Ellinor Eriksson


Agnes Åkerlund 2018-09-07


Vasaskolans nästa rikdagsledamot?

Ellinor Eriksson, tidigare ordförande för SSU, nu socialdemokratisk politiker och nykläckt psykolog.

 

Valet är i full gång i Sverige. Många undrar vilket parti som är bäst för Sverige just nu. En del står i valet och kvalet om vilket parti de borde välja. Jag pratade med Ellinor Eriksson, tidigare ordförande för Socialdemokratisk Ungdom, nu aktiv inom Socialdemokraterna och deras valarbete. Jag frågade henne om politik och hur hon upplevde gymnasietiden på en, enligt vissa, ”röd” skola.  

Ellinor Eriksson, 30 år från Gävle, är idag ett av de större namnen bland Socialdemokraterna. Med en femteplats på riksdagens valsedel är hon ett ansikte utåt för Socialdemokraterna. Att hon gjort en fantastisk politisk resa uppåt, är ett faktum. Jag fick chansen att stoppa henne i hennes fullspäckade valarbete och ställa lite frågor om henne och hennes relation till politiken.  

 

Hej Ellinor! Under vilka år studerade du vid Vasaskolan i Gävle? 

Hej! Från 2005 till 2007. 

Vilket program studerade du? 

Samhällsprogrammet med inriktning på samhällsvetenskap. Det som kallas sam-sam.

 

Vad var det som fick dig att vilja engagera dig politiskt? Varför just Socialdemokraterna? 

Det var två saker det hängde på. Det första var att nynazister växte sig starka i Valbo då. Detta var runt 2003 när jag gick på Sofiedalskolan och de ofta kom dit och härjade. Jag tyckte det var så upprörande, obehagligt och fel att jag ville göra någonting åt det. Ville engagera mig. Där kommer den andra saken in. Jag hade en väldigt bra mattelärare, Elin Lundgren, som jag visste var aktiv i politiken, och efter en lektion pratade jag med henne om hur man kunde  engagera sig. Vi i elevrådet (där jag var ordförande) bestämde oss för att ordna en politisk debatt på skolan och SSU var det förbund som då bäst kunde svara på hur man skulle stoppa rasismen, tyckte jag (med större jämlikhet). Så då gick jag med! Som en anekdot: Idag sitter Elin i riksdagen för Socialdemokraterna, och vi är vänner nu och inte lärare/elev längre.  



Många,
i alla fall i min ålder, ser Vasaskolan som en ganska ”röd” skola. Skulle man vara uttalad moderat skulle man nog få många sneda blickar mot sig. Vad är din syn på detta? Tror du att Vasaskolan påverkade dina politiska ställningstaganden? 

Jag har också upplevt Vasa som röd/vänster, både när jag själv gick där och senare när jag besökt skolan. Skolvalsresultaten brukar också visa det. Förutom mig så har ju även Ardalan Shekarabi som också varit SSU-ordförande och nu är civilminister i Stefan Löfvens regering gått på Vasa. Samtidigt har i och för sig även flera framträdande moderater gått på Vasa, som Tobias Tobé. Kanske beror det på programmen som finns där? Eller föreningslivet på skolan? Jag blev inte röd av att gå på Vasa, det var jag redan, men jag tror att jag sökte mig till Vasa för att den hade ett rykte om sig att vara mer politisk och vänster och kreativ, med spännande föreningar (jag blev aktiv i Lilith - den feministiska föreningen). Så kan det säkert vara för fler - att även om ens politiska tillhörighet inte uppstod där så förstärktes den och hjälptes av att vara i Vasas härliga miljö med andra som också var intresserade och engagerade.  

 

Vad gör du när du inte arbetar med politik? 

Jag är psykolog! Började mitt första jobb som det i förrgår faktiskt. Det intresset startade också på Vasa, när jag läste psykologikurserna.  

Annars är jag en sån där som alltid vill hitta på saker: gå på konserter, klubbar, loppisar, fotbollsmatcher, prideparader och skogspromenader. Man måste leva livet! 


Vad/vilka var dina intressen under gymnasietiden?   

Politik, haha! Tråkigt svar men det är sant. SSU var typ mitt liv då. Jag höll på med det nästan jämt. Och så gillade jag att fota. Vasa hade en fotoförening då där vi framkallade filmen på fotopapper i vätska i en mörk liten sal. Shit va old school det låter inser jag.  


Vilken är din arbetsuppgift hos S?
 

Just nu, fram till valet, är jag riksdagskandidat och står på plats 5 på Socialdemokraternas valsedel till riksdagen. Det innebär att man kampanjar och debatterar och berättar för människor om vilken politik S vill driva. Det är däremot inget jobb med betalt, utan något jag gör ideellt. Fram tills för ett par år sedan var jag SSU-ledning på heltid, då jag var högst ansvarig för SSU nationellt, med allt det innebar. När det uppdraget tog slut återupptog jag psykologstudierna igen.  

Snart är det val, och skolval! Hur ser valarbetet ut fram till valet? Vilka försöker ni nå ut till och vilken är er målgrupp?  

Det är fullt ös! Vi försöker dels få alla att gå och rösta, inte minst dom som bor i områden där valdeltagandet är lågt. Sen försöker vi förstås också nå dom som vi tror kommer rösta på andra stora partier (M eller SD främst) för att samtala om varför vi tror att vi är ett bättre alternativ. Annars kan man ju inte öka som parti, om man inte får folk att ändra sig, så det är jätteviktigt. Man ska inte bli förvånad om en sosse knackar på dörren hemma med broschyrer och undrar vilka frågor som engagerar just dig. Förutom det blir det även debatter, både live men också på nätet. Jag tror att sociala medier är lite som de ungas valstuga. Det är där man söker svar och snackar med andra. Då måste politiken och kandidaterna finnas där och dessutom vara vettiga.  



Hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? 
 

Vilken svår fråga! Det finns typ inga sådana! Inte vardagar iallafall. Fram tills för några dagar sen hade jag ett evighetslångt sommarlov (även om jag valkampanjande en hel del). Nu går jag upp 06.30 och sätter på mig sjukhuskläder och träffar patienter om dagarna. Innan dess var jag ju student och slet med min masteruppsats. Men säker kan man vara på att det alltid är fullt upp för mig. Går på föreläsningar. Försöker lära mig göra bra veganska matlådor. Försöker lära mig springa långt. Jag är asdålig på det där att ta det lugnt och vila. En vanlig lördag är kanske enklare att tänka sig? Då äter jag brunch ute med några vänner, sen gör jag någon kul aktivitet som en gårdsloppis, en bilutflykt, en politisk aktivitet eller så. Efter det blir det middag med några andra vänner och förmodligen blir det utgång på kvällen, kanske karaoke om man har rätt gäng med sig. Om jag inte är i Valbo och dricker kokkaffe med mormor förstås. Det är nog allra bäst.  



Hur ska man göra om man är minderårig men ändå vill engagera sig politiskt? Hur gör man för att förändra? Vad är det bästa me
d SSU? 

Man ska gå med i ett politiskt ungdomsförbund! Det är det absolut bästa sättet. Det mest effektiva med. Det är i politiken skillnad görs. Om du vill förändra kulturutbudet eller bostadsbyggandet (eller vilken fråga som helst egentligen) i Gävle eller i Sverige eller i världen för den delen så måste du vara med där makten finns och besluten tas. Lära dig där. Påverka där. Då är SSU bästa ingången. Att gilla olika poster på fejjan är säkert bra, men kommer aldrig göra lika stor skillnad som att driva igenom saker i partier. Vill du dessutom ha kul på vägen rekommenderar jag verkligen SSU. Jag har lärt mig allt jag kan där. Typ. Säkert 10 gånger så mycket som jag lärt mig på både Vasa och universitet. Få saker är så coola som att sen känna att man själv var med och drev igenom saker som nu är verklighet. Som 90-dagarsgarantin mot ungdomsarbetslöshet som SSU drev igenom när jag var ledning. Det är verklighet idag. Eller att vara med och höra när Sverige äntligen erkänner Palestina, och veta att det bland annat är för att SSU har kämpat järnet för det i massor av år. Det är värt allt slit. Jag lovar.  

 

Att det är viktigt att rösta, det tror jag vi alla fått höra under denna valrörelse. Ellinor beskriver för oss hur enkelt det faktiskt är. SSU är känt för sina genuina ungdomsarbete och glada och positiva ungdomsgrupper. Är du sugen på att göra en liknande politisk resa som Ellinor? Se hur lätt det kan vara! Jag tror förståelse är grunden till ett gott klimat inom politiken. Sänker vi den mur av fördomar vi byggt upp, kan vi nog komma att enas även i detta val.  


Redaktionell kommentar:
Gevaliensis är partipolitiskt neutral och de åsikter och slutsatser som framkommer i denna artikel är författarens