Resan från Östersund till Linköping
Robin Wahlund är en Linköpingsbo som inte gillar Linköping, inte staden utan hockeylaget.
- Linköping HC är inget lag jag tycker jättemycket om.
När han var två år ställde han sig själv på skridskor för första gången. När han var fem år började han i en skridskoskola. Men de andra som var med på skridskoskolan låg så långt efter i utvecklingen när det gällde skridskoåkning. Så Robin valde att hoppa av skridskoskolan och börja i Östersunds IK (team 88) med de som var ett år äldre.
- Jag minns när jag va liten och gjorde massa mål. Det var såna matcher man kunde ha gjort 10 mål och några assist. Då var man helnöjd.
Han spelade i Östersund IK fram till J18 (juniorer 18)-Elit, de vann J18-Elit då. Sedan gick han till Nälden i Division 2 och de gick upp i Division 1. Efter det gick han till Sollefteå i Division 1. Där spelade han i två säsonger, en av säsongerna vann de Division 1 och sist spelade han en halv säsong i Team Gävle innan han flyttade till Linköping för att plugga till lärare. I Linköping hittade han inget lag att spela i och då lade han av med hockeyn, då var han 22 eller 23 år.
Mammas knotor, ishallen eller vänner
När Robin var mindre var han inte hemma så mycket. Han var istället med hans mamma på hennes kontor, med hans pappa på ishallen eller så var han med kompisar. Han har bott i Östersun, Sollefteå, Gävle och nu bor han i Linköping. Robins relation till hans bröder har varit varierande, men de har bra “connection” och de vet var de har varandra även om de inte träffas så ofta. Genom hockeyn har han vänner som han har spenderat väldigt mycket tid med. När de var mindre spelade mycket sporter med varandra såsom bandy, fotboll och hockey såklart. De gjorde även mycket andra saker och hade ganska gemensamma intressen. Det är mest troligtvis det som gjort att Robins mesta barndomsminnen är med hans kompisar
- När vi gjorde aktiviteter tillsammans och när jag var hemma hos mina kompisar, såg på film och hade fredagsmys med dem.
Sedan började han i hockeyklass och då kom han närmare vissa kompisar och fick nya kompisar. Eftersom att de hade fler gemensamma lektioner än andra gjorde det att de kom närmare varandra än om de hade gått i en “vanlig” klass.
Lärarna fick sätta stopp
- Det gick otroligt lätt i skolan.
I skolan behövde Robin inte jobba så ofta för att han har alltid varit intresserad i det mesta han skulle lära sig i skolan. Han blev klar med fyrans matte på bara några veckor in i årskurs ett, så lärarna fick sätta stopp för honom. I högskolan blev han klar med gymnasiets matte. Det gjorde att han inte behövde läsa matte på gymnasiet. När det gäller samhällskunskap och historia kunde det hända flera gånger att han kom till en lektion utan att veta att det var prov men ändå få högsta betyg på provet. Han behövde sällan plugga för att han är ganska allmänbildad. Men han kunde gjort det bättre i svenska och andra ämnen där man behövde lägga ner arbete om han hade pluggat. Det var när Robin själv var elev som han tänkte att läraryrket kunde vara något för honom eftersom att han alltid har trivts i skolan.
- Det var jättelätt att bli lärare..
Det är 5 år på universitet, så det är lång tid, men ganska lätta kurser om man har lätt att läsa berättar Robin. Det är mycket “läs de här 1000 sidorna och sedan gör en tenta eller munta (muntlig examination)”. Robin hade lätt för det, så han kunde resa mycket samtidigt som han studerade till lärare. “Kunde resa till Grekland och vänta på uppgiften. Sedan se om det fanns några artiklar att läsa om arbetet. Det var en ganska lättsam tid i livet”, säger Robin. Nu är Robin inne på sitt femte år som lärare.
Som kollega är Robin oerhört snäll, omtänksam, lugn och stressar aldrig upp sig i onödan. Han kan bli arg. Men han är så här norrländskt arg. Han brusar inte upp, utan han kan säga att han blir arg, men jag har aldrig sett honom bli arg. Han höjer inte rösten som andra. Han är också väldigt intelligent, har väldigt bra idéer och är väldigt påläst enligt Karin Ernman. Det bästa med att vara lärare är eleverna tycker Robin. Det som gör honom till en bra lärare är att han ser eleverna väldigt bra. väldigt bra på sina ämnen. Höga krav på eleverna som gör att eleverna blir bra. Många får en chock första gången de har honom. För att de tycker att han har så svåra uppgifter. Men när de haft honom ett par år tycker de att de lärt sig jättemycket och tycker väldigt mycket om honom påstår Karin.
- Även i en dålig, så är elever glada som ger en själv energi, säger Robin.
Han tycker också att kollegorna är bra och han är glad att få jobba med det han gillar, samhällskunskap och historia.
- Det värsta med jobbet är rättning, säger Robin.
Karin menar också att Robin är även i väldigt mån om skolutveckling. Han vill att vi ska bli bättre som skola och lyckas bättre med eleverna. Det han skulle kunna förbättra är att Bli strängare. Han är lite för snäll.
Planer på en bok
Robin har flera intressen. Bland annat så är han samhällsintresserad och följer vad som händer i världen.
- Många intressanta saker som händer som man kan nörda ner sig i.
Han spelar lite FIFA också och så är han sportintresserad, framförallt fotboll. När han var yngre så var intresset mer hos hockeyn. Men nu är det fotboll som gäller för honom.
- Det är Milan som är mitt lag.
Överlag tycker han att det är intressant att kolla på sport. Men det är bollsporter som är roligast. När han var mindre gillade han MODO Hockey och hatade Djurgårdens IF och Brynäs IF. Men nu har han tappat det med favoritlag och fokuserar mer på slutspelshockey som han tycker är roligt. Det är extra roligt när lokala lag går till slutspel, så att han kan gå och kolla på matcherna live när det är mycket publik och drag på läktaren. Hockey är roligare live än på tv tycker han.
Robins favoritresmål är Sevilla för att han tycker att det är otroligt vackert, sån härlig miljö, hela staden är olika kulturer, människorna är trevliga och så är det väldigt varmt. På somrarna brukar han resa runt lite i Europa. Men i somras blev det bara i Östergötland. Han har också ambitioner för att skriva en bok. Som ska likna en bok från 1700-talet som heter “Tankar om fullkomligt samhälle” av David Hume. Robin ska ta upp samhällsfrågor och sedan hitta svaren till dem.
- Men jag har inte tillräckligt med struktur och hålla en röd tråd genom flera hundra sidor.
Det han skrev förra sommaren blir inaktuellt. Så det måste han skriva om och då blir han inte nöjd. Robin hade behövt mer tid att skriva boken. Han har börjat, men har inte tid när skolan börjar.
Robins framtidsplaner är karriärmässigt att han vill vara lärare ett tag till. Sedan vill han kanske skaffa barn och flytta till ett hus.
- Det kommer vara de stora milstolparna framöver.
Nästa sommar hoppas han att kunna åka till ett annat land ett par veckor om vaccinet funkar och smittspridningen minskat. Annars blir det väl som förra sommaren, att låtsas få ihop en bok och åka runt och bada på massa badplatser i Östergötland. Men han hoppas att kunna åka utomlands med några kompisar.