Bland hackspettar och skrattande abborrar
Blir Vandringens Dag i Turistföreningens regi en tradition?
Bild:Hans Jonsson
Patrik visar spår efter den tretåiga hackspetten
Det sägs att en gång är ingen gång, två gånger en vana och tre gånger en tradition. I år var det andra gången Svenska Turistföreningen firade Vandringens Dag. Den infaller andra lördagen i september. Så nästa år kan denna trevliga aktivitet bli en tradition. STF Höga Kustens aktivitet i år var en vandring med guide från Entré Väst till Skrattabborrtjärn och tillbaka, drygt fem km. Vi var ett 30-tal vandrare, några med hund.
Deltagare från Ullångerstrakten var Marianne, Roger, Anders, Tommy och jag Hans. Dagens guide var Patrik Bylund från länsstyrelsen som berättade intressanta saker om naturen kring leden. Vi hade tur med vädret. Efter nattens regn kom uppehåll och sol. Det var bitvis lite lerigt och mycket rötter på stigen men inga missöden hände.
Svamp fanns här och där, t ex trattkantareller. Patrik stannade vid en gammal döende gran. Där såg man att tretåiga hackspettar hade gjort långa rader av små hål.som bildade ringar runt stammen. Hackspetten är då ute efter antingen sav eller insekter av olika slag. Hanen känns igen på den ovanliga gula hjässan.
Bild:Hans Jonsson
Övernattningsstugan som byggdes upp igen efter en brand
Anders och jag undrade om hackspettar får hjärnskakning eller hörselskador av sitt eviga hackande? Naturen har löst det problemet så att deras hjärna är liksom upphängd och klarar sig på det sättet. Hackspettar har inga problem med hörseln, de kan spåra upp insekter genom att lyssna noga, berättade Patrik.
Det var dags för fika när vi kommit fram till övernattningsstugan en liten bit från sjön. Det ovanliga namnet, Skrattabborrtjärn, fick sin förklaring av Patrik. Skrattande abborrar skulle varit en otrolig sensation, men det handlar inte om det. Namnet är ett ångermanländskt ord för mindre vattensalamander. De blir 6-10 cm långa och finns aldrig i samma sjö som fiskar. Fiskarna äter upp salamanderns ägg.
Bild:Hans Jonsson
Bitvis var det lerigt och mycket rötter
Bild:Hans Jonsson
Vi blev bjudna på grillad korv med bröd efter vandringen
Vi fick också höra lite om den fäbod som funnits på stället där övernattningsstugan ligger. Därifrån är det inte långt att vandra till Slåttdalsskrevan. Patrik tipsade om den vandringen som bjuder på mycket fina vyer mot havet där det är öppet och högt beläget. Vandrare före oss hade tyvärr lämnat flera burkar och flaskor i stugan men annars var det rent och snyggt på leden och Entré Väst.
Vi fick grllad korv med bröd och läsk när vi kom tillbaka. Det var ett mycket lyckat arrangemang, STF fick några nya medlemmar också. De såg nöjda ut efter att ha fått en ryggsäck som tack. Ett extra plus för guidningen, den blev en chans att lära sig något nytt om Höga Kustens natur. Kanske Vandringens Dag blir en tradition nästa år?
