Avsnitt 71
Varför heter vägarna så här?
Kvibacken, Kämpagården

VÄGNAMN 71

Kvibacken
När Bollebygd lämnade Borås kommun och blev en självständig kommun 1995 utgjorde den nya kommunen 8 % av den tidigare samlade kommunens befolkning men inte mindre än 25 % av ytan.  Bollebygd är således en, i förhållande till folkmängden,  ytmässigt ganska stor kommun. 

Detta blir påtagligt när man besöker kommunens ytterområden. Den nordligaste adressen är Kvibacken, med postadressen Alingsås, och för att komma hit från den sydligaste adressen Abborrsjö Kvibacken, med postadressen Hyssna, får man färdas 52,5 kilometer även om man tar den kortaste vägen. Man får dessutom åka genom fyra kommuner; Bollebygd, Mark, Borås och Vårgårda.

Första delen i namnet Kvibacken – ”kvi” kan ha två betydelser. Det vanligaste är att ordet beskriver en mindre inhägnad för kreatur, ofta anordnad med flyttbara stängsel för att underlätta ombyte av plats för inhägnaden. En annan betydelse av ordet ”kvi”  är att det beskriver en trång väg mellan två gärdsgårdar. För Kvibackens del kan det kanske vara en kombination av dessa båda härledningar av ordet ”kvi”.

Nordväst om Kvibackens, vid stranden av Stensjön, ligger ytterligare något längre norrut en fastighet, men det är ett mindre hus som endast används periodvis i samband med den uthyrningsverksamhet som är en av de näringar som bedrivs på Kvibacken. Den har därmed inte heller någon separat adress så därför utnämner vi Kvibackens Gård till Bollebygds kommuns nordligaste fastighet i adressregistret.

Kämpagården
Utmed väg 180 mellan Borås och Alingsås, ca. 2 km väster om kommungränsen mellan Bollebygd och Borås, ligger Kämpagården. Det är 4 fastigheter som har den adressen.

Även Kämpagårdens historia börjar med ett soldattorp. På Marks kompani vid Älvsborgs regemente fanns, bland alla soldater, endast två stycken med soldatnamnet Kempe. Båda två tillhörde roten Slätthult i Töllsjö där just Kämpagården ligger.

Den förste var Jöns Bengtsson Kempe. Han tjänstgjorde från den 29 juli 1705 till någon gång under 1713 då han blev ”fången i Danmark” och efter det hittar vi inga mer säkra uppgifter om honom. Möjligen lyckades han fly eller blev en del av en senare fångutväxling.

Den andre var soldaten Olof Börjesson Kempe. Han tjänstgjorde från den 13 april 1714 till den 13 maj 1716, alltså i något mer än två år, men vad som hände därefter, om han fick åka hem eller dödades i strid, har vi ingen uppgift om.

Båda soldaterna var alltså födda på 1600-talet och det är nog svårt att ens föreställa sig det hårda liv och de umbäranden som dessa unga män fick utstå.