STF Höga Kusten vandrade upp på Ringkallen
Lördag den 9 maj 2020 sken solen från en klarblå himmel. Det var precis lagom varmt för en vandring i Höga Kustens vackra och unika landskap. Idag stod Ringkallen på programmet. Vi var 31 medlemmar i Svenska turistföreningen som mötte upp på Mannaminnes parkering.Två hundar dessutom. Om jag inte tog fel var det Nisse och Millan som var med på förra aktiviteten, naturreservatet Bråtan. Har de skaffat medlemskort i STF?
Från Ullånger var vi fem vandrare, Anne-Marie, Per-Åke Andersson, Eileen, Anders och jag Hans. Efter en kort biltur började vi vandra. Jag såg på kartan att Världsarvsleden går runt hela Ringkallen. Den leden har ändrats en del och just kommit med en alldeles ny karta som vi kunde få när vi började vandra. Stavar var nödvändigt att ha idag, tyckte jag, för bitvis gick det ganska brant och slingrigt uppåt med ojämn stig.
Men i det stora hela var det lätt att gå. Vi gick i vår egen takt och höll förstås lagom avstånd. Där stigen övergick till skogsbilväg kunde vi gå två i bredd. Guide idag var Tommy Söderholm som delade med sig av sina kunskaper på ett trevligt sätt. Det var mycket tät granskog och små högar med snö kvar här och där. Vitsippor och blåsippor blommade.
Uppe på toppen fanns en hög mast. En kort bit därifrån fanns mycket vackra vyer mot Gaviksfjärden och havet längre bort. Det blev förstås mycket fotografering, Ringkallen är en av de högsta punkterna i Nordingrå, 273 m över havet. Fikapaus med prat var trevligt. En toppstuga kunde passa att ha här på kyliga dagar. På vägen ner minns jag att jag såg ett par små klapperstensfält men glömde ta en bild.
Uppe på toppen fanns en hög mast. En kort bit därifrån fanns mycket vackra vyer mot Gaviksfjärden och havet längre bort. Det blev förstås mycket fotografering, Ringkallen är en av de högsta punkterna i Nordingrå, 273 m över havet. Fikapaus med prat var trevligt. En toppstuga kunde passa att ha här på kyliga dagar. På vägen ner minns jag att jag såg ett par små klapperstensfält men glömde ta en bild.