Kanon-Kocken från Oskarshamn - Den småländske skyttekungen

Jag minns att jag hade främmande från staden vid Vätterns strand. Då liksom nu var jag en hängiven Mff-supporter och jag ville gärna visa mina gäster hur verklig fotboll skulle spelas. Bosse Larsson hade kommit hem från proffslivet i Stuttgart och allt var upplagt för en uppvisning i den högre skolan. Jönköpingsborna verkade också lite bleka om nosen när de bänkade sig på Stadion.

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Elva minuter in på andra halvlek ledde gröntröjorna med 4-0! "Kocken" hade gjort två mål och Ola Sjödahl två. Den förstnämndes kanon tävlade framgångsrikt med det åskväder som under första halvlek bröt in över Malmö. Mina småländska vänners triumf var euforisk. MFF satte igång en ursinnig spurt men nådde inte längre än till 3-4. Sensationen var ett faktum.

Vältränad 57-åring

Trettio år senare träffar jag Rolf på Handelsbanken i Borgholm, där han arbetat de senaste elva åren. Han verkar lika vältrimmad idag, trots att han snart ska fylla 57 år, som när han satte skräck i målvakterna runt om i landet. Han spelar också i jippomatcher och medverkade på sensommaren i ett evenemang på Borgholms idrottsplats tillsammans med "ungdomar" som Martin Dahlin och Pontus Kåmark. Sommarölänning redan sedan sextiotalet har han byggt om sommarhuset uppe i Löttorp för permanentboende och tycker att norra Öland är paradisiskt.

Matchen för trettio år sedan minns han mycket väl. Bland annat för en speciell detalj. Bosse Larsson, den legendariske, hade som amulett en guldkedja om halsen. I början av matchen kallades han till domaren Conny Glenberg från Göteborg, som befallde honom att ta av sig kedjan. Bosse vägrade, han hade
burit den under hela sin proffskarriär, men fick ge sig inför hotet om utvisning. Han var sedan under hela första halvlek märkbart störd av incidenten.

Jobbade som köksbiträde

Man kunde tro att det yrkesbetonade smeknamnet kom av hans förmåga att laga mål, men fullt så vitsigt är det inte.
- Jag började helt enkelt som köksbiträde på restaurang Alphyddan i Oskarshamn och skulle utbilda mig i restaurangbranschen.
"Kocken" är från början bondgrabb. Föräldrarna ägde gården Eka i Jämserum norr om Oskarshamn. Fadern var intresserad av fotboll och en äldre bror spelade i IFK Oskarshamn.

Hemma på gården tränade Rolf upp sin färdighet att skjuta hårt, snabbt och ur alla lägen och hans spelade i Krokstorps IF och Misterhult innan han gjorde storebror sällskap i IFK.
Han var dock på den tiden ännu bättre i ishockey och spelade också bandy på vintern. Den sistnämnda sporten utövade han senare också i Vetlanda BK innan den klubben gick upp i de högre sfärerna. I bandy blev han t o m uttagen som "Pressens son" i en match i Vänersborg och spelade sedermera för IFK Stockholm i allsvenskan. I hockey var han uttagen till ett ungdomsläger på Bosön tillsammans med bl a Leif "Honken" Holmkvist från Strömsbro och "Lill-Strimma" Svedberg från Wifsta-Östrand.
- Dessvärre fick jag inte vara med på lägret eftersom jag spelat för två klubbar under säsongen.

Malaj vid "Kronobergarna"

"Kocken" mönstrade som malaj, vilket kanske förvånar med tanke på hans praktfysik. Rune Rydén i Öster, tillhörande Svensson-klanen, kunde ordna så han kom till I 11 och undrade om han i gengäld ville spela hockey för Östers IF. Klubben skulle året efter göra fransysk visit i den högsta serien. Det var alltså som ishockeyspelare som han värvades till Växjö. Han blev postbud på Kronobergs regemente och fick riktligt med tid att träna med boll och puck.

När han 1963 skulle flytta hem till Oskarshamn trädde Bertil Bäckvall, som var fotbollstränare i öster in i bilden och övertalade honom att stanna kvar i division II-laget. Redan året innan hade han debuterat i en match mot Landskrona, med Hasse Persson, och svarat för vinstmålet. Det var ett lag med Rolf Damberg, Lennart "Leddet" Pettersson, Acke Blomqvist, Ingemar Linnér, Bernt Nilsson, Jan-Inge Karlsson, Vigert Bengtsson, Tommy Svensson, Roland Winsth, Willy Jansson, Uffe Jonsson m fl.
"Kocken" var skadad inledningsvis och när han började bli återställd hölls han utanför därför att den väldigt unge Tommy Svensson skulle spela. Pappa Stig har själv beskrivit hur Växjöpubliken i match efter match buade ut Tommy. Det var orättvist ty Tommy var bra redan i den åldern om än kanske lite vek. Det fanns emellertid på läktaren en antiparti mot "Svenssons som allt skulle bestämma". Det var naturligtvis pinsamt för Tommy och "Leddet" och några till sa ifrån. "Antingen kommer "Kocken" med eller lägger också vi av". Ledningen föll till föga. Öster vann sina tio återstående matcher och Rolf Andersson gjorde 22 mål.

I tjänst hos Wallenbergarna

Hösten 1963 värvades "Kocken" till AIK. Det blev emellertid en annan stockholmsförening, IFK Stockholm som tog hand om godbiten. Denna anrika förening, som var den första i "Kamratkretsen", hade länge fört en tynande tillvaro när en krets kring Stockholms Enskilda Bank beslöt sig för att försöka blåsa liv i den genom att värva bra spelare till hyggliga villkor.
Rolf anser att Stig Svensson försökte sätta käppar i hjulet för övergången genom att sprida ut ett rykte i Stockholm om "Kocken" som en inte särskilt skötsam person, vilket retade högstdensamme. Han påstod också att det inte var några pengar med i den affären, men Öster fick faktiskt, enligt "Kocken", en rejäl hacka för att släppa honom på kort karens. Det var på den fjärran tid när pengar i idrottssammanhang ansågs för fult.
IFK hade redan 1961 varit nära att gå till allsvenskan men Djurgården vann på nio måls bättre målskillnad efter att ha spöat Sundbyberg med 11-0 i sista matchen, vilket karaktiserades som en typisk "läggmatch". 1965 blev laget tvåa i serien efter Brage.
IFK Stockholm åkte också, med Sven Axbom som tränare, på träningsläger till Florens. Ett läger som Kurre Hamrin ordnade och som blev särskilt minnesvärt därför att det regnade i fjorton dagar i sträck!
Efter att ha gått sjukskriven för en synnervsskada 1965 blev "Kocken" 1967 värvad till Hammarby och gjorde som vanligt en
glansfull debut. Det var i Råsunda-derbyt mot Djurgården - "Bajen" vann med 2-1 och "Kocken" lagade båda målen.
- Jag minns särskilt matchen därför att min farbror Bertil, som var den enda släktingen jag hade, såg matchen. Det kändes speciellt bra.
I Hammarby fick "Kocken" nöjet att spela samman med "Nacka" Skoglund och i likhet med andra som spelat med denne anser han än idag att "Nackas" teknik var oförbörlig.
- Finns det någon som kan jämföras med honom skulle det möjligen vara Johan Cruyff från Ajax Amsterdam. "Nacka" tittade aldrig på bollen - den satt som klistrad vid hans fötter.
Hammarby åkte dock ur allsvenskan och 1968 bildade "Kocken" radarpar med Tom Turesson i div. II. Vilket för hans del resulterade i 34 mål. 28 av dem kom innan Turesson lämnade för Brügge i Belgien. Bland annat sköt han 7 mål på Åshammar från Gästrikland i en match som slutade 9-1.- Hade inte Tom stuckit hade jag nog haft en ärlig chans att nå Timpas otroliga
50 mål. Men dem gjorde han ju förstås på 18 matcher medan jag hade 22 på mig.
"Kocken" debuterade också i landslaget 1968 med ett mindre inhopp mot England på Wembley och gjorde ett omtalat mål i sista minuten. England vann med 3-1. Beklagligtvis finns ingen bandupptagning i Sverige av den matchen. Att få spela på Wembley mot England, med Bobby Charlton i laget, räknar "Kocken" som en höjdpunkt i karriären. Det blev under 1968-69 åtta landskamper och 4 mål.

"Södras frälsare"

Så var det dags att återbördas till hemlandskapet. Alf Starnett och Sigvard Ek kom till Stockholm med ett förmånligt kontraktsförslag som skulle göra Rolf till försäkringssäljare. Han jobbade i Stockholm som chaufför på Norrbackainstitutet och tyckte tiden var mogen att skaffa sig något som skulle säkra framtiden. Under de här åren hade han två allvarliga proffserbjudanden. Det ena från Schalke 04 i Gelsenkirchen i Tyskland och det andra från turkiska Galatasaray. Båda rann dock ut i sanden. Dessutom hade han ett erbjudande från Atlanta i USA, men med familj och små barn tyckte han det var lite för vågsamt.

Rolf berättar att Södra i första hand var ute efter Ove Kindvall i Feijenoord som förstärkning, men när denne inte var tillgänglig gick budet till "Kocken". MFF var också intresserade i sammanhanget, men var, som vanligt, för sent ute. De stora klubbarna hade dessutom föreställningen att blotta äran att få klä sig i deras färger, skulle vara tillräcklig ersättning.
Debuten skedde i Norrköpings Idrottspark. Det blev förlust för gröntröjorna med 2-5 efter en något darrig match av eljest ypperlige målvakten Janne Nordström.

Och så var det dags för den ingressvis omtalade "skrällen i Malmö".
Hemmadebuten ägde rum veckan efter mot AIK på Stadsparksvallen. Ett kanonmål och en ny seger räckte t o m fram till förstasidan i JP, vilket inte var så vanligt på den tiden. Innan matchen kom Torsten Lindberg, som då var tränare i AIK, fram till "Kocken" och undrade.
- Hur är det med en sådan seriefigur? Det var en psykning från hans sida och "Kocken" var glad över att han fick betala tillbaka med ett elegant mål.
Efter en djupdykning i Örebro (0-4), vann Södra sedan mot Gais med 2-1. Visserligen åkte man på rejält med däng mot Djurgården (1-4) men sedan blev det 1-0 borta mot Sirius. 1-1 mot Elfsborg och 0-0 mot Åtvidaberg borta. Gröntröjorna hade nu häng på Elfsborg, men serievinnarna IFK Göteborg hemma blev för svåra. 0-3 i en skandalmatch på Vallen där kamratsupporters skämde ut sig ordentligt. Mot Öster på Värendsvallen hade man heller inget att hämta. 0-6 slutade den matchen och tvåan var ett faktum.

Varför kunde Södra inte komma igen?

- Jag blev tillfrågad om min åsikt och mitt förslag var då att klubben skulle teckna kontrakt med den kärna av gamla spelare som fanns med strategen och mittfältaren Lars-Göran Andersson i spetsen. Då tror jag att, med en del förstärkningar, chansen hade funnits att gå upp direkt. Så skedde emellertid inte. Istället satsade man på mer eller mindre kända lirare från olika håll i landet. Jag uppfattade det också som att ledningen inte var särskilt proffsig. Det var en del företagsledare som ville vara med och synas.
I sammanlagt åtta år spelade "Kocken" i Jönköpings Södra. Han spelade 155 seriematcher och gjorde 116 mål. Som vanligt en hög procent. Han var då även med om att trilla ur div. II.
Han fick efter sex år inte kontraktet förnyat utan gick till IF Hallby ett par framgångsrika år. Sedan blev det Södra på nytt. Där hette tränaren Bo Axberg och hans något defensiva fotbollsfilosofi gillade inte "Kocken".
- Han var en typisk skrivbordstränare som ansåg att anfallsspelet, i den mån det förekom, enbart skulle bygga på motståndarens misstag. Detta sa jag till en journalist, och sedan var jag ute ur laget.
"Kocken" fick några framgångsrika år och ett par seriesegrar med Bankeryds SK.

Han hade under hela Jönköpingstiden varit bosatt i Bankeryd. Sedan blev det olika klubbar, som spelare, spelande tränare och tränare, vilket redovisas på annan plats.
Orvar Bergmark den besvärligaste motståndaren
Det var två stycken motståndare som "Kocken" hade svårt för, fast av olika skäl, den ena var Orvar Bergmark, som var hart när omöjlig att passera och den andre var Olle "Totten" Gustavsson som var både hård och ojuste. Orvar var juste och en gentleman och det kan man också säga om Bengt "Julle" Gustavsson som han mötte under dennes tid i Åtvidaberg.
- Öster spelade då i tvåan och jag hade väl snuvat "Julle" ett par svängar. En radioreporter undrade om inte den rutinerade "Julle" tyckte det var snopet att luras av "Kocken", men denne klappade då sin unge motståndare på axeln och sa till reportern:
- Det här är den unga fotbollsgenerationen. Vi ska vara glada att vi har sådana grabbar.
Det värmde.

Janne Karlsson skulle passat i dagens fotboll

Bland andra som "Kocken" lirat med eller mot nämner han försvarsspelare som Åke "Bajdoff" Johansson och Björn Nordqvist. Han tyckte inte han hade särskilt stort besvär med någon av dem. Andra spelare som han minns var (förutom nämnde "Nacka") Tom Turesson, Ove Kindvall och Dag Szepanski. Av Södraspelarna var Anders Wendel mycket bra, en stor talang som kanske var lite väl tung. Uffe Lantz och Sonny Nordqvist är andra som han minns med aktning. Om Janne Karlsson, som spelade 28 landskamper i Södra, Djurgården och Bromölla, säger "Kocken" att denne med sin spelstil kanske hade gjort sig ännu bättre i dagens fotboll. Han var generationen för tidig.
Till slut till frågan om hur många mål det kan ha blivit genom åren.
Rolf Andersson räknar en bra stund och kommer fram till att det måste ha varit mellan 800 och 1 000. Utan att överdriva. Han vann skytteligan i division II hela åtta gånger, vilket för överskådlighetens skull publiceras i en särskild tabell. Dock kan skrivas även här att detta skedde fyra gånger i Jönköpings Södra. Borde man inte ha tagit sig upp igen med sådan kanonskytt i laget?

# # # # #

Denna text är hämtad från Småländska Idrottsminnen nr 2, 1999. Texten är tryckt med tillstånd från författaren Lennart Dahlqvist. Texten finns också i Goran & Gary #5.