Old School: Mikael Eriksson

Mikael Eriksson kom till J-Södra inför säsongen 2004 efter segdragna förhandlingar mellan J-Södra och Mickes moderklubb IK Tord. Bara det att gå från Lila till Grönt var väldigt känsligt och än mer för att Micke var Tords absolut bästa spelare och att klubbarna vid tidpunkten spelade i samma serie. Efter skiljedomstol blev Micke klar för J-Södra och man kunde ana att det var en väldigt speciell känsla när lagen möttes under säsongen därefter. Just mötena mot Tord den säsongen vann J-Södra tämligen enkelt. 5-1 i bortamötet efter ett mål av Micke och höstmötet slutade 3-0 och också där gjorde Micke ett av målen. Totalt sett gjorde Micke en bra debutsäsong och kom upp i åtta mål vilket blev trea i den interna skytteligan efter Michel Kamhie och Johan Fäger. För hans gamla Tord gick det sämre, de ramlade ur efter en utskåpning i kvalet mot Tenhult...

Säsongen 2005 blev en blandad känsla för Micke. Han inledde starkt men i hemmamatchen mot Oskarshamn råkade han ut för en knäskada och missade resten av säsongen. Tills dess hade laget ett offensivt vapen på Mickes och backens Alexandros Pappas kant där de firade stora triumfer men trots Mickes skada skulle J-Södra springa hem serien överlägset och sedan också vinna kvalet över Bunkeflo. Faktum var att Micke på sina 11 matcher gjorde hela 6 mål från sin mittfältsposition och var fram till skadan lagets bästa spelare. Jag minns själv bortamatchen på Borås Arena där Micke var en av huvudpersonerna i en spännande 1-1 match där Micke både kvitterade, missade en straff och hann att bli utvisad...

I Superettan drogs Micke med stora skadeproblem och det var synd att han inte riktigt fick visa upp sig från sin bästa sida och att han inte fick vara skadefri. Under 2006 blev det bara sex matcher totalt och bara en match från start, borta mot Mjällby. Året efter hoppades alla att han skulle få sin revansch och han gick in i säsongen skadefri. Laget inledde starkt och Micke fick börja på bänken inledningsvis men i omgång 4, hemma mot Åtvidaberg, var det dags att gå in i startelvan. Totalt 17 matcher blev det under andra säsongen i Superettan varav 8 från start.

2008 blev åter ett tungt år för Micke som under U21 match skadade knäet igen. Den här gången spolierade det hela säsongen och även elitkarriären. Ett synnerligen tungt och ledsamt slut för en fantastiskt bra fotbollsspelare.

Det blev totalt 55 matcher för Mikael Eriksson i den gröna tröjan och 14 mål under fem säsonger. Det hade naturligtvis blivit flera matcher om inte de eländiga knäskadorna satt käppar i hjulet. Undra om inte Micke var i sitt livs form under succésäsongen 2005 då han gjorde allt rätt fram till knäskada #1.

Hade han inte råkat ut för den hade hans karriär i Superettan sett helt annorlunda ut.

FAKTA: MIKAEL ERIKSSON

Namn: Mikael Eriksson
Smeknamn: Töjan (orättvist smeknamn som hänger kvar sen Tord tiden)
Moderklubb: IK Tord
I J-Södra: 5 säsonger (2004-2008)
Nummer på ryggen: 9, så klart.
Gör idag: Jobbar på Aditro Logistics.
Tyvärr så vill ju inte knäna lira mer boll, men har mina funderingar på att börja med nått inom fotbollen så småningom, vi får se.

Hur gick det till när du blev värvad till J-Södra?

Ja det var ju en historia som inte va så populär i alla kanter av våran vackra stad.

Det började med att Mikael Tellqvist hörde av sig till mig och visade intresse, sedan var det ett möte med Jörgen Sågman och Olle Nordin som gjorde att man blev ruggigt intresserad av den resa som J-Södra ville göra. ( Även om det kändes väldigt konstigt att stiga in i omklädningsrummet i Tipshallen en dag i december för att titta sina fd bittra fiender i ögonen å säga: Hej Micke här... från Tord...osv.)
Tyvärr så blev det långdragna förhandlingar som slutade i skiljedomstol, men så kan det ju bli ibland.

Kommer du ihåg din debutmatch i den gröna tröjan?

Jag kommer ihåg seriedebuten, den var mot Tidaholm borta. Vi började väldigt nervöst i första halvlek och låg även under med 1-0 om jag inte minns fel.
I andra halvlek så hade det släppt lite nerver och vi började komma igång och vände således också på matchen. Tror det blev 2-1 till oss (Helt rätt efter mål av Johan Fäger och Erik Backlund, reds anm) 3 sköna poäng blev det i alla fall.

Ditt största minne från tiden i klubben?

Det starkaste minne är ju givetvis när vi går upp till superettan, trots att man själv fick missa den roligaste delen på plan pga korsbandsskada nr 1.
Efter ett nervöst helv... från läktarplats (beundrar alla er hängivna fans) nere i skåne och efter en fantastisk match på Vallen, så började firandet!
Den enormt härliga och befriande känsla som uppstår efter en sådan bedrift är ju helt sjukt rolig att få vara med om, både som spelare, ledare och fans.

Om du får plocka ut ditt drömlag från hela din karriär - Hur skulle det se ut då?

Detta är ju inte fullt så lätt förstås, men får väl göra ett försök i alla fall. Jag skulle vilja jobba med en 3-5-2 uppställning som kunde sett ut som följande.

MV- Mikael Axelsson

3st Mittbackar från höger- Marcus Vaapil - Erik Skördåker - Zoran Petrovic

Ett mittfält med 2 kantspringare, ( läs hästar..) Pappas och Söderbring. ( litet minus för deras kajfot dock, vänstern.. ;))

2st centrala med Kjelle och Aram. ( kompletterar varandra ypperligt )

Offensiv spets på mitten: Micke E, givetvis. ( hyllar min kreativa hjärna )

Forwards - M. Nymoen (mannen som läste mina tankar på plan som ingen annan)
J. Fäger (vindsnabb terrier med underbar touch på bollen och ett stort hjärta)

Jaja, detta är ett knippe härliga lirare, kanske inte den optimala sammansättningen (tänker främst på storleken på forwards men så jäv.. goa lirare så jag måste bara ta med dom).

Det finns ju givetvis många andra duktiga man lirat med genom åren, men er väljer jag nästa gång...

Följer du J-Södra idag?

Ja, ser hemmamatcher även om det inte blev alla -09.
Läser på webben, pratar med spelare och människor kring föreningen, när tillfälle ges.

Har du kontakt med någon eller några spelare från din tid i J-Södra?

Absolut, många fina vänner från åren i Södra!

Den bästa medspelare du haft under dina säsonger i klubben?

Detta är ju en svår fråga, men för att inte vara lika tråkig som Elmander så väljer jag att svara Magnus Kjellsson.

Konstigt (eller svenskt?) att man väljer en glad (eller galen) skåning vars främsta egenskap är att springa, men den mannen skulle kunna mala ner en Håkan Mild i toppform, offrar sig hänsynslöst för laget och är ovärderlig i sitt spelsätt för alla lag!

Kjelle... tänk om du kunde gjort 3 med fläk, då hade du inte bott i Glumslöv nu!