Om Runa

Redan för över 100 år sedan fanns en förening för flickor i gymnasieålder här i Gävle, men inte på Vasaskolan utan på Flickskolan som låg på andra sidan Esplanader. Musis Amiel (vänner av musor) som föreningen hette och Verdandi hade en viss kontakt redan från 1921. De hade även gemensamma möten under hård övervakning av de båda föreningarnas inspektorer. Förhållandet till flickorna förening var delat. De flesta bjöd in dem med öppna armar många få ville inte ha något som helst med dem att göre. Verdandis inspektor var skeptisk och hävdade att det skulle skada pojkarna som snart skulle komma att överglänsas av flickorna.

1924 fick äntligen flickor tillträde till Vasaskolan. Det var då 10 flickor i ett hav av pojkar mellan 12–19.
Redan den 20 september bara några veckor efter att de flörta började debatterade man på ett möte ”Böra flickor få inträde i Verdandi?” Debatten sägs ha varit lång och hetsig. De äldre verdandisterna tyckte att man borde välja in flickorna av flera skäl. Redan på 1700-talet hade kvinnor lett de viktigaste litterära salongerna både i Sverige och på kontinenten och vore det inte fantastiskt om en ny Hedvig Charlotta Nordenflykt eller Fredrika Bremer ”kunde uppstå inom Verdandi”. Deras röster skulle höja kvalitén på sången. De yngre medlemmarna ledda av Klingberg och Rickard Nilssons argument var raljerande och känslostyrda. Förbundets syfte skulle förfelas, flickornas sång kunde man inte räkna med då de var för blyga och det skulle inte förvåna Klingberg om det skulle bli dans på sammanträdena. Nilsson fruktade att det skulle bli en syförening och Tobé fruktade att föreningen snusdosa skulle utbytas mot en pudervippa. Omröstningen slutade denna gång med 8 röster för flickor 13 emot. Verdandi fortsatte att debattera och rösta om deras inträde fram till 1927 då flickorna tröttnade och bildade en egen förening Kvinnliga gymnasistföreningen Runa. Tiden lösta alltså frågan. I bakgrunden fanns också inspektorn och lektorn Kristoffer Benzow som undervisande i kristendom, filosofi och modersmålet var i grunden positiv till flickor i föreningen men såg problem. Unga flickor utan övervakning kunde inte tillbringa kvällar och helgdagar med för förädlarna okända pojkar.

Det var alltså inte ett medvetet beslut att utestänga flickor från Verdandi utan pojkarnas sävlighet för att inte säga tröghet och den moraluppfattning som fanns i den övre medelklassen som de flesta flickorna tillhörde.

För att något skulle hända tog ämneslärarinna Emmy Nyman tog i frågan och tillsammans med några av flickorna och startade eget. De möttes hemma hos Nyman den första tiden men hon gifte sig redan året efter med en adjunkt vid skolan Sigurd Högbom hon fanns vid skolan fram till1937 och undervisade i tyska och engelska.

Kanske kan man säga att Verdandi missade en chans då runaiterna i slutat av det 95:e året är närmare 40.