|
||
| 2009 | September |
|
|
Slaget vid Stirling Bridge (11.09.1297)
De flesta såg honom för några år sedan i den spektakulära filmen Braveheart, William Wallace, skottarnas hjälte. William Wallace föddes någon gång under 1270-talet de flesta anser att 1272 kan vara en begåvad gissning.
England styrdes av Edward I som erövrat Wales och då Scotlands kung Alexander III dog utan arvingar uppstod en konstitutionell kris i Scotland. Edward utnyttjade situationen och sände sin armé till Scotland där den erövrade stora områden och gick fram med stor brutalitet, alla i deras väg riskerade livet och mängder av oskyldiga kvinnor och barn mördades. Han lade beslag på skottarnas heliga Stone of Scone och placerade den i den engelska kungatronen och utnämnde sedan en eng-elsk vicekung 1296.
Då kriget var över samlade sig de skotska klanerna till kamp. Den leddes av William Wallace som kom från en lågadlig familj. Kampen inleddes med attacker mot engelska ställningar och man slogs med samma brutalitet som engelsmännen och i sina order klargjorde Wallace att alla engelsmän som var mot honom skulle slås ihjäl.
Den engelska armen samlades åter för att slå ned det skotska motståndet och de samlades vid Stirling Castle. Den 11 september 1297 stod två arméer mot varandra den engelska med upp mot 50.000 mot den skotska med 10.000 man. De engelska officerarna ansåg segern given och sände två munkar till Wallace med budskapet att de skulle lägga ned sina vapen och kapitulera. Wallace svarade enligt de medeltida krönikorna: "Return to thy friends", said Wallace, "and tell them we come here with no peaceful intent, but ready for battle, determined to avenge our wrongs and to set our country free. Let thy masters come and attack us; we are ready to meet them beard to beard."
Engelsmännen gick till attack men genom allvarliga taktiska misstag och en väl genomtänkt skotsk taktik segrade skottarna och kunde jaga ut den engelska armen från sitt territorium. William Wallace vet vi inte mycket mer med säkerhet än att han verkligen vann slaget vid Stirling Bridge och visade att Scotland kunde försvara sig. Hans segrar hade ingen långvarig effekt för det engelska inflytandet över Scotland ökade allt mer och även om Stone of Scone återförts till sin hemvist är Scotland fortfarande en del av Storbritannien.
England styrdes av Edward I som erövrat Wales och då Scotlands kung Alexander III dog utan arvingar uppstod en konstitutionell kris i Scotland. Edward utnyttjade situationen och sände sin armé till Scotland där den erövrade stora områden och gick fram med stor brutalitet, alla i deras väg riskerade livet och mängder av oskyldiga kvinnor och barn mördades. Han lade beslag på skottarnas heliga Stone of Scone och placerade den i den engelska kungatronen och utnämnde sedan en eng-elsk vicekung 1296.
Då kriget var över samlade sig de skotska klanerna till kamp. Den leddes av William Wallace som kom från en lågadlig familj. Kampen inleddes med attacker mot engelska ställningar och man slogs med samma brutalitet som engelsmännen och i sina order klargjorde Wallace att alla engelsmän som var mot honom skulle slås ihjäl.
Den engelska armen samlades åter för att slå ned det skotska motståndet och de samlades vid Stirling Castle. Den 11 september 1297 stod två arméer mot varandra den engelska med upp mot 50.000 mot den skotska med 10.000 man. De engelska officerarna ansåg segern given och sände två munkar till Wallace med budskapet att de skulle lägga ned sina vapen och kapitulera. Wallace svarade enligt de medeltida krönikorna: "Return to thy friends", said Wallace, "and tell them we come here with no peaceful intent, but ready for battle, determined to avenge our wrongs and to set our country free. Let thy masters come and attack us; we are ready to meet them beard to beard."
Engelsmännen gick till attack men genom allvarliga taktiska misstag och en väl genomtänkt skotsk taktik segrade skottarna och kunde jaga ut den engelska armen från sitt territorium. William Wallace vet vi inte mycket mer med säkerhet än att han verkligen vann slaget vid Stirling Bridge och visade att Scotland kunde försvara sig. Hans segrar hade ingen långvarig effekt för det engelska inflytandet över Scotland ökade allt mer och även om Stone of Scone återförts till sin hemvist är Scotland fortfarande en del av Storbritannien.