Bollebygds Sportklubb (fd Bollebygds IF)
– klara för spel i femman

Öxabäck-Bollebygds SK 

Förutsättningarna för matchen mot Öxabäck var att BSK behövde spela oavgjort för att i princip säkra seriesegern. Vår målskillnad gentemot övriga lag var tillräcklig om inte Örby typ skulle vinna med femton mål i sista omgången. 

Denna säsong började med Robert Tjärnlund som tränare, sedan tog Martin Backlund över och på hittills nio spelade matcher har vi vunnit åtta och förlorat en samt har en målskillnad på 35-8 varav fyra av de insläppta kom i en och samma match. Det betyder att vi har snittat på nästan fyra mål per match och i snitt släppt in knappt ett mål per match. Det är lätt att hylla målgörarna, men de som sett till att vi släppt in så få mål är vår målvakt Johan Jonshede och vår backlinje som består av Christoffer Jakobsson, Simon Larsson, Ibrahim Hassan och Andreas Levinsson. Vårt spel utgår från backlinjen som startar vårt anfallsspel genom att hitta ytor fram via vårt mittfält med fem spelare som sedermera skall leda oss fram till lägen för våra forwards. 

I matchen mot Öxabäck började det redan i andra minuten med att domaren blåser en straff i Öxabäcks favör. I min mening en händelse där ingen reagerat om det inte blev straff. 1-0 till hemmalaget. Trots detta finns tryggheten i statistiken. BSK vet att de gör 3-4 mål per match i denna serie. Detta var också något det pratades om innan match, att om motståndarlaget lyckas att sätta ett ledningsmål så är inte det katastrof. Lita på planen. Vi fortsatte med vårt spel och det blev mer och mer tydligt att BSK hade övertaget spelmässigt och konditionsmässigt. I 20:e minuten fick vi en likvärdig straff och så var ställningen 1-1. 12 minuter senare utökar vi ledningen till 2-1 och en minut därpå leder vi med 3-1 och matchen är i princip avgjord då vår backlinje och sista/första utpost är solida. 3-1 är pausvila och då klättrar jag upp från planen till kiosken för att testa Hagavallens korv. Den var inte god mina vänner, en sprucken bullens pilsnerkorv är inte kvalité. 

Det som även sades innan matchen var att det var ok att ta gula kort och inte vara för snäll i närkamperna. Innan denna matchen hade laget 4 gula kort på åtta matcher. Utifrån Backlunds uppmuntran blev det tre gula kort under matchen och lagets buse Christoffer Olsson passade på att dubbla sin andel gula kort till 2. 

 Jag fick frågan innan match av Robert Widell vad jag trodde om utgången i matchen. Jag svarade att jag trodde att det antingen skulle bli jämnt och nervöst eller en överlägsen vinst. Det var jämnt och lite nervöst de första 30 minutrarna och sedan blev det en överlägsen vinst. Vi gjorde två ytterligare mål i andra, Fredrik Norberg fick äntligen göra sitt första mål. Tyvärr har han större delen av säsongen rehabtränat efter en sträckning under en försäsongsmatch. Backlinjen höll återigen tätt utöver en tveksam straff. Johan Jonshede ville visa att det inte bara är backarna som ser till att han har hållit fyra nollor så för att bevisa sin kompetens så passade han en Öxabäckspelare som då fick ett ypperligt skottläge och sköt ett välplacerat skott som Johan fick slänga sig som en panter för att få en hand på och göra matchens räddning. Det är kaxigt. 

Vi vinner med 5-1, kunde varit både två och tre mål till, men ibland missar även en mästare. Simon Larsson utsågs till matchens lirare. Seriesegern är ett faktum, guldhattarna på och skumpa som sprutas. En glädjens dag. BSK hör inte hemma i sexan. 

Ett stort tack till det tjugotalet supportrar som slöt upp i Öxabäck för att heja fram laget. Välkomna nästa söndag till Björnskogsvallen och säsongens sista match och var med och hylla hjältarna. Det är dom värda. Vid tangentbordet En inte 100%-ig linjeman som viftade lite ofokuserat igår Mattias Ekenberg