Vintern 1657-58 invaderade Sverige Danmark och efter den våghalsiga marschen över de frusna Bälten stod den svenska hären utanför Köpenhamn. I Danmark fanns inga andra alternativ än att inleda fredsförhandlingar och hopas på det bästa. Sveriges krav var till en början omfattande och men efter förhandlingar lyckades danskarna mildra katastrofen. Karl X Gustaf skulle inte ha haft något emot att krossa Danmark men fick nöja sig med Skåne, halland, Bohuslän, Blekinge, Bornholm och Trondheims län i Norge. Freden under tecknades i Roskilde den 26 februari 1658.
Den svenske kungen ångrade sig snabbt och tyckte att danskarna sluppit undan allt för lätt. Därför startade ett nytt krig mellan länderna för att knäcka danskarna en gång för alla. Kriget gick inte särskilt bra för svenskarna och händelser i Europa gjorde att det internationella stödet minskade. Med ett krig i Polen och ett i Danmark erbjöd den svenska kungen sina fiender fredsförhandlingar utan avsikta att avstå något som helst. Karl X Gustafs plötsliga död den 13 februari 1660 ändrade förutsättningarna. Förhandlingar med Danmark inleddes och freden i Köpenhamn under tecknades des 27 maj 1660. Fredsvillkoren innebar att Danmark återfick Trondheims län och Bornholm mot ersättning.
Sverige nådde sin största territoriella utbredning 1558 men den varade endast till 1660.