Åter på Drakberget i Freinetpedagogikens tecken
”Kan de komma upp själva, så får de klättra i träden”, sade Raija Törnroos.
Åter på Drakberget! Det var länge sedan men det känns inte så annorlunda från när jag var här sist! Barnen var lediga från skolan men Fritids var öppet, så barn klättrade i träd som vanligt.
Denna gång var ärendet att föreläsa på Freinetrörelsens nystartade basutbildning i Freinetpedagogik. Det kändes väldigt spännande och väldigt roligt. Vi som höll i själva dagen var Lisa Siegerstad, Raija Törnroos och undertecknad.
Drakbergsskolan är Sveriges första Freinetskola, startad 1993. Så här beskrivs Drakbergsskolan på hemsidan.
Freinetrörelsens pedagogiska kärna består av fyra arbetsmetoder:
- § Att arbeta med ”fria uttrycksformer”, som innebär att barnet uppmuntras att uttrycka sig fritt i bild, ord, rörelse och ljud och därigenom utveckla sin fantasi och skaparkraft.
- § Att använda ”verkligheten som lärobok” i konkret bemärkelse.
- § Att med hjälp av ”korrespondens” skapa en kommunikation och tillägna sig ett globalt medvetande.
- § Att arbeta ”kooperativt”, det vill säga samarbeta i en kooperativ miljö där barnet inte förlorar sin identitet
Ända sedan starten av Drakbergsskolan har Raija Törnroos funnits där och hon var den som under kursdagen lade ett historiskt perspektiv på innehållet i den pedagogik som Celestin Freinet började med under tidigt 1900-tal. Allt kändes så självklart. Freinet är framför allt självklar nu. Då, när han levde och verkade, var han inte lika självklar. Han insåg tidigt att skolans roll, i det samhälle där den fanns, var otroligt viktig och att den då inte kunde ha rätt att förlama eleverna, eftersom den spirande demokratin då förlamades, vilket ju Frankrike berömde sig av att vara en del av. Då var elevmedverkan något konstigt, förkastligt och något som absolut markerade kommunism och på grund av det blev Freinet mycket ifrågasatt.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Nu finns Freinets tankar och hans filosofi inskriven i den svenska läroplanen och nu är det till och med påbjudet att verka i hans anda. Således ska barnen och eleverna vara med och bestämma. Förskolan och skolan ska vara mångkulturell. Eleverna ska utforska sin verklighet och kommunicera med samhället och andra kulturer. Det trevande försöket ska vara riktmärket. Katederundervisningen ska inte vara det normala. Tänk om Celestin och Elise Freinet hade fått uppleva detta!
Problemet är bara att Freinets pedagogik inte är självklar på alla förskolor och i alla klassrum! Trots påbuden i läroplanen hindras många barn att få experimentera, tänka själva eller att påverka sitt eget lärande.
För mig, som varit med sedan starten av Freinetrörelsens tillkomst i Sverige, är detta faktum väldigt sorgligt och visar att kampen inte är över. På länge. Mitt eget bidrag denna kursdag handlade om att lyfta fram betydelserna av de så kallade Konstanterna, vilka är ett antal påståenden som Freinet prövar på läsarna och är de byggstenar som hela hans pedagogik lutar sig mot. Att barn och vuxna är jämlika, att barn lär sig bäst om de får vara med och bestämma, att morgondagens demokrati fostras i en demokratisk skola och att betyg är av ondo, känns väldigt modernt! Freinet kallade ju sin skola för Écolè Modern.
Deltagarna på kursen fick ta ställning till några av de trettio konstanterna och efter att ha diskuterat dem i smågrupper även redovisa samtalet för de övriga grupperna, något som renderade nya tankar och nya samtal.
Efter en god lunch påbörjades dagens höjdpunkt, nämligen tillverkandet av marmorerade böcker. Vilken energi det väckte och vilka resultat som växte fram under eftermiddagen! Små böcker och stora böcker. Böcker i form av hjärtan och böcker med raklödder på. Allt med inspiration och vägledning från böcker som Anders Matson tillverkat för många år sedan och som han lånat ut dagen till ära. Anders kom också själv ner till bildsalen en stund och berättade om hur han hamnat i bokbindarbranchen.
Lena Alexandersson, som precis som jag, varit med sedan 1977, anslöt sig till gruppen och berättade hur Freinetrörelsen vuxit fram både här i Sverige, men även internationellt, något som legat Lena varmt om hjärtat hela tiden och som inneburit att hon varit den svenska Freinetrörelsens ansikte ute i resten av ”Freinetvärlden”. Var än Lena uppträder så hälsas hon av igenkännande och glädje. Lena har under alla åren varit simultantollk mellan de svenska, engelska, franska och spanska språken och utan henne hade otaliga RIDEF:er inte blivit de varma möten och vänskapsbygganden som de blivit.
Dagen avslutades med att Lisa Siegerstad, som för övrigt, med den äran, höll i själva ramarna för dagen, bad deltagarna skriva ner hur de upplevt dagen och dessutom muntligt säga några ord om detta. Alla var överväldigade av hur spännande och givande dagen varit och vi som lett dagen kände oss än mer överväldigade och gjorde att vi absolut fick mersmak. Vi återkommer alltså med mer kurser, kanske under fler dagar än bara en.
Inger Nordheden