En barndomsdröm
har blivit verklighet


Christer Falk 2019-01-29


För några månader blev Ingela Zetterlinds barndomsdröm verklighet. En kamel flyttade in på gården i Tubbared. 
– Alla har vi våra barndomsdrömmar och min kan väl tyckas lite annorlunda. Nu har jag gjort verklighet av min dröm, vilket jag är mycket nöjd med, säger Ingela samtidigt som hon lockar till sig kamelen Bengan med ett fat fyllt med kraftfoder, godis för Bengan.


I drygt 20 år har Ingela tränat inför drömmen.
– Det började för drygt 20 år sedan. Vi var nyinflyttade här i Tubbared och insåg väldigt snart att vi på något lättvindigt sätt måste hålla ordning på våra grönytor. Första tanken var att skaffa får – men så blev det inte.

Öland
I samband med en resa till Öland besökte paret Zetterlind en gård där man föder upp Lamor.
– Kärlek vid första ögonblicket brukar man säga, men här handlade det istället om ”efter första kyssen är det kört”, skrattar Ingela.
Tycke uppstod som ni förstår mellan några Lamor och Ingela och därmed var bekymret med stora grönytor löst.
– Lamorna sköter jobbet perfekt. Idag har vi tre lamor, två ston och ett föl. Lamorna är flockdjur men inte så förtjusta i att man tar på dem, klappar dem. Man får gärna vara nära – men lagom.

Kamelen
Efter drygt 20 års lära att sköta lamorna på gården var stunden inne för att uppfylla barndomsdrömmen. Kamelen kom till Tubbared i en hästtransport.
– Kamelen Bengan är fortfarande kalv men ändå ett stort ”husdjur”. Fullvuxen kommer han att mäta cirka 2,30 i mankhöjd. Så för oss gäller det att fostra honom till en lugn och fin kamel, säger Ingela och fortsätter.
– Kamelen backar inte om den känner sig osäker – den går framåt istället och då bör man vara på sin vakt. Därför är arbetet med att fostra, eller rent av att dressera Bengan viktigt. Till en början fick vi lära honom att äta kraftfoder i ett hörn av hans hägn. Därefter ur ett fat i närheten av mig och nu har vi kommit så långt att han i stort sett äter ur min hand. Vi har kommit en bra bit på väg sedan Bengan anlände till Tubbared, menar Ingela.

I grimma
Innan kamelen Bengan får vara med och sköta grönytorna måste han lära sig att gå i grimma, sele.
– Där är vi inte än – men börjar närma oss. Men vi behöver inte ha så bråttom. Får Bengan ett bra liv så kan han bli cirka 25 år. Det passar bra för med mina dryga 50 år så når vi den riktiga ålderdomen tillsammans. Vem vet – Bengan kanske kan följa med till Bollegården…

Väcker uppmärksamhet
Självklart väcker både lamor och kameler på våra breddgrader uppmärksamhet.
– Visst förekommer det att en och annan bil stannar till nere vid vägen. En del går ut och ser sig om. Vi har till och med sett att folk har med sig påsar – förmodligen med något gott om de skulle träffa på djuren.
Jag antar att många ställer sig frågan hur de här djuren exempelvis klarar vårt klimat?
– De här djuren har sitt ursprung i Asien. Kamelen klarar ett klimat som varierar från minus 40 till plus 40. De äter grenar, sly och hos oss får de även kraftfoder så de klarar både maten och klimatet, säger Ingela som än så länge inte låter kamelen gå ihop med lamorna.
– Vårt lamaföl är för litet för att umgås med Bengan – så än så länge får de nöja sig med att ha koll på varandra genom stängslet. Men lamornas närvaro är positivt för Bengan, det är jag övertygad om, säger Ingela Zetterlind, Bollebygds kommuns enda kamelägare.


Artikeln har varit publicerad i AnnonsMarknan vecka 3 2019.