Den gamla gemenskapen som främst genom rösträttsfrågan hade funnits mellan liberalerna och socialdemokraterna gav efter rösträttsreformen plats för en ny gränslinje i politiken och högern och liberalerna började nu närma sig varandra. Detta ledde till att regeringen Edén-Branting avgick.
En rent socialdemokratisk regering, den första i sitt slag, bildades nu med Branting som statsminister. Regeringen lade bl.a. fram ett förslag om en reform av kommu-nalskatten. Reformen syftade till att lindra bördorna för löntagare och skuldsatta jordbrukare och skulle finansieras genom höjd fastighetsskatt. Den borgerliga majoriteten avvisade förslaget och regeringen Branting satt då bara kvar fram till andrakammarvalet i september 1920. Vid detta val gick socialdemokraterna tillbaka från 86 till 75 mandat, orsaken till detta var de dåliga tiderna som gjorde att en del röstberättigade bland arbetarväljarna hade restskatt. På den tiden var detta ett skäl till att förlora rösträtten. P.g.a. detta avgick därför den socialdemokratiska regeringen. Varken högern eller liberalerna ville bilda regering och resultatet blev då en ämbetsmannaregering under landshövding Louis de Geer d.y. Vid nyvalen 1921, tillämpades röstreformens bestämmelser och detta gav socialdemokraterna en ny framgång vilket ledde till att en andra regering Branting bildades.