Ännu en märklig budgetdebatt
– hur fungerar demokratin om inte de ansvariga svarar...
Efter att ha sett budgetdebatten i efterhand är det lätt att konstatera att det blev i stort sett en repris av förra årets budgetdebatt i Bollebygds fullmäktige.
Kommunstyrelsens ordförande presenterade majoritetens budget – sedan satt Michael Plogell (FR) tyst.
Gång på gång ställdes frågor om olika delar av budgeten men kommunstyrelsens ordförande Michael Plogell (FR) valde att inte svara. Samma taktik använde sig ordföranden i socialnämnden, Patrik Karlsson (KD) av.
Ordföranden i nämnden som tvingades äska 18 miljoner för att klara budgeten för 2019 begärde inte ordet en enda gång under budgetdebatten.
Man måste ändå ställa sig frågan:
Har man valt att vara politiker och ansvarar för styret i Bollebygds kommun så måste det väl ingå i uppdraget att svara på oppositionens frågor?
Har man valt att sätta sig som ordförande i den stora och viktiga socialnämnden så innebära väl uppdraget att svara på frågor från oppositionen.
Ett par svarade
Ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, Sandra Eliasson (C) valde däremot att svara på en del frågor även om svaren för oss ”vanliga” invånare var lite svåra att förstå. Sandra Eliasson kunde nog varit mer konkret – om viljan funnits.
Ingrid Anderén (M), ordförande i utbildningsnämnden, valde också att göra sin plikt genom att rakt och konkret berätta att hon inte nått ända fram i sin strävan att kunna erbjuda utbildningen i kommunen en så bra framtid som möjligt.
Välregisserat
Förutom den tunghäfta som Michael Plogell (FR) och Patrik Carlsson (KD) visade prov på under torsdagens budgetdebatt tycktes föreställningen vara välregisserad. Någon från varje parti i majoriteten talade om hur nöjda de var med att kunnat komma överens om en gemensam budget. Man kan bara undra hur samarbetet fungerat fram till budgetarbetet – för visst kändes det något av överkurs att vara så tydliga med att de nu var överens…