi känner inte till de gymnastiska rörelsernas rikedom så variationerna ej blir tillräckligt och barn älskar alltid ombyte och att ”hålla på att tröska med samma och samma blir tråkigt – men så behöfs ej vara”.
Så skrev Tekla till sina vänner från idrottsutbildningen den 12 april 1898.
Efter hemkomsten fick Tekla arbete som gymnastiklärare på sin gamla skola, Flickskolan i Gävle där hon stannade till pensioneringen. Den massageutbildning hon fått gjorde hon till extraarbete i Gävle. Hon var också verksam i många föreningar, Kvinnliga gymnastikföreningen, Vita bandet, Gefle Stugförening för att nämna några. Hon avled 1948 och är begravd på Gamla kyrkogården.
