Ullångers Vandringsgrupp på ny och urgammal led
Söndag den 22 mars började vi dagens vandring med att gå på den nya gång- och cykelbanan mot Docksta. Bruset och bullret på E4 var mindre än vanligt, kanske beroende på corona-virusets effekter och att det var söndag. Vi som gick ut idag var Eileen, Anne-Marie och Hans. Vädret var gynnsamt med sol och lite vind och underlaget var i stort sett fritt från is och snö.
Vi lämnade nya leden mot Docksta och svängde av mot Mäja. Så fort vi kom upp några meter och kom in i skugga, låg lite snö kvar. Vi noterade många spår i snön, det var både människor och djur. En mycket ovanlig varningsskylt dök upp, den varnade för får! Jag har varit i alla svenska landskap men aldrig sett en sådan skylt någonstans.
Vägen genom Mäja mot Ullånger hette före E4:ans tid Riks 13 och gick längs Norrlandskusen. På denna smala väg gick all tung och lätt trafik. Före bilismens tid färdades man på häst med eller utan vagn eller gick till fots. Linné passerade här i närheten på sin lappländska resa 1732. Vi mötte inte många som var ute och gick idag.
En milsten, se bild, påminde om gamla tider. Det var exemplariskt snyggt och städat runt stenen. Alla är inte lika lätta att få syn på, Ullånger har en sådan. Milstenar räknas som föregångare till vägmärken. De började placeras ut "efter 1649 års skjuts- och gästgiveriförordning vid varje 1/4 (=2672 m), 1/2 (=5344 m) och hel (=10688 m) gammal svensk mil (de vid hel mil var störst). De bar även årtal samt ofta landshövdingens namn och ibland kungens namnchiffer," så står det i ett lexikon.
Stenarna berättade hur lång man hade färdets med hästskjuts och vad det kostade. Mer att läsa finns här: http://www.petrawesterdahl.se/wp-content/uploads/2015/10/Milstenarna.pdf
Efter vandringen drack vi vårt kaffe hos Hans i hans nya, mer centrala lägenhet som han flyttade in i i januari.
Vägen genom Mäja mot Ullånger hette före E4:ans tid Riks 13 och gick längs Norrlandskusen. På denna smala väg gick all tung och lätt trafik. Före bilismens tid färdades man på häst med eller utan vagn eller gick till fots. Linné passerade här i närheten på sin lappländska resa 1732. Vi mötte inte många som var ute och gick idag.
En milsten, se bild, påminde om gamla tider. Det var exemplariskt snyggt och städat runt stenen. Alla är inte lika lätta att få syn på, Ullånger har en sådan. Milstenar räknas som föregångare till vägmärken. De började placeras ut "efter 1649 års skjuts- och gästgiveriförordning vid varje 1/4 (=2672 m), 1/2 (=5344 m) och hel (=10688 m) gammal svensk mil (de vid hel mil var störst). De bar även årtal samt ofta landshövdingens namn och ibland kungens namnchiffer," så står det i ett lexikon.
Stenarna berättade hur lång man hade färdets med hästskjuts och vad det kostade. Mer att läsa finns här: http://www.petrawesterdahl.se/wp-content/uploads/2015/10/Milstenarna.pdf
Efter vandringen drack vi vårt kaffe hos Hans i hans nya, mer centrala lägenhet som han flyttade in i i januari.