Att skapa broar, en betraktelse över Ridef

Ridef är en förkortning av Rencontre Internationale des Educateurs Freinet. Som icke fransktalande har jag svårt att minnas vad bokstäverna står för men innehållet är bekant. Det är den internationella träffen för Freinetlärare från hela världen. Eller nästan hela världen. Den Freinetpedagogiska världen har ännu inte sträckt sig till vissa engelsktalande länder, såsom Storbritannien, USA och Australien. Men det är ändå en imponerande stor samling länder som har sina Freinetrörelser knutna till den internationella Freinetrörelsen, Fimem.

Det går inte att beskriva ett Ridef fullt ut, det måste upplevas. Innehållet är omfattande. Det går att förkovra sig från första morgontimmen till den tidiga kvällen. Det är intressant och ofta finns både djup och bredd på programmen. Precis som Freinetpedagogiken är flera workshops konkreta och går att använda direkt i den egna verksamheten. Andra är mer teoretiska. Några av mina bästa minnen från workshops är dessa: Lärare ifrån Fukushimaområdet i Japan berättar hur de fått igång skolan igen efter tsunamin och kärnkraftsolyckan. Själva berättelsen var skakande och vid mitt skrivbord på skolan hänger fortfarande de origamisvalor som barnen i Fukushima vikt. Under föreläsningen behövde det sagda översättas till flera olika språk, det uppstod ett sorl av språk såsom jag tänker mig bibelns berättelse om Babels torn.

Den andra föreläsningen som jag minns särskilt handlade om skolsituationen i Senegal. Lärarna behövde jobba på att få flickorna att komma till skolan istället för att vara hemma och hjälpa sina mammor med att passa yngre syskon. I fråga om skolhusen fanns stora svårigheter att ordna toaletter, för vid landsbygdsskolorna fanns det ofta inga.  I ljuset av den beskrivningen känns våra elevers toalettproblem som lätta att lösa.

En av dagarna viks av för att uppleva landet genom att delta på någon utflykt. I Ljungskile, Ridef 2018 var jag med och planerade utflykterna. Ett år före Ridef lät sig maken villigt släpas runt i sitt älskade sommarbohuslän för att jag skulle bedöma om det tilltänkta besöksmålet var värt pris och möda. I planeringsstadiet funderades det på eventuellt väder.  Tänk om det ösregnar? Finns det tak över huvudet någonstans? Men det visade sig att sommaren 2018 var den varmaste i ”mannaminne”. Jag som ledare för vandringen på 15 km runt Stora Skarsjön behövde snarare bekymra mig för värmen, inte regnet.

Ridef-kvällarna är fulla av festligheter. Dans, musik, umgänge med andra. Oftast under bar himmel. Efter att ha deltagit på tre av fyra Ridef under de senaste åren har några av deltagarna blivit personliga vänner och vi hörs av även utanför Ridef. Även mina internationella yrkeskontakter har blivit fler. I mer än ett år nu har min klass utbytt filmer och brev med en skolklass i Italien för att träna på engelskan. Visst finns det EU-projekt för sådant men det här är smidigt. Inte 15 blanketter att fylla i utan en planering över lunch på ett Ridef i Ljungskile.

Fyra Ridef har det hunnit bli, varav två varit i Sverige. Det skulle vara önskvärt att alla Freinetpedagoger kunde få delta någon gång. Ja, jag vet det är mitt i semestern. Det är en av anledningarna till att tveka på deltagandet, åtminstone är det vad mina kollegor tyckt varit anledningen. Hur ska man motivera för familjen att åka ifrån dem en vecka eller mer under bästa semesterperiod? Den hängivna Freinetpedagogen tar med sig sin familj. Under tiden som de vuxna kan vara på workshop finns barnläger, med aktiviteter för barnen.

Men trots att det finns aktiviteter för alla så är det för dagens Freinetlärare inte så lätt att involvera hela familjen, i alla fall har det inte fungerat för mig. ”Men jag vill inte åka ifrån Bohuslän mitt i sommaren” blev makens svar på mina lockrop inför mitt Första Ridef i Hemavan. Det var år 1993 och dottern följde beskedligt med i min mage. Efter det dröjde det ända till 2012 till Ridef i Leon i Spanien innan nästa tillfälle kom. Med facit i hand önskar jag att det hade varit något mer däremellan.

Sommaren 2020 kommer Ridef att vara i Kanada. Håller tummarna för att jag själv och andra från Sverige ska kunna komma ända dit och skapa broar mellan pedagoger i andra länder.