Snorre mördas
Island för 780 år sedan
Då solen gick ned över Reykjaholt, söndagen den 22 september 1241, anade ingen på gården att den natt som smög sig på skulle minnas för all framtid. Då alla kommit till ro smög sig 70 välrustade män ned från kullarna under ledning av Gissur Thorvaldsson, svärson till Reykjaholts herre Snorre Sturlasson. Då attacken kom vaknade Snorre och försökte gömma sig i källaren men upptäckes snart och Gissur som då beordrade sin tjänare Simon Knut att ta med sig sex man och ta livet av hans svärfar. Därmed var en av de mest betydelsefulla författarkarriärerna i Norden till ända.
Snorre Sturlasson föddes 1179 på gården Hvammr i Dalir, hans far Sturla Toardarson var hövding och styrde denna del av landet. Som seden var sändes Snorre då han var tre år för att uppfostras hos Jón Loptsson. Han lärde honom läsa och skriva men han fick också utbildning i historia, geografi, teologi och latin. Efter Jóns död fick Snorre hjälp till ett gott gifte med Herdis på Borg, en av de rikaste kvinnorna på Island. Äktenskapet var inte lyckligt och Snorre flyttade från sin fru 1206 då han blev hövding på Reykjaholt.
1218 lämnade Snorre Island för en resa till Norge där han stannade i två år. Han uppskattades av den norske kungen Håkon Håkonsson som gjorde honom till lendman, kungens man, på Island. Snorre var ingen god representant för kungen utan ägnade sig främst åt att särka sin personliga makt och rikedom och mellan 1222 och 1231 var han, utan konkurrens, Islands mäktigaste man. Inbördes strider i Sturlungaätten som Snorre tillhörde, ledde till att han miste sitt inflytande på Island och han for därför till Norge för att söka stöd. Där råkade han i konflikt med kung Håkon som förbjöd honom att åka tillbaka till Island. Snorre trotsade förbudet och kungen gav order till Gissur Thorvaldsson att gripa Snorre och sända honom till Norge eller döda honom. Gissur som betraktade Snorre som en landsförrädare ansåg att det var onödigt att sända honom till Norge och mördade honom därför.
Snorre Sturlassons litterära produktion utgör de viktigaste källorna till Nordens historia från Oden till slaget vid Re 1177. Vi har dessutom honom att tacka för vår kunskap om den nordiska mytologin som skulle vara i det närmaste okänd om den inte överlevt i hans skrift Eddan.
Snorre Sturlasson föddes 1179 på gården Hvammr i Dalir, hans far Sturla Toardarson var hövding och styrde denna del av landet. Som seden var sändes Snorre då han var tre år för att uppfostras hos Jón Loptsson. Han lärde honom läsa och skriva men han fick också utbildning i historia, geografi, teologi och latin. Efter Jóns död fick Snorre hjälp till ett gott gifte med Herdis på Borg, en av de rikaste kvinnorna på Island. Äktenskapet var inte lyckligt och Snorre flyttade från sin fru 1206 då han blev hövding på Reykjaholt.
1218 lämnade Snorre Island för en resa till Norge där han stannade i två år. Han uppskattades av den norske kungen Håkon Håkonsson som gjorde honom till lendman, kungens man, på Island. Snorre var ingen god representant för kungen utan ägnade sig främst åt att särka sin personliga makt och rikedom och mellan 1222 och 1231 var han, utan konkurrens, Islands mäktigaste man. Inbördes strider i Sturlungaätten som Snorre tillhörde, ledde till att han miste sitt inflytande på Island och han for därför till Norge för att söka stöd. Där råkade han i konflikt med kung Håkon som förbjöd honom att åka tillbaka till Island. Snorre trotsade förbudet och kungen gav order till Gissur Thorvaldsson att gripa Snorre och sända honom till Norge eller döda honom. Gissur som betraktade Snorre som en landsförrädare ansåg att det var onödigt att sända honom till Norge och mördade honom därför.
Snorre Sturlassons litterära produktion utgör de viktigaste källorna till Nordens historia från Oden till slaget vid Re 1177. Vi har dessutom honom att tacka för vår kunskap om den nordiska mytologin som skulle vara i det närmaste okänd om den inte överlevt i hans skrift Eddan.
