Boken om Christoffer

Christoffer Levin har jobbat på Vasaskolan i ett år nu. Han är omtyckt både av elever och kollegor. Men vem är han egentligen? "Arkeolog, brandman eller astronaut” var tre yrken som en av Vasaskolans nyaste lärare kunde tänka sig jobba med när han var barn. Men det var lärare han blev!

I en by några mil från Gävle, där det var långt mellan allt och man var tvungen att cykla en mil till närmaste vännen, växte en pojke upp vid namnet Christoffer. Han fann sin by långtråkig, det fanns knappt något att göra och det var inte alltid man orkade ta sig hela vägen till vännerna. Men det var just det som var det bästa med Ockelbo. Att man var tvungen att hitta sätt att roa sig själv på i de stunder inget annat fanns att göra. Det var nämligen så hans passion för läsning väcktes.

öcker är något som har haft stort inflytande på Christoffers liv. Han håller sig mestadels till fantasygenren, men medger även en svaghet för modern romantik. Några av hans största inspirationskällor är bland annat författarna Christopher Hitchens och J.R.R Tolkien, som lärde honom att tänka och ifrågasätta, att älska språk i alla dess reella och fiktiva former, att argumentera enbart för argumenterandets skull. Han strävar efter att bli en lika cool författare som Neil Gaiman, som bland annat skrev prisbelönta Coraline.

Ett av Christoffers bästa minnen är från när han var elva år: han hade fått Sagan om Ringeni julklapp av sin pappa året innan filmen kom, och det var den längsta boken han då någonsin försökt läsa. Men den var så pass spännande att han fortfarande idag läser romanen minst en gång per år. 

Faktum är att Christoffer Levins liv är lite som något ur en bok: han och hans sambo har känt varandra sedan barnsben, och han beskriver deras första date som en minnesvärd incident. Själva daten innefattade GuitarHeroIII och lyssning av musik som de båda gillade, och efter det har de hållit samman. Han beskriver deras relation som två nördar som älskar samma saker och varandra för mycket. 

u bor de tillsammans med sina tre katter Antonio Banderas, Sterling Archer, och Draken, vars namn är tagna från Netflix serien Archer. Christoffer jobbar som svensk- och engelsklärare på Vasaskolan och har gjort det sedan ett år tillbaka. Valet att bli lärare har stått klart sedan han var femton år gammal och fastnade för ämnena i gymnasiet. 

 "Det är världens roligaste jobb.”

En av anledningarna till att han valde just svenska och engelska är hans engagemang inom språk och dess historia. Att se hur långt tillbaka i tiden man behöver gå för att se vårt gemensamma ursprung är något som intresserar honom. Han har även alltid haft lätt för svenska och engelska genom sin skolgång, och han hade en väldigt inspirerande lärare i gymnasiet som gjorde att han föll för läraryrket. 

“Det är världens roligaste jobb” svarar Christoffer otvivelaktigt på frågan om varför han valde det. “Att stå och lära ut i klassrummet, och att få se när något nytt har förmedlats till eleverna—när de förstår varför de har lärt sig—det är en väldigt, väldigt skön känsla.”

Han fortsätter med att säga att han troligen alltid kommer hålla sig inom skolan, även om det inte nödvändigtvis betyder att han stannar på gymnasiet. Han kommer se till att han har någon form av lektorsroll på universitetet eller liknande.

Men vägen till dit han är nu, har inte varit spikrak. Han beskriver hela utbildningen till lärare som utmanande, och läsmängden (ofta 500–1000 sidor per vecka) kan nu i efterhand ses som ansträngande. Dock påstår Christoffer att han var så fokuserad att det upplevdes mindre jobbigt när han var mitt uppe i det. Ett av de största hinder han stötte på när han pluggade var det sociala. Studentlivet var mycket tidskonsumerande, och för att uppnå de studieresultat som han ville var han tvungen att uppoffra tid som egentligen skulle ha gått till att delta i sociala aktiviteter.

rots några få utmaningar rekommenderar han läraryrket till elever. “Gör det!” utbrister han. “Man känner sig aldrig uttråkad. Balansen är underbar mellan social interaktion, sina ämnesintressen, samtal med kollegor om deras ämnen och administration och organisation.” Ett tips han har till elever som också vill bli lärare är inte välja ämnen som man tror att man lätt kan få jobb inom eller liknande, utan välj ämnen som du genuint är intresserad av. 

Han uppmanar också till att lägga ner mycket tid på universitetsstudierna. 40–50 timmar per vecka utanför lektioner och seminarier bör man lägga på pluggandet, tycker han. Några andra tips är att inte gnälla på att man har dåliga föreläsare eller lektorer, att göra klart uppgifter i god tid istället för att skjuta upp dem. Han säger att det bästa sättet att bli en god tänkare och fördjupa sig i sitt ämne är att “läsa, läsa, läsa,” och “skriva, skriva, skriva.”

n vanlig arbetsdag kommer Christoffer till skolan en halvtimme före jobbet för att plocka fram materialet som han har förberett dagen innan. Efter det går han på lektioner, där det går olika till beroende på ämnen och årskurs. Beroende på vilken dag det handlar om har han som lärare även många möten med övrig personal på skolan, och längre fram börjar också utvecklingssamtal med elever. Många tror att arbetet slutar där, men det är mycket annat som inkluderas i jobbet. “Det är mycket att hålla koll på.”

Att planera lektioner, föra in närvaro, uppdatera dokument om elever, och så klart alla rättningar av prov kan i perioder gå ut mycket över hans privatliv. Speciellt skriftliga inlämningar tar upp extra tid till att läsa dem. 

 Jag vill aldrig vara helt nöjd med livet.”

Både Christoffer och hans kollegor nämner litteraturen vid beskrivning av honom, så det är inte förvånande att bokläsandet är en stor del av hans fritid. Han kallar sig för en bibliofil, vilket innebär att han gillar att samla på böcker, och målet om att en dag ha kunnat beta av alla böcker i den evigt växande att-läsa högen blir bara mer och mer osannolik. Utöver det spelar han också mycket spel med sina vänner. “Brädspel på sommaren och dataspel på vintern,” skämtar han vid frågan om vilket har föredrar.

id frågan om vad som inspirerar honom får jag svaret: “Något morbid kanske, men: Den annalkande döden.” Han påstår att livet har så mycket att erbjuda, att det finns så mycket att göra innan kroppen slutar fungera och man dör. Vi har bara en chans här på planeten, en chans att göra något gott och efterlämna något bättre än när man kom. “Världen är en fantastisk plats med obegränsad potential. Jag vill aldrig vara helt nöjd med livet.”

Något som kan kopplas till Christoffers livsfilosofi är att han aldrig ångrar någonting. Han säger att ånger är en negativ känsla som tenderar att förlama snarare än att förbättra, men att han samtidigt inte ignorerar dåliga händelser. Istället tar han lärdom av det som inträffat och försöker utvecklas därifrån. Ett hektiskt första år som lärare har till exempel fått honom att tappa för mycket av sin träning, påstår han, så nu jobbar han på att ta hand om sin kropp och sin hälsa. 

Efter ett år och en paus under sommarlovet återvände han till Vasa nu i augusti med en bättre uppfattning av hur skolan fungerar som en organisation. Pulsen och rytmen i skolan känner han på något sätt tydligare, och det är nu enklare för honom att planera sitt läsår.

ag bad Christoffer att beskriva sig själv som person, och svaret jag fick var oerhört fint och poetiskt. Han är en person som aldrig är rädd för att ge sig in i nya saker och han tar sig genom livet med en sprudlande och ostoppbar glädje. “Jag ser bara det goda i alla människor och jag ser samtidigt potentialen av ondska. Jag är det antika Greklands komedi- och tragediteatermasker i ett.”

 Jag är det antika Greklands komedi- och tragediteatermasker i ett.” 

Christoffer Levin kan sammanfattas som en kunnig och idérik person med ett intresse för litteratur och film nästan lika stort som hans hjärta. Vi är glada av att ha honom här på Vasa ....trots att han praktiserade på Borgis en halv termin och funderade på att söka jobb där först.