Ödet kan ta sig olika vägar i livet. Det vet om inte annat paret Hans Hansson och Karin Frölander i Docksta.
– Min man omkom i en olycka, säger Karin Frölander.
– Ett halvår senare dog min fru i cancer, säger Hans Hansson.
I dag driver paret en turismrörelse med bland annat B & B Villa Orrbacken.
Dockstaborna Hans Hansson och Karin Frölander.
Bild: Torbjörn Berlin
Båda är pensionärer sedan ett antal år tillbaka och båda har sina rötter som jordbrukare, men på två helt skilda platser i Ångermanland.
– Vi kände varandra och familjerna träffades och umgicks ibland – ofta med barnen och andra familjer som också var jordbrukare, säger Hans Hansson, som numer bor tillsammans med Karin Frölander i hans föräldrahem i byn Berg, strax norr om Docksta efter E4.
Hans berättar att han egentligen aldrig var intresserad av jordbrukarlivet, trots att han var uppvuxen på en bondgård, som hade drivits av hans förfäder i generationer.
Karin Frölander och Hans Hansson satsar på turism i Höga kusten.
Bild: Torbjörn Berlin
Efter studentexamen i Umeå gjorde han lumpen och drog sedan, tillsammans med fästmö, till stora staden Stockholm.
– Jag hade kommit in på socialhögskolan och hon fått jobb. Jag trivdes inte bra med de studierna, därför slutade jag och tog ett buss- och taxikort – och blev taxiförare i ett par år i stället.
– Det är mycket tillfälligheter i livet. Min pappa fick 1971 köpa till en fastighet, som ganska betydligt utökade gårdens storlek. Då tyckte min farfar, som då fortfarande levde och var mycket glad över detta, att det var dags för mig och min fästmö att vända tillbaka hem och ta över gården.
Så blev det också – och som mest har det funnits mer än 100 djur vid gården, som ligger i Skulebergets södra sluttning, ner mot E4 och samhället.
Hans Hanssonoch Karin Frölander hemma i 1800-tals villan i Berg, Docksta.
Bild: Torbjörn Berlin
När Hans och Karin förlorade sina respektive tog livet en ny vändning och de två blev så småningom ett par, något som den före detta Dockstabonden bäst sammanfattar med att ensamhet aldrig var något alternativ.
– Man måste gå in med öppet sinne och acceptera situationen, säger han och får nickande medhåll av sambon från Kornsjö, som i och med det nya livet söder om skogen lämnade över hemstället till en av sina två söner.
Några år in på 2 000-talet dök så en liten oväntad möjlighet upp – och livet för paret tog ännu en ny vändning, när den gamla disponentvillan Orrbacken förvärvades.
– Jag trodde först villan var såld, eftersom skylten hade tagits ner, säger han.
Paret Hans Hansson och Karin Frölander har lagt ner mycket tid och pengar i Villa Orrbacken.
Bild: Torbjörn Berlin
– Spekulanter hade funnits, men när priset sänktes efter ett år då slog vi till.
Sedan dess har Villa Orrbacken renoverats och bytt skepnad till ett modernt bed & breakfast. På vägen har även bondelivet avvecklats och nu är det boendet i närheten av Europavägen som tar upp pensionärernas liv, speciellt när det är högsäsong.
– Vi har även några stugor som vi hyr ut. När det är fullt med gäster kan det bli närmare 20 personer vid frukostbordet. Då har vi det vi gör, säger han.
– Ja, det ska ju städas också, göras inköp och bytas sängkläder, tillägger sambon.
Men båda trivs och på frågan hur länge de ska fortsätta kommer svaret snabbt.
– Det fanns ju en hotelltant i Hultsfred som höll ut en bit efter 90, säger Hans och ler.
Dukning på gång för Karin Frölander i Villa Orrbacken.
Bild: Torbjörn Berlin
I sommar hägrar i alla fall parets längsta ledighet någonsin tillsammans – fyra veckor – och båda berättar att det verkligen är något som de ser fram emot.
– Vi har inte hunnit ha så mycket ledighet, bara några helger emellanåt, säger Karin, som vid sidan av bondelivet även har haft en tjänst som husdjurstekniker.
– Men i sommar ska äntligen det bli lite ledighet. Vi har lite planer, samtidigt har vi hittat en fin tjej som ska sköta vår bed & breakfast.
– Ja, då får tjejen från Göteborg ta hand om alla turister från Tyskland, Holland, Belgien och allt vad det är, säger Hans.
Livet rullar på för paret i Docksta – om än inte riktigt i samma fart som förr.
– Vi var lite yngre då, säger Hans och ler.
