Första medlemsmötet på länge ger lust att arbeta med matematik


Raija Törnroos 2023-03-23





På kvällen den 22:a februari samlades en förvånande liten men entusiastisk skara på Drakbergsskolan för att fördjupa sig i matematik på Freinetvis.


Det tematiska arbetssättet, som är vanligt i Freinetpedagogik, ger verklighetsförankring och motiverar eleverna. Men leder också till mer oförutsägbarhet att planera matematiken heltäckande. Teman kan oftare innehålla till exempel statistik och användande av olika enheter, såsom tid, medan taluppfattning och aritmetik är svårare att få med.  Speciellt tillräckligt med repetition av dessa.

Synen i Freinetpedagogik, att teoretiskt och praktiskt arbete går hand i hand, ger en annan ingång till matematiken. Detta medlemsmöte kom därför att handla om just det.

Jag och min kollega Susanne på Drakbergsskolan har under årens lopp provat många olika aktiviteter för att få barnen att förstå den teoretiska matematiken på djupet, befästa det som just lärts och att utnyttja miljön runtomkring oss. Vi ville gärna dela med oss av det vi upplevt omtyckt och lyckat av oss och eleverna.

Den första delen innehöll uteaktiviteter. Klockan 18 var det verkligen kolmörkt varför vi tyvärr fick hålla oss inomhus. En aktivitet som regelbundet kommit till användning är 36-leken. I 36-leken sätts just 36 numrerade matteuppgifter upp i skogen hängande på träd eller buskar. Leken ger möjlighet att få röra på sig, samarbeta och befästa matematiskt innehåll. Vi delade upp oss i grupper. Grupperna slog tärning och letade efter uppgifter med rätt nummer. När 36-leken genomförs med barn ute kan lekområdet vara ganska stort, så för att kalla till sig kompisarna när uppgiften hittats ska man ropa ett gruppljud som man kommit överens om. Det var lite kul för oss vuxna att ropa på lagkompisarna med ett djurläte när en i gruppen hittat uppgiften. När gruppen enats om svaret rusade vi till läraren för att få reda på om vi tänkt rätt och slog tärningen igen för att leta efter nästa uppgift. På nummer 36, som är sist ska man ropa UTEMATTE ÄR KUL! Vi konstaterade att 36-leken fungerar alldeles utmärkt för alla åldersgrupper och att uppgifterna kan varieras i all oändlighet. Färdiga 36-lekar finns också i Utematteboken.  Ett par utematteaktiviteter till provades innan det var dags för FIKA.

Efter fikat prövades laborativa övningar i taluppfattning. Att sätta ut tal på tallinje kan göras på en tavla men eftersom det oftast bara finns en tavla i klassrummet så går det för många fler att vara aktiva samtidigt om man använder snören. Talen som ska sättas ut kan för de yngre vara heltal och för de äldre kan det vara decimaltal, bråk och procent. Det viktiga i övningen är att kunna argumentera för varför man placerat talen på sitt sätt så matematik kommuniceras. Gruppen provade sedan aktiviteten pärlor och stickor och några fler. Deltagarna fick plocka med sig en liten uppsättning laborativt material, såsom oliksidiga tärningar samt spelpjäser. Kanske kan det bli en matematisk aktivitetspåse att få låna med hem i klasserna. Vi föreslog att få inspiration från NCM:s hemsida för aktiviteter att lägga i påsen. (NCM, Nordiskt Centrum för Matematikundervisning).

Sista stunden var vikt för konstnärlig matematik. Matematik och konst berör ofta varandra. Tänk bara på det gyllene snittet. Geometriska bilder och symmetri var några saker att få prova på. Så klart fick deltagarna skapa själv. De flesta grabbade tag i Create Mandala. Ramar som det går att skapa egna mandalabilder för att måla symmetribilder eller geometrigåtor för klasskamraterna. Vi tittade också på litteratur av Anthony Furness som skrivit många böcker om praktiskt arbetssätt kring matematik. I hans tänkande ingår ännu en viktig aspekt i Freinetpedagogik, nämligen att ha en mottagare för arbetet genom att dokumentera det matematiska arbetet till vackra utställningsbilder. En bild säger inte så mycket men om en hel klass ställt ut sina alster så kan effekten bli slående.

Plötsligt var klockan redan 21.00 och vi slet oss från aktiviteterna för att trötta men nöjda ta oss hemåt i den mörka kvällen. En av pedagogerna uttryckte känslan som vi hoppats från början. Nämligen ”Hur kan man inte vilja vara med på en sån här kväll!”