En helt vanlig Persson


Jimmy Höglund 2008-09-25



Han är ölänningen som gör sin andra säsong i Jönköpings Södra och han är dessutom lagkapten.
Möt Christer Persson i en exklusiv intervju där vi bland annat får reda på hur det gick till när Christer värvades till J-Södra och hur många södraiter som tar plats i Perssons drömelva...


NAMN: CHRISTER PERSSON
FÖDD: 11 OKTOBER 1979
MODERKLUBB: ALGUTSRUMS IF
I J-SÖDRA SEDAN: 2007
DEBUTEN I DEN GRÖNA TRÖJAN: 1 MAJ 2007 HEMMA MOT LJUNGSKILE (FÖRLUST 1-2, CHRISTER HOPPADE IN I 80:E MINUTEN
AKTUELL: LAGKAPTEN FÖR J-SÖDRA OCH DESSUTOM UTMÄRKT BLOGGARE PÅ SÖDRASAJTEN.SE

Om vi börjar från början. Hur kom det sig att det blev fotboll för din del?

Det föll sig ganska naturligt. Jag växte upp granne med fotbollsplanen i Algutsrum på Öland och tillbringade väldigt mycket tid där både med kompisar och på egen hand. Farsan är gammal spelare och tränare och han var också ledare för vårt -79 lag. Spelade också innebandy till jag var 16 år i Färjestadens IBK och var även med i Smålandslaget. Det var dock ett ganska enkelt val att satsa på fotbollen när jag blev tvungen till det. Fotbollen har alltid varit nummer ett.

Vem har betytt mest för dig under din början av fotbollskarriären?

Mina föräldrar, Håkan och Carina. Och sedan har jag mycket att tacka dåvarande Tipselit tränaren Kjell Nyberg i Kalmar FF. Han lärde mig väldigt mycket och tog in mig till träningarna när jag var 13 år. Det var tufft att träna med så pass duktiga och äldre spelare men väldigt nyttigt. När jag sedan kom till distriktssamlingar och dylikt var jag bra förberedd.

Jag antar att det finns en hatkärlek till Kalmar likt den vi har till Huskvarna. Hur var det att bli värvad till Kalmar FF?

I och med att jag började träna med Kalmar så pass tidigt och ändå spelade kvar i Algutsrum till jag var 15 så var det ett ganska naturligt steg att ta. Jag började också fotbollsgymnasiet i Kalmar hösten -95 och jag hade inga planer på att flytta till någon annan klubb. Jag fick i början ett lärlingskontrakt med A-truppen och tjänade hela 250kr(!) i månaden. A-laget spelade 1996 i Söderettan och på sommaren blev jag erbjuden ett A-kontrakt. Tränaren hette då Patrick Walker och jag fick spela ett 10 tal matcher, mest inhopp. Sista matchen minns jag att jag spelade från start, det var borta mot Elfsborg som behövde poäng för att gå upp i Allsvenskan. Vi var redan klara för nedflyttning och ställde upp med ett ganska ungt lag, Jonas Edenholm spelade också bland annat. Vi lyckades kriga till oss oavgjort inför ett fullsatt Ryavallen. Efter matchen var det någon i publiken som var överlycklig och skrek att han lyckats fånga Mats Rottings skor som han kastat iväg...

1997 spelade vi i division 2 och vann ganska överlägset. Har för mig det tog över 10 matcher innan vi släppte in något mål. Vi gick igenom serien obesegrade efter möten med bl a Husqvarna och IK Tord. Det blev också bråk på läktarna när vi mötte Husqvarna borta på Vapenvallen. Vi hade alltid en klack med på bortamatcherna och någon i publiken hade dragit fram en kniv så polis tillkallades. Minns också att en långhårig "Perry" i Tord lossade med sin vänster på mig när jag stod i muren. Fruktansvärt hårt!

1998 kom Nanne Bergstrand till föreningen och vi lyckades gå upp i Allsvenskan efter 0-0 hemma i sista matchen mot Åtvidaberg. Över 11,000 på Fredriksskans och jag vaknade upp under Petter Wastås soffbord morgonen efter…

1999 var debuten för dom flesta i laget i Allsvenskan. Det var några få som hade spelat där tidigare, bl a Lasse Johansson som värvades från Öster. Vi hängde med bra fram till sommaren och var ett tag med och nosade i toppen. Jag gjorde också mål på Andreas Isaksson när vi hemmaslog Trelleborg med 3-2. I augusti fick vi bägge mittbackarna skadade samtidigt som Nanne deklarerade att han skulle ta över Helsingborg året efter. Vi föll som ett korthus hela hösten och åkte ur efter ett dramatiskt kval mot GAIS.

År 2000 i Superettan satsades det åter på en engelsman som tränare, Simon Hunt. Ett turbulent år där vi höll på att trilla ur. Simon fick lämna efter sommaren och Conny Karlsson tog över. Vi klarade oss kvar i de sista omgångarna och året efter gick vi åter upp i Allsvenskan med Conny som tränare.

2002 spelade vi bra fotboll oftast. Spelade större delen av året 4-3-3 där Rydström, Lasse J och jag spelade på mitten. Hade ett bra passningsspel men alldeles för ineffektivt så vi trillade ur igen.

2003 gjorde Nanne comeback som tränare och det var också då det började satsas på brasilianska spelare. Vi hade 2st det året, Dudu som nu spelar i en klubb i Syd-Korea och Daniel Mendes som spelar i AIK. Vi vann Superettan och 2004 satsades det rejält. 3 brasilianska spelare, Dede, Fabio Augusto och Cesar Santin värvades. Svante Samuelsson och Tobias Carlsson bidrog med längd och fysik och stämpeln "Tråkiga Kalmar" kom. Vi kom 5:a och missade precis Royal League. Det var efter detta år jag valde att lämna Kalmar FF.

Övriga år hade jag, mer eller mindre, varit ordinarie men 2004 spelade jag 17-18 matcher totalt, ungefär hälften från start. Jag fick också spela på väldigt många olika positioner vilket blev frustrerande i längden. Efter 10 säsonger kände jag att det var dags att göra något nytt. Superettan hade jag spelat i och kände till alla lag så Norge lät intressant när Reine Almqvist hörde av sig. FK Tönsberg var nykomlingar i Adeccoligan (Norska Superettan) och satsade mot Tippeligan på sikt. Jag var tänkt som defensiv mittfältare och allt lät väldigt bra. Det funkade bra och jag spelade alla matcher utom när jag var avstängd. Utan att gå in för mycket på detaljer så var det ett väldigt jobbigt år för oss med en konstant lång skadelista, tränarbyten m.m. Vi trillade ur och jag trodde aldrig jag skulle stanna kvar. Norska divison 2 var inte det jag hade tänkt mig när jag lämnade Allsvenskan och Kalmar...Hade en del erbjudanden efter säsongen från bla Ljungskile, IFK Mariehamn och så var jag även en sväng i England på provspel, Luton Town. J-Södra hörde också av sig då Olle ringde. Det blev aldrig något med Södra den gången då behovet inte fanns för fler mittfältare efter att det löst sig med förhandlingar med spelare i truppen. Besked från England drog ut på tiden och jag ville ha allt klart innan vi åkte hem till Sverige för att fira jul. Sambon och jag trivdes bra i Tönsberg och jag kände att "har man varit med och sparkat ner laget får man ta sitt ansvar och sparka upp dom igen". Klubben satsade och behöll många spelare men i Norge är det klubbar ute i "ingenstans" som har en rik gubbe som gillar fotboll. Detta år var det ett lag som heter Notodden som hämtade spelare från hela Norge och betalde löner som vissa lag i Tippeligan. På sommaren hade dom ryckt med så mycket poäng så många kände att det var kört. Jag ville spela så högt upp som möjligt och när Pors Grenland ville ha mig så fick jag lämna Tönsberg. Pors Grenland låg i botten av Adeccoligan men jag ville bara spela på högsta möjliga nivå igen. Jag spelade hela hösten för dom och vi åkte ur Adeccoligan på sämre målskillnad och mina 2 år i Norge blev ett sportsligt fiasko… Socialt trivdes vi otroligt bra och vi fick många kompisar som vi fortfarande har kontakt med.



Efter Norge äventyret så valde du länge och väl mellan Åtvidaberg och Jönköpings Södra. Var det ett svårt val då? Vad var det som fick dig att till slut välja Jönköpings Södra?

Åtvidaberg kontaktade mig tidigt på hösten 2006 när vi bestämt oss för att flytta hem. Vi hade sedan en kontinuerlig dialog och jag var även och besökte dem i november. Då hade dem inte gjort klart med tränare inför nästa år och jag ville avvakta med att se vem det blev. Det är alltid intressant att höra hur tränaren ser på saker och ting. Vad man är tänkt för roll i laget, hur laget ska spela osv. När detta drog ut på tiden så kom Södra in bilden och jag åkte och träffade Olle en helg. Fick ett väldigt bra intryck av föreningen och det kändes spännande att vara med på satsningen som gjordes/görs. Peter Svärd blev sedan klar som tränare för Åtvid och jag hade en del samtal med både honom och deras sportchef. Det var sedan magkänslan som vägde över till Södras fördel. Ett bra intryck vid besöket, meriterad tränare och intresset och förutsättningarna som finns här. Åtvidaberg är ett väldigt bra lag men på sikt kan dom få svårt att etablera ett lag i Allsvenskan. Det tror jag däremot Södra kan göra.

Nu har du varit här i lite drygt ett och ett halvt år och
förhoppningsvis lärt känna staden. Hur skulle du vilja beskriva staden och folket här?

Expansiv stad med ett bra geografiskt läge. Alla bortamatcher i Kalmar FF var långa, det är betydligt skönare att ha Jönköping som utgångspunkt. Sen är närheten till Vättern befriande för en Ölänning även om det inte blir riktigt samma känsla som vid kusten.

Fotbollsmässigt har det varit två ganska tunga säsonger för J-Södra. För din egen del så känns det som det går bättre och bättre och i år tycker i alla fall jag att du hittat din roll som mittback. Du har dessutom ärats att bära kaptensbindeln. Vad betyder det för dig?

Förra året kom jag in sent i fotbollsträning pga. mina hälseneproblem. Säsongen blev sedan lite ojämn. I år har jag varit med hela försäsongen och haft ett bättre utgångsläge. Mittbackspositionen är också en roll jag trivs bra med. Som du nämner så är det förstås en ära att jag är lagkapten. Det finns många bra ledare i laget men kul att det blev just jag.

Om vi tittar lite på vilka tränare du haft så finns det säkert både
bra och mindre bra av dem. Om vi räknar bort de två säsongerna i J-Södra, hur skulle du vilja ranka dina tränare då?

Har blivit några stycken genom åren ja. Har själv börjat fundera lite på tränarrollen och då försöker man självklart plocka det bästa från dom man har haft. Dom som har gjort störst intryck på mig är Nanne Bergstrand och Kjell Nyberg, bägge Kalmar. Nanne som är en skicklig taktiker och duktig människokännare. Införde mental träning i Kalmar och är noga att hans spelare utvecklas, inte bara som fotbollsspelare. Kjell Nyberg lärde mig hur viktigt det är med rätt inställning. Ställde höga krav på oss spelare i Tipselit, men fick oss också att inse hur hårt man måste jobba för att nå långt.

Du har vid sidan av fotbollen familj och ännu ett arbete. Hur tycker du det fungera samtidigt som ni tränar och spelar väldigt ofta? Skulle du hellre spela fotboll på heltid?

Klart att livet blir väldigt inrutat, speciellt under säsong. Jag trivs dock bra när jag har något vid sidan av fotbollen. Har oftast haft det genom åren och det har funkat bra. Dels är det skönt att koppla bort fotbollen några timmar och sen är det såklart bra att få arbetserfarenhet när man sedan ska ut på arbetsmarknaden efter fotbollskarriären. Men det klart, skulle Arsenal lägga upp ett heltidskontrakt så hade jag nog nappat.

Du har ett år kvar på ditt kontrakt med J-Södra. Är det hem som gäller sen eller kan det bli flera år till i Jönköping?

Vet ej i nuläget. Trivs bra i Jönköping än så länge men ser framför mig att "hem", i framtiden är på Öland eller i Kalmar. Men det är inte bara att flytta, det ska stämma med jobb och annat. Vi får helt enkelt se vad som händer.

Nu är de lätta frågorna över. Sant eller falskt?

Är det sant att du blivit utskälld av Patrik "Bagarn" Rosengren?

Ja, i samband med att jag blev utvisad när vi mötte Mjällby så sa Bagarn några väl valda. När vi sedan spelade i samma lag var det desto lugnare. Han är en väldigt lugn och trevlig kille.

Är det sant att du alltid kommer sist till träningarna?

Nja, bland dom sista är jag nog. Men jag lägger istället oftast tid efter träningarna då våra sjukgymnaster, Leijon och Anne, får ta hand om min sargade kropp för att få den att fungera dagen efter....

Är det verkligen sant att du är ständig medlem i Manchester United och du sällan missar en Unitedmatch?

Enda gången jag ser United spela är när dom möter Arsenal. United är ett av dom största hatlagen jag har. Det andra är Chelsea.

Är det sant att du tycker Sveriges bästa domare kommer från Karlstad?

He he… Berglund kan säkert vara en bra domare, men inte i i fotboll.

Är det sant att Tomas Backman alltid tar med sig sin gitarr när ni har samlingar?

Backman är pigg på gitarren men nu var det ett tag sedan. Kanske blir på någon lagfest efter säsongen.

Är det sant att lagledare Lätt alltid får sista ordet innan ni lämnar omklädningsrummet?

Jepp. Det gäller inte bara omklädningsrummet. Johnny Easy har alltid glimten i ögat.

Till sist bad vi Christer ta ut sin karriärs drömelva och då skulle den se ut såhär:.

Petter Wastå, målvakt Kalmar FF: Stabil och trygg målvakt med hög lägstanivå. Börjar nu också bli rutinerad, sällan skadad.

Daniel Mobaeck, högerback Elfsborg: Hård konkurrens med en duktig kille i Norge, Söderbring i Södra och Niklas Kaldner i Kalmar FF. Spelade på många positioner i Kalmar men blev sedan omskolad till högerback i Elfsborg och belönad med en landslagsturnè. Nu tror jag han är tillbaka som mittfältare igen men tycker han passar som ytterback. Snabb, stark och ett vårdat passningsspel. Spelade med honom i Ölandslaget och så småningom också Smålandslaget. Då var han tyst och blyg, tar för sig mer nu.

Patrik Rosengren, mittback Kalmar FF: Spelade för länge i Mjällby, annars landslagsman. Har i stort sett allt en mittback behöver. Grymt följsam och en bra huvudspelare.

Tobias Carlsson, mittback Kalmar FF: Hård Ölänning. Tobbe spelade 3 säsonger i Norska Molde, annars har han varit Kalmar trogen. Fick smeknamnet "Terminator" av fansen och det lever han oftast upp till. Otrolig fysik och ett vapen på fasta situationer. Har tyvärr varit skadebenägen senaste åren och spelat sparsamt.

Andreas Nilsson, vänsterback J-Södra: Hård konkurrens med Jon Björklund. "Dessa" har en fin vänsterfot och är också väldigt svårpasserad. Farlig på fasta situationer.

Henrik Rydström, defensiv mittfältare Kalmar FF: Karaktärsspelare. En klyscha, men en spelare man gärna ser i sitt egna lag men hatar att möta. Pådrivare som jobbar hårt. Sedan tar han allt tjafs med domare Berglund istället för mig och det ser jag som det största plusset...

Christer Persson, defensiv mittfältare J-Södra: Var tvungen att ta med mig själv någonstans och placerar mig här.

Fabio Augusto, offensiv mittfältare Kalmar FF: En riktig playboy som hänger med Zico och co när han är hemma i Brasilien. Kom fram tidigt i Brasilien och var med i landslagsdiskussionerna inför VM slutspelen, blev dock aldrig uttagen. Bra driv med bollen och en fin teknik. Omöjlig att ta bollen från när han bestämt sig för att täcka den. Fysiskt stark, förmodligen den bäste jag spelat med.

Cesar Santin, kantspelare höger Kalmar FF-nu Köpenhamn: Dom flesta har sett honom spela senaste åren och sett hur bra han är. Var inte lika vass 2004 när jag spelade med honom men jag väljer ändå att ta med honom.
Håkan Lindqvist, kantspelare vänster Kalmar FF: Gammaldags vänsterytter. Liten, grymt snabb med en mycket bra vänsterfot. Fick problem med höften mot slutet av sin karriär, förmodligen pga. alla inlägg han slog...

Dede Anderson, central forward Kalmar FF: Världens lojaste människa. Kom lite lätt överväktig till försäsongen och satt i bastun efter träningarna för att förbränna. När han sedan kom i form och var på humör så gjorde han som han ville. Jag försökte under ett års tid att tackla omkull honom men lyckades aldrig. Låg tyngdpunkt, bra balans, målsinne och explosiv.

Tränare: Nanne Bergstrand med Kjell Nyberg som ass.

Mycket Kalmarprägel på laget men tror det hade blivit en ganska vass elva!

-----
Denna artikel är tidigare publicerad i Goran&Gary #3-2008

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






tillsammans

---------------------------------
J-SÖDRA I SUPERETTAN
2006 - 2013
Här hittar du all fakta kring J-Södras säsonger i Superettan.

MÅLSKYTTARNA
SPELARNA
MATCHERNA
PUBLIKSIFFROR
DOMARNA
MOTSTÅNDARMÅLEN

vadret


Södrasajten.se on Facebook
chatten2

twitterlayout2

ÅRETSSPELARE


Sök Sökhjälp
Publicerade
Arkiv

SÖDRASAJTEN.SE
Oberoende opinion © 2007- 2015
Ansvarig utgivare: Jimmy Höglund