Från Vasa till cirkusvärlden
om tiden vid Vasa och vad som hände därefter
För snart tjugo år sedan var jag 17 år och hade precis flyttat från södra Norge till Gävle för att börja Vasaskolans cirkuslinje. Folk förstod knappt vad jag sa och alla trodde att jag hette Helge. Men mina år i gymnasiet vände hela mitt liv upp ner, praktiskt talat. Det var där jag upptäckte min kärlek för cirkus och luftakrobatik, och ännu viktigare - det var där jag skapade många av de vänskap jag har kvar idag.
Efter Vasaskolan tog mig till London och The National Center for Circus Arts. Där tog jag min kandidat och fick på riktigt fördjupa mig i min disciplin, som på den tiden var tyg (de där långa gardinerna man kan klättra, snurra runt sig och göra fall i). Jag är alltså luftakrobat och spenderar mycket av min tid upp ned några meter över marken. Utöver den disciplin man valt fick man även dagliga lektioner i akrobatik, handstående, trampolin, ballett och modern dans, teater och clown samt anatomi, kost och styrketräning. Och innan man är klar får man under några intensiva månader lära sig allt om att skriva en affärsplan, CV, göra en hemsida och lära sig hur man säljer sin produkt - alltså en själv. Så det gjorde jag och sen stod jag där, skraj, men taggad, inför den stora världen.
De första åren gjorde jag allt ifrån att uppträda i några av Londons många warehouses till en nattklubb i Tunisien. Jag uppträdde på festivaler, i teatrar och på kabaréer. Trots att jag trivdes i London så sökte jag efter annan inspiration inom cirkus och en mindre stad att bo i och så småningom flyttade jag till Bryssel där jag tog några mindre kurser och började jobba på egna idéer och projekt. Jag hade kvar mitt nätverk i London och drog dit emellanåt för olika jobb och auditions. 2012 hade jag tur att få vara med på öppningsceremonin i OS. Vi var sammanlagt 32 luftakrobater som i ett par månader fick lära oss koreografi och säkerhet när vi kom flygande in från stadions 40 m höga tak. Det var en extremt speciell upplevelse där alla jag träffade och arbetade med var så ödmjuka och inkluderande.
2016 kom jag in på Dans och Cirkushögskolans (DOCH) helt nya masterprogram i cirkus. I två år fick jag fördjupa mig i mitt projekt, idéer, praktiker och teorier. Jag byggde installationer av transparenta trädgårdsslangar och klättrade i de. Jag frös is i 15x15cm block som jag balanserade på huvudet medan jag klättrade i mitt rep och jag spenderade enormt mycket tid och tankar på hur man skapar en närhet till sin publik och involverar dem utan att ta upp en frivillig. Mitt examensarbete blev sedan till föreställningen ‘Plast’ tillsammans med kollegor Karoline och Love Kjellsson. Idag driver vi tre en liten verksamhet med flera föreställningar som man kan se och läsa om på vår hemsidawww.entmanagement.se.
Sen pandemin när alla jobb inom kultur drabbades hårt, tog jag chansen att påbörja något helt annat. Nu går jag mitt andra och sista på på Hantverksakademin i Stockholm och är färdigutbildad rammakare till våren. Men när det dyker upp möjligheter åker jag fortfarande på en liten turné här och där. Jag vet att även om jag trappar ned så kommer alltid cirkus att vara en del av mitt liv, som det har varit sen jag gick över dörrkarmen till Vasaskolans cirkuslinje för första gången år 2002.
Hege Eriksdatter
