Våren är här. 

För första gången sedan 2019 är det dags att fira en traditionell valborg eller sista april med brasor. Under denna kväll brukar också hs manskörerna plötsligt dyka upp ur intet för att framföra sina sånger på denna manskörernas julafton. Sedan brukar de försvinna lika plötsligt som de dök upp för att mer eller mindre gå i ide till nästa Valborg. Som så många av våra högtider är det ett kristet helgon som finns i bakgrunden, denna gång en tyska. Hon var abbedissa och dog i slutet av 700-talet. 870 just den 1 maj blev hon helgonförklarad 870.

Numera firar man övergången mellan vintern och våren på valborg i hela landet med brasor och sång. På denna manskörerna s högtidsdag kan det var på sin plats att stifta bekantskap med den såg som kanske mest av alla kopplas till denna dag; ”Längtan till landet” som den kallades då den framfördes första gången 1838. Numera kallas bara ”Vintern rasat” efter början på den första strofen. Tryck gärna på länken nedan och sjung in sommaren:

Vintern rasat
Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder 
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Lyssna vill jag, huru vinden susar
uti halvutspruckna björkars lund,
spegla mig i sjön, där anden krusar
med sin köl det mångbeglänsta sund,
och i famnen av naturen drömma
vårens dröm, som ingen tröttat än,
och min sorg i jaktens lund förglömma,
fri som skyn där uppå himmelen.

Text: Herman Sätherberg (1812-1897)
Musik: Otto Lindblad (1809-1864)

Lyssa:
http://www.youtube.com/watch?v=zj10eGkbsds