Vart var vi på väg? Spåret ledde till Invik
Jag närmade mig Generationernas hus och mötte de andra i gruppen. Jag ropade: Vart är vi på väg? Invik, svarade de, redan på tio poäng. Vi följde ett spår, precis som i teveprogrammet, men det var inte ett järnvägs- utan ett skoterspår för oss. Vi gick först till Kinavallen och fortsatte sen mot Invik på skoterspåret.
Det var nio vandrare som mötte upp idag. Anki, Anne-Marie, Eileen, Gunilla, Ingrid, Karin, Maine, Marit och jag Hans som tog lite bilder. Några av har Karin bidragit med. Det var perfekt vinterväder. Några av oss mötte Lasse Fahlén på skoter. Han höll på med att jämna till skoterleden och röja där träd och kvistar låg i vägen.
Karin berättade att för länge sedan låg byn Invik längre norrut och högre upp. Man byggde inte bostäder och vägar där åkrarna låg. Mycket mark låg under vatten, när fjärden gick längre in i landet för ännu längre sedan. Idag har nya personer flyttat in i byn, bl.a. från Frankrike.
På ett ställe hade snön och en ungbjörk bildat en portal som måste fotograferas. Fikarasten hemma hos Karin var ett annat måste för fotograferna. Sommarmöblerna åkte fram raskt. Det blev en givande vandring i solen med det rätta snöknarret under kängorna.
På ett ställe hade snön och en ungbjörk bildat en portal som måste fotograferas. Fikarasten hemma hos Karin var ett annat måste för fotograferna. Sommarmöblerna åkte fram raskt. Det blev en givande vandring i solen med det rätta snöknarret under kängorna.